Varför bor sonen hemma?

Jag kunde inte låta bli att prova min nya härliga säng igår. Vilket bra köp jag har gjort, jag sov hur bra som helst i den. Sonen får nog ha något annat i flyttpresent när den dagen kommer.

För er som inte riktigt följt bloggen och kanske undrar varför en vuxen son bor hemma kan jag berätta att han bodde i Malmö när Bella dog. Efter sex månader såldes lägenheten han hyrde. Vi var i stor chock och sorg efter Bellas död. Jag klarade inte av att vara ensam hemma. Jag var ofta hos honom på besök. En rättegång väntade och jag hade tre månader tidigare kommit hem efter varit inlagd två veckor för att jag inte ville leva längre. Min son mådde dåligt han med och vi tyckte att det var bra att han flyttade hem. Vi behövde hjälpa och stötta varandra. Han var orolig för mig vilket är fullt förståeligt och jag var naturligtvis orolig för honom. Hade inte Bella dött hade han inte flyttat hem igen.

Idag har vi rättat till våra liv igen och han är redo för att flytta och har så varit en längre tid. Kanske längre än jag känner till. Min son, min stolthet, utan han vet jag inte hur jag skulle ha klarat mig. Han är den som fick mig att fortsätta kämpa på och ta itu med mitt liv och min sorg.

Det är inte enbart positivt att fixa och dona här hemma. Det rör upp många känslor. Men det är skönt att börja få ordning på hemmet igen. Nu börjar jag känna att jag kanske ändå ska bo kvar. Jag har ju renoverat hela mitt hem 2010/2012 (det tog lite tid) och har fått det precis som jag velat. Det ända jag saknar är ett badkar men det kan man ju klara sig utan.

Idag blev det en tur till Malmö med en vän. Vi lämnade lite saker hos Stadsmission, var på IKEA och åt lunch och sen handlade vi lite mat innan vi körde hem igen.

Kvällsmaten blev färsfyllda paprikor med sallad. Mums!

Surfade runt på nätet och beställde lite böcker från bokrean. Väldigt smidigt och allt skickas hem fraktfritt. Min favoritförfattare Lesley Pearse släpper en ny bok den 24/2, så den bevakas. Den måste jag ha, köper alla hennes böcker när dom väl översätts till svenska. Att kunna koppla av och läsa igen är lite balsam för själen. Få fly in i bokens värld är väldigt avkopplande.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Idag tog jag ett beslut

Jag har länge funderat på att flytta men även på att göra om Bellas rum till mitt. Precis som det var tänkt redan från början. Den dagen då Bella skulle flytta hemifrån skulle jag ta över hennes rum då det är det största sovrummet i huset. Avtalat var att hon inte fick flytta innan hon målat om sin bajsbruna vägg. Ett muntligt avtal som slöts redan när vi köpte färgen på Bauhaus. Ett litet familje gnuff  med glimten i ögat. Nu fick hon ju aldrig möjligheten att flytta hemifrån, hon bara helt enkelt inte kom hem en dag. En dag var hennes liv slut, hon bara lämnade oss. Men INTE frivilligt, hon blev ihjälkörd.

Idag tog jag beslutet att måla väggen grå ganska exakt 5 timmar innan min nya säng skulle komma. Det blev en snabb vända ner till färgaffären i Veberöd. Hem och måla i en rasande fart. Iväg och handla mat, hem och måla igen. På fotot nedan var väggen bara målad en gång.

Sängen kom och jag insåg att jag faktiskt talar sanning när jag säger att jag inte har något ögonmått. Det blev väldigt mycket säng för pengarna.

Den skulle stå mot den vita väggen men där är kontakter ivägen. Så det får bli mot den gråa så länge tills jag eventuellt löst problemet. Men väggen ska torka rejält innan jag sätter dit sängen.

När jag ändå hade färgen framme passade jag även på att måla mitt puzzelbord som man lätt kan rulla in under sängen.

Det luktar väldigt mycket ny säng (kanske av allt plast den var inslagen i) och nymålat så jag stannar i soffan en natt till.

