Tanken på att en gång få återförenas med min dotter

Efter dagens besök hos tandläkaren så blev det ett stort hål i plånboken. Så denna månad får jag hålla lite hårdare i slantarna.

Har berättat för min son om mina planer att köpa mer på IKEA. Han kontrade med att han glömt berätta att han ska resa utomlands precis då. Han är för go min påg. Men mamsen vinner alltid striderna om vem som ska montera ihop varorna, som tur är 😀

Pratat med en nydrabbad mamma och det hjälper mig att få hjälpa henne. Så fungerar det i VSFB, vi finns där för varandra. Det har nu gått 2 år och 8 månader men jag behöver forfarande få prata om Bella. Få berätta min historia i detta efterliv. Samtidigt som jag även behöver höra från de som varit med längre hur de klarar av att hantera sorgen och saknaden i livet som blev.

Jag tycker fortfarande inte om frågan hur jag mår. Hur ska jag någonsin kunna säga att jag mår bra? Och verkligen mena det? Jag föredrar frågan: hur har du det? Då kan jag svara att jag har det okej. För jag har överlevt, det beviset finns ju här på min blogg. Jag har börjat leva, inte bara överleva. Jag har ett liv som är okej men bra är det inte för Bella saknas mig varje dag.

Jag berättade igår att jag tror på ett liv efter detta och det ger mig styrkan att orka med mitt liv. En dag får jag träffa Bella igen. Men först ska jag leva mitt liv här på jorden. Att tro på ett liv efter döden var också det som stjälpte mig oktober 2014. Jag tänkte att om jag bara dör så kommer jag till Bella, så är hon inte längre ensam utan sin familj. Jag är inte längre rädd för döden men jag ska inte dö än.

Jag blev livsledsen när Bella dog men jag sökte hjälp. Att förlora henne är det mest jävliga jag har gått igenom i mitt liv. Det gjorde och gör fortfarande ont. Men sorgen har blivit lättare att hantera, jag är längre och längre där uppe på berg- och dalbanan innan det går nerför igen och jag kanar rakt ner i minnenas arkiv.

Sorgen är inte längre så fysiskt smärtsam, kroppen värker inte längre. Min ätstörning har jag fått kontroll på. Ändrad kost gör att jag sakta har gått ner lite. Jag gick först ner ett par kilo och sedan upp desto mer när livet rasade. Jag ska fortsätta att gå ner igen och ska inom kort prova på att träna lite. Jag ska återta kontrollen över mitt liv och min kropp, för min egen skull, för mitt välmående.

Saknar min fina tös 😪❤️💔❤️

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Hälsa, Okategoriserade, Samir, Självmord, Sorg, Vikt, VSFB | Lämna en kommentar

Jag tror att jag en dag får träffa Bella igen

Väcks av ett samtal, min bror vill komma ut på besök. Av sängen, röja lite. Mamma kom med bussen så jag fick hämta upp henne. Vi hade tur med vädret så vi fick lite gjort i min trädgård. Solen gav mig energi. Tilda var också här så lite lek blev det med.

OM Bella hade funnits kvar på jorden hade hon varit med oss en dag som denna. Familjen var viktig för henne. Såna tankar gör ont.

Fokuserar på att jag bestämt mig för att inte sälja huset. Så nu planerar jag lite förändringar inomhus i form av nya möbler. Samir kommer att storkna när han får veta, speciellt som jag i så fall måste nämna att det är IKEA som gäller 😂 Han VET att det blir han som får skruva ihop allt jag köper. Funderar på att utöka köket genom några köksskåp och en bänkskiva. Ingen stor förändring och inte så dyrt. Sen nytt köksmöblemang till det och lite lampor.

Min campingutrustning börjar bli komplett. Lite sugen på att prova den en helg sen när det är lite varmare.

Jag måste tänka framåt och jag måste ha projekt så att jag inte hinner tänka för mycket negativt.

Helgen har varit bra och fyllt på mig med lite energi. Välbehövligt i detta tunga efterliv.