Börjar redan fundera på om Samir ska få en väldigt fin flyttgåva när den dagen kommer. Så att jag kan göra om och göra rätt. Det vill säga kanske köpa en 160 säng i stället för 180. Eller så blir det hur bra som helst när jag väl har vant mig vid en säng i ett sovrum istället för ett sovrum med en säng i.

Inte utan besvär att jag har börjat och rota runt i Bellas rum. Idag har för första gången på länge panikångesten försökt och greppa tag om mig. Men jag bestämde mig för att inte låta den vinna. Men ont gör det men jag vet att detta blir bra. Jag behövde göra om sovrummet för att komma vidare. Men lätt är det inte. Två påsar med saker som låg i hennes sängbordslådor ska rensas. Men det får vänta någon dag. En dag när jag bara fokuserar på det, men nu ska jag landa i att alla möbler är borta och den bajsbruna väggen är målad.

Hur blir det med flytten till Malmö då? Ja just nu vet jag inte. Kanske jag kan finna harmoni här hemma igen? Eller kanske inte?

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Börjar ledigheten med att vara sjuk

Finns betydligt bättre sätt att påbörja en inarbetat ledighet på än att vara sjuk. Efter jobbet igår åkte jag rätt hem och la mig i soffan. Nästan ett dygn senare är jag fortfarande kvar där. Men nu lite rastlös men orkeslös. Treo är min vän mot feber och ett dunkande huvud.

Trots att jag är sjuk ska jag unna mig lite lyx. Jag ska äta laxmackor och ikväll ska jag ha räkfrossa. Surdegsbullen åt jag till frukost. Veckan som gått har jag varit rätt duktig på att äta rätt och lagom.

Då jag inte kom iväg på en resa i julas hade jag lite planer på att åka nu på sportlovet. Höll koll på sista minuten resor  men attans vad lite utbud det fanns och attans vad dyra resorna var. Nu är jag mest glad för att jag inte hittade någon då jag är sjuk.

Lägenhet nummer 4 som eventuellt kunde vara av intresse om jag nu bestämmer mig för att flytta till Malmö är för tillfället inte till salu. Budandet hade redan börjat. Ja som det kan gå, mäklaren ringde och ursäktade sig men jag blev mest tacksam. Det betyder ju att jag får mer tid att fundera över vad jag vill.

Sängen jag har köpt lyser med sin frånvaro men på måndagkväll kommer den äntligen. Lite surt är det allt, jag betalade extra för att få den levererad en kväll så att jag slapp ta ledigt från jobb. Nu kommer den en dag när jag är ledig, grrrr. Betydligt senare än vad som utlovades vid beställning. Som tack (från mig) ska den fortfarande levereras en kväll för det har jag betalat för och då ingår även att de bär in den. På dagtid levereras den bara fram till tomtgränsen.

Två och 1/2 år har gått. Jag har överlevt, jag umgås med familj och vänner, jag jobbar, jag har börjat ta tag i vikten, jag försöker börja bry mig om mig själv, jag har fått bukt med min ätstörning med mera. Men lycklig? Nä. Men väldigt tacksam för att jag har min son och att vi har en fin och kärleksfull relation. Livet är okej men inte bra. Jag mår okej men inte bra. Tiden läker alla sår…. nä absolut inte. Men med tiden ändrar sorgen form. Den första tiden med mycket psykisk och fysisk smärta lugnar ner sig ju längre tiden går. Men sorgen och saknaden består.

Det gör än idag ont när jag tänker på hur livet blev. Jag saknar Bella oerhört mycket och kämpar på med att fortsätta mitt liv utan henne.

Mina älskade barn sommaren 2010, när vi var på semester i Libanon. Samirs studentpresent var en månad i Libanon. Bella önskade en veckas charter så när hon tog studenten åkte vi en vecka till Bulgarien sommaren 2013. De fick välja fritt, ända kravet var att jag skulle med :). Sommaren 2014 blev hon ihjälkörd vid en vägkant, sittandes i sin bil. Det var ett problem med ett släp. Två minuters stopp och hon var för evigt borta. Sen den dagen är inget sig likt.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Alla hjärtans dag är inte bara en lycklig dag

Igår gick mina tankar extra mycket till Bella. Hon var den enda som tyckte att man skulle uppmärksamma alla hjärtans dag. En dag som inte längre enbart är en lycklig dag, utan även en dag som göra extra ont. Jag valde i år att bojkotta den helt. Bokade in utvecklings samtal på jobbet, kom hem sent. Åt middag, duschade och sen sov jag.

Jag tänder alltid ljus till Bella varje dag här hemma. Pussar hennes foto god natt varje kväll. Ser till så att det alltid är tänt på hennes platser tack vare batteriljus.  Jag känner inte att jag måste gå till hennes platser så ofta. Hon är inte där. Hon är med mig i mitt hjärta.

Har pratat med banken om lånelöfte för eventuellt köp av lägenhet. Allt klart men så ringer mäklaren och berättar att en risk finns att den inte ska säljas just nu. Bra tänkte jag, då slipper jag ta ett beslut. Ska jag köpa eller inte? Ska jag på i stan eller på landet? Tankarna maler vidare.

Vaknar i morse och känner mig krasslig. Har en bra dag på jobbet med studiebesök på Malmö museum. Men i kväll blev det middag och sen soffan. Snart ska jag släcka och lägga mig. Soffan är min säng i väntan på att den nya ska komma hem. Just nu är den hos DHL, så förhoppningsvis kommer den i morgon.

Min älskade tös ❤💔❤ Saknar henne fruktansvärt mycket.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

4 lägenhetsvisningar på 2 timmar

Här gick det undan idag och en lägenhetsvisning blev fyra. Missade en och chansade på en annan men mäklaren svarade inte så den missade jag med 4 minuter. Vad jag lärde mig idag är att de flesta mäklarna har visningar samma tid. Blev lite stressigt ett tag. Undrar hur de tänker där och var väldigt tacksam för min gps som fick mig att komma rätt.

Frågan kvarstår om jag vill flytta till Malmö eller ej. Eller kanske mer om jag verkligen vill flytta eller ej. Det är rörigt i mina tankar just nu. Tre av fyra lägenheter har jag redan raderat ur mina tankar. En kvarstår men budandet är redan igång och jag vet inte om jag är beredd på att buda över.

Hemma igen hade pågarna tömt mitt sovrum på det som skulle bort. Nu är där plats för min nya säng som snart kommer.

Svängde inom Hornbach för att köpa nya lysrör med rätt ”färger”. Så snart lyser badrummet som det ska. Passade på att ta färgprover då jag funderar på att måla om den bruna väggen till grå. Ja om jag nu ska bo kvar, annars får det va så.

Blev en hyfsat nyttig middag som senare avslutades med varm nyponsoppa och vaniljglass. Passade på att handla i Malmö och de hade en fin tapas buffé med bland annat fyllda paprikor med fetaost. Mums!

Nu ska jag bädda ner mig i soffan och hoppas på lite sömn. Det är min tur att börja kl. 6.30 imorgon på fritids. Dessa måndagar är så sällan att jag oroar mig för att försova mig just den måndagen det är min tur att börja tidigare.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Var vill jag bo? Var får jag sinnesro i min själ?

Veckan har varit intensiv så jag ser fram emot helgen. Efter ett besök hos terapeuten blev det ett besök på IKEA för inköp av ny byrå och lite kvällsmat. Hemfärden gick inte så fort då vägen var lite besvärlig och det snöade en del.

Ett väntat mail dök upp men nu vet jag inte längre vad jag vill. Ungefär som med husvagnen, attans vad jag har blivit velig. Vad vill jag egentligen? Mailet var en inbjudan till förhandsvisning av en lägenhet i Malmö på söndag. Jag kommer att gå dit och titta så får jag se vad det blir av det. För kort tid sen var jag och tittade på en i Ystad. Men den var inget för mig, för mycket att göra vid. Mer renovering är jag inte direkt sugen på. Har varit delaktig i renoveringen av hela mitt hus på ett eller annat sätt. Det vill jag inte vara med om igen, det var stökigt och bökigt och tog tid. Men till slut blev det klart. Frågan jag ställer mig nu är: bo i Malmö, Ystad eller kvar i mitt hus?