Jag saknar min tös 😥 Det går inte en dag utan att jag tänker på henne, att jag pratar med henne. Jag tror inte att döden är svart, jag tror att där finns mer. Och jag tror att där är min älskade Bella. En dag ses vi igen, måste tro så för att inte bli helt galen av sorg och saknad.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Familjen, Samir, Sorg | 4 kommentarer

Fadderbarn, stötta de som har det sämre än en själv

Sonen har åkt till Stockholm över helgen med sina kompisar. Själv var jag hos en vän igårkväll och åt pizza och pratade om vårt fadderbarn i Tanzania. Vi hjälper en flicka till möjligheten att studera och vi skickar ibland ner en slant till sånt hon behöver. Nu var det dags igen för en slant men flickan hittades inte på skolan. Har hon slutat studera och i så fall varför?

En kille vid namn Erik hade fått veta att jag och min vän är hans faddrar. Naturligtvis stödjer vi honom och organisationen ska undersöka vidare var flickan tagit vägen. Vi valde att sponsra en flicka då det i fattiga familjer oftast är flickan som inte prioriteras när det gäller utbildning.

Jag är trygg med att skicka pengar och sponsra ett fadderbarn då det går via Tandalaföreningen som även Idalaskolan i Veberöd samarbetade med i många år. Vi hjälpte tillsammans med eleverna en skola i Nzega, Tanzania. Vi sponsrade så att alla elever garanterades en kopp om dagen med majsvälling. Allt för att orka studera.

Passade på att ge bort mina pantflaskor idag. Samt lite hygienorodukter. Även en ”tiggare” eller hemlös uppskattar att få känna sig ren. Jag fortsätter att samla in och lämna bort. Både kläder, hygiensaker, sovsäckar/täcke med mera. Först och främst går kvinno- och barnkläder till Fryshusets projekt Barn till ensamma mammor. Sedan lämnas även till människor på gatan eller till Stads missionen i Malmö.

Min pappa var en period i sitt liv hemlös. Jag hoppas innerligt att han då inte bara möttes av förakt utan även för lite medmänsklighet mitt i hans misär. Det är ingen hemlighet att min pappa var alkoholist i hela sitt liv. Men det är sorligt att han aldrig klarade av att ta sig ur det. Jag önskade många gånger att han skulle bli frisk. På grund olika omständigheter (sjukdom tror jag) var han nykter de sista åren men då var han i så dåligt skick att han ändå inte fick det liv jag önskade att han skulle få. Men 1 1/2 år innan han dog fick vi kontakt igen efter 18 års tystnad. Jag hade valt bort honom i mitt liv eftersom att han ändå mer eller mindre aldrig var nykter. Jag ångrar inte det men jag är tacksam för att vi hann återfå kontakten innan han dog.

Bakom varje människa finns en historia och vi ska inte vara så snabba att dömma varandra.

Idag myser jag med min brorsdotter.

En lite tös som kom till familjen 4 månader efter att Bella dött. Jag kunde inte knyta an till henne första tiden i hennes liv. Jag orkade inte med att älska fler om jag ändå bara ska förlora dom. Men idag är hon fasters tös ❤

Saknar min egen tös så att det värker i hjärtat. ❤💔❤😥

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Barn till ensamma mammor, Bella, Familjen, Sorg | 2 kommentarer

VSFB, bad och smoothie

Att leva i sorg men ändå ha kraft att hjälpa andra. Det upplever jag varje dag inne på VSFB:s facebookgrupp. Den gemensamma nämnaren är att vi har förlorat våra barn, i olika åldrar av olika orsaker. För mig betyder det mycket att ha kontakt med föräldrar som vet vad jag går igenom. Jag ger och jag får energi för att orka vidare på denna livsväg som blev min.

Efter fiaskot igår med ett bad som inte blev så varmt satsade jag stort ikväll. Jag kokade vatten och tillsammans med det som kom från varmvattenberedare  så blev det ett ljuvligt bad. Inget jag lär göra varje dag. Men när jag väl känner för det så är det värt allt besvär.

Provade min nya mixer idag. Blev hur gott som helst.

Saknar Bella varje dag. Är tacksam för att jag har Samir, min fina älskade påg. Är även tacksam för att Zimon finns kvar i vårt liv, Bellas fina goa pojkvän.

Jag har kommit långt i min sorgbearbetning men hatet och ilskan finns kvar. Om än mer kontrollerbart. Terapin har varit min räddning. Där har jag fått ösa ur mig alla mina olika känslor och fått hjälp att reda runt bland dom.

Min älskade tös som dog en sommardag 2014. Vållande till annans död, vårdslöshet i trafiken. Det ger inte  mycket till straff. Två års villkorlig dom och skadestånd, vilket hån. Livstids straff fick alla vi som älskar Bella.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Döden, Kärlek, Sorg, Terapi, Trafikolycka, VSFB | Lämna en kommentar

Fiasko

Min efterlängtade badbalja kom idag. Såg fram emot ett varmt bad som blev fisljummet. Fick koka vatten på spisen. Vilket bakslag i dagen 2017. Nu måste jag antingen fortsätta så eller skaffa en ny varmvattenberedare. Suck! Bara utgifter. Men bada det ska jag. Baljan är charmig och om sonen vill bygga mig ett trädäck i sommar så kan den ju agera mindre pool där ute 😂 Sonen bara skakar på huvudet.

Idag fick jag prata lite extra mycket om allt som varit kring förlusten av Bella. Såna dagar behövs också i det nya efterlivet.

Nu har jag landat i sängen och ser fram en natt med god sömn.

 

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Jag har en egen fanclub 😂

Hittade ett foto som sprids på Facebook, tror att det kom från uppskattat.se. Men jag kan ha fel. La den på mitt instagram och tycker att den är väldigt klockren.

Jag fick en egen fanclub den dagen jag bestämde mig för att börja blogga 😜😂 Helt okej faktiskt. Alla kan ju inte tycka om mig. Sen det mest fantastiska är att jag bryr mig inte ett skit om vad andra tycker. Min dotter – mitt liv – min sorg.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Sitta och bada, kom äntligen till Bellas platser

Efter en lång sovmorgon, eller i alla fall en lång stund tänkandes i sängen kom jag upp vid lunchtid.

Efter ett besök hos min vän igår bestämde jag mig för att köpa en balja att bada i. Sonen och brorsan tycker att jag är helknäpp. Själv ser jag fram emot ett sittandes bad 😂 Har kollat på att installera ett riktigt badkar i mitt badrum. Dock är det så litet att jag ändå hade fått köpa ett 1 meters badkar. Sen eventuellt fått köpa en mindre tvättmaskin, ny varmvattenberedare och en VVS:are på det. Då blev helt enkelt badbaljan både enklare och billigare 😊

Baljorna har jag fotograferat av från Villbadas hemsida här, finns massor av färger men jag valde den svarta. 

Bjöd min vän Katharina på sen lunch idag. Hon kom med dessa fina magnoliablommorna/grenarn.

Äntligen kunde jag ta mig till Bellas platser ikväll. Det regnade och var kallt men så skönt att få vara där och pyssla hos min tös. Många fina blommor var där. Så skönt att se ❤

En bra helg har jag haft, laddat på med energi.

Min fina älskade tös, så saknad. Livet är inte alltid så snällt mot en. Puss mitt hjärta, jag älskar dig ❤💔😥

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Sorg | Lämna en kommentar

Våfflor och snack

Idag träffade jag min vän Johanna och tillsammans åkte vi till  Hallongården och åt våffelbuffe. Mums!! Vi åt saffranvåffla, kanelvåffla, chokladvåffla och vanlig våffla. Saffransvåfflan var godast om ni frågar mig.

På väg hem stannade jag till på Rusta och ÖB. Tänkte kolla efter en liten grill, sovsäck och luftmadrass. Det blev detta:

Nu måste jag storstäda badrummet innan jag lägger in den nya fina badrumsmattan som är ljusare än vad fotot visar.

Väl hemma blev det ostbricka för mig.

Johanna tipsade om självplock av hallon och blåbär på Hallongården. Det får jag testa när det är säsong för det. Till dess får jag göra smoothie på köpta bär.

Idag är en bra dag, idag har jag laddat på med energi. Såna dagar behövs i livet som blev. Livet som jag inte själv har valt.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Vänner, Vardag | 4 kommentarer

Film, tält och tatuering

Börjar min fredag med en film. Handlar om en pappa som fastnat i sorgen efter att han mist sin son i en trafikolycka. Har sett filmen tidigare innan jag själv var drabbad. Nu såg jag den med andra ögon så att säga. Den var väl sådär om ni frågar mig.