Idag skruvade pågarna ihop min nya byrå och det väckte upp känslor för mig. Bellas kläder behövde nu flyttas till den nya byrån. Tungt! Hennes studentklänning, morgonrock, inneskor…… Många tankar och känslor.

Det är inte här en 19-åring ska ha en plats. En 19-åring ska leva och ha hela framtiden framför sig.

Livet som blev är tungt att leva. Sorgen  är evig och tiden läker inte alla sår. Men sorgen förändras på något sätt och blir lite mer hanterbar. Men det gör ont, fruktansvärt ont att behöva leva utan att ha båda mina barn här i livet.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Nya sovrumsmöbler, träningskläder och en del tankar

Haft en riktigt härlig helg. Började i fredags med att jag och min vän körde till ett spa och var där över natten. Badade, bastade, åt gott och bara vara. Glömde min mobil hemma så det blev verkligen ett dygn utan kontakt med internet och allt vad det innebär. Ganska skönt faktiskt.

Väl hemma igen på lördagen så kom jag på att jag skulle åka och titta på en ny säng. Vaknade utan smärta på hotellet och insåg att det är dags att köpa en mjukar säng. Kanske bidrog simningen också. Lånar fotot på sängen jag har beställt från företagets hemsida. Dock köpte jag inte sänggaveln.

Till ny säng behövs ju nya sängbord och täcken så det blev det också.

Supersnyggt kommer det att bli. För att göra det enklar för mig att göra mig av med Bellas sovrumsmöbler så frågade jag Zimon om han vill ha dom då de inköptes av henne. Hon ville ha dom med sig när hon skulle flytta hemifrån. Till det hem hon planerade ihop med Zimon. Det hem som hon aldrig hann uppleva.

Efter sängköpet fortsatte jag till Espressohouse och käkade lite lunch för de pengar jag fick på ett espressohousekort av mina fina vänner när de firade min födelsedag för ett par veckor sen. Min favorit är Chai Latte, den är ett måste om jag passerar Espressohouse. Därefter blev det en tur in på Stadium för att köpa träningskläder i en (eller flera) storlek större. Så nu kan jag inte skylla på det längre, nu är det bara att börja träna. En dag, någon gång men kanske snart, vem vet? `Återstår att se.

Rensade ut på facebook idag och hittade ett foto, ett minne från tiden som var. Tiden innan livet rasade. Jag var i Ullared med några tjejer, vi hade hyrt en lägenhet över en helg i början av sommaren. Vi hade det roligt och mysigt och en resa till Thailand i tre veckor hägrade.  Sen kan man milt säga att livet sket sig rejält. Efter 10 dagar i Thailand påbörjade jag den värsta resan i mitt liv. Resan hem efter ett fruktansvärt besked om att min dotter var medvetslös efter en trafikolycka. De sista 10 dagarna i hennes liv var jag bortrest och det har gjort fruktansvärt ont.

Två och ett halvt år senare kan jag konstatera att jag lever vidare, att livet återigen ger mig sina små guldkorn. Att jag nu börjar känna mig redo för att avsluta terapin, vilket vi ska göra innan sommaren. Vi har rotat i hela mitt liv, i all sorg jag har gått igenom. Jag har fått verktygen för att orka gå vidare. Jag har behövt ventilera alla mina tankar och känslor. Jag har haft mycket ångest, ilska, hat, gråt och sorg. Något jag har lärt mig genom åren är att alla sörjer vi på olika vis, ingen sorg ska jämföras med någon annans. Inget är rätt eller fel, vi gör alla så gott vi kan. Men jag måste också säga att ingen som har mist ett barn har någonsin kommit med pekpinnar till mig. Det har däremot odrabbade gjort. Så snälla, sluta med det. Den som har mist ett barn kämpar på varje dag, varje vecka, månad och år. Många säger samma sak: efter begravningen blir det tyst och ensamt och man förväntas att gå vidare med sitt liv. Man säger att man önskar att sina vänner fortsätter höra av sig, om och om igen även om man inte svarar. För en dag orkar man svara och då är det skönt att ha sina vänner kvar. Hur vet jag allt detta? Jo för att jag har lärt känna människor som drabbats av sorg efter ett eller flera barn, jag möter dom på VSFB (Vi som förlorat barn) möten och på facebook. Nydrabbade kommer igen och igen till grupperna med samma historier utöver sin sorg. Vet du inte vad eller hur du ska göra? Var rak och ärlig mot din vän för vännen vet oftast inte själv. Finns där, visa att du bryr dig. Oavsett ålder så gör det  ont, brukar berätta att smärtan min mormor och morfar upplevde 2012 när deras dotter dog är lika stark som min. Även om de var över 90 och deras dotter 67 år gammal. Ens barn är alltid ens barn oavsett ålder.

Jag önskar ingen förälder att behöva gå igenom allt det jag har gått igenom. Ej heller syskon, det gör fruktansvärt ont för dom med och de har ofta dubbel sorg. Sorgen efter sitt syskon och sorgen för att deras föräldrar mår fruktansvärt dåligt. Inte alla överlever en sådan här sorg, både föräldrar och syskon begår tyvärr självmord. Var därför också medvetna om att syskonet som blir kvar kan behöva massor av stöd. Glöm inte bort dom.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Döden, Okategoriserade, Självmord, Sorg, Terapi, Trafikolycka, Vänner, VSFB | Lämna en kommentar

Oxfilé en tisdag och efterrätt till det

Bara för att vi kände för det lyxade vi till kvällen med oxfilé, pommes och grönsaker. Till efterrätt blev det glass, maräng och chokladsås. Mums!!

Sen Ullared på tv, kanske borde ta en sväng dit i sommar? Eller inte, har fullt upp med saker som inte får plats.

En trött Jenny tänker lägga sig tidigt ikväll. Imorgon är det återigen dags för kursen jag går på. Så imorgon kommer jag hem sent. Man ska ha hobby tralala la laaa….

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Vilken start på veckan

Idag vaknade jag fullständigt förvirrad och trodde ett ögonblick att det var lördag när alarmet på mobilen gick. Så besviken jag blev när jag insåg att det var måndag. Det blir nog en låååång vecka för mig.

Mina tankar och funderingar maler på i hjärnkontoret. Vad vill jag och vart ska jag? Är en orolig själ som försöker komma till ro med livet som blev. Försöker få en acceptans och finna vägar som bär mig framåt. Vissa dagar förtränger jag min verklighet för att orka. Jag sätter på mig masken och ler och är glad och trevlig mot allt och alla. Men inombords gråter jag, det är omöjligt att leva utan att tänka på Bella. Naturligtvis vill jag aldrig sluta att tänka på henne och alla minnena. Men ibland gör det helt enkelt för ont.  Saknaden värker inombords och ångesten gör sig påmind. Om än inte i samma styrka som första året. Men jag lever med den dagligen. Fruktansvärt trött på den.

Värken i kroppen vill inte ge med sig, den kom när jag mestadels låg i sängen eller soffan större delen av dygnet det första året när jag var sjukskriven och i en fruktansvärd chock och sorg. Jag inser att jag måste göra något åt det och börjar så smått funderar på att träna. Musklerna är stumma enligt naprapaten och massage räcker inte. Men jag ska ju finna orken också, orken att börja ta hand om mig själv igen. Orken att börja bry mig om mig själv. Men daglig smärta tar ju också bort orken så det är kanske bara att gilla läget och masa sig iväg någonstans. Ett 10-kort och en chans till en smärtfri vardag är kanske det jag borde börja med? Bara det att jag har börjat tänka tanken är ju ett steg i rätt riktning tänker jag.

Som jag saknar min älskade tös. Tårarna rinner när jag ser på fotona