Efter en tung vecka rent känslomässigt så har det lättat nu. Mellan dessa dippar behöver jag fylla på med energi för att orka. Det är jobbigt att sörja, det tar på krafterna.

För att fylla på lite energi har jag och en vän bokat bord på Hallongården imorgon där vi ska mumsa i oss en massa våfflor. Och om tre veckor är det dags för spa igen. Feeling good tid är välbehövligt och jag försöker se till så att jag får sånt så ofta jag kan. Var ett tag sen jag var på massage men känner att jag borde se till och komma iväg på det. Det är så avkopplande och stressreducerande att få massage. Nya sängen har varit bra för min ömma kropp, värken har avtagit. Härligt, den har varit min följeslagare i över två år.

På ”att göra listan” står det att jag ska kontakta gymmet och köpa ett 10-kort. Borde gjort för länge sen men men…..

Mitt nya tält har nu kommit hem. Måste ut och köpa sovsäck och luftmadrass. Allt sånt gav jag bort till en kvinna från Rumänien när jag tänkte att jag aldrig mer ska campa nu när Bella inte längre lever. Det är så förknippat med mina semestrar med barnen. Men nu har jag landat i det och insett att jag kan campa.

Min tatuering som är Bellas kärleksförklaring till mig. Hennes ord, hennes handstil och hennes hjärtan.

Jag bloggar inte så ofta om Samir av respekt för hans privatliv. Men jag kan berätta att vi inte bara sitter här hemma och sörjer. Utan att vi skrattar, snackar och faktiskt kramar varandra varje dag. Vi kan även bli sura på varandra över vardagliga saker, vilket vi inte kunde i början efter att sorgen kommit in i vårt hus. Vi berättar ofta för varandra att vi älskar varandra. Och vi är ALDRIG ovänner när vi lämnar hemmet. Så är mina barn uppväxta och ännu viktigare har det blivit nu sedan Bella faktiskt lämnade hemmet och sen aldrig mer kom hem.

Min kärlek till Samir är lika stor som min kärlek till Bella.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Döden, Glädje, Hälsa, Kärlek, Samir, Sorg | 1 kommentar

När ångesten släpper kommer tårarna

Igår i bilen på väg hem efter en lång dag började tårarna rinna. Ångesten som växt inom mig fick äntligen komma ut. Med medicinen jag äter dippar jag inte längre så ofta. Tårarna stannar inombords tills det blivit så mycket att de pyser ut. Jag är stabilare igen, jag jobbar, skrattar och skämtar,  umgås med vänner och planerar framåt. Jag försöker äta regelbundet och sundare. Jag har börjat bry mig igen om mig själv.

Jag har behövt ta paus från allt som har med sorg att göra, allt för att inte dippa. Låtsas som att det inte är mitt liv det handlar om. Ibland blir det lättare att hantera då. Jag har inte ens klarat av att besöka kyrkan på ett tag.  Blir ledsen när jag inte gör det för det känns som att jag sviker Bella. Men sen tänker jag: hon är ju inte där. Hon är med oss (om än på annat sätt än jag önskar) och hon ser ljusen jag tänder varje kväll här hemma.

I kväll släpper ångesten rejält, tårarna rinner ner för kinderna. Livet som blev är tungt att leva. Men något alternativ finns inte. Jag ska leva, jag ska inte bara överleva.

Det är okej att vara ledsen, det är okej att dippa. Sorg är kärlekens pris, att mista någon man älskar gör ont.

Ser fram emot sommaren. Utlandsresa och camping ska det bli. Böcker är inköpta för avkopplande stunder. Campingplats ska eventuellt bokas då jag vill ha elplats och då julimånad är högsäsong. Utrustning ska införskaffas  så jag har lite att hitta på fram över. Tältet jag beställde via nätet har kommit.

Skillnaden är stor jämfört med förra sommaren då jag valde att ha ett extra jobb för att slippa vara ledig. I år ska jag njuta av min semester. Göra saker som jag mår bra av.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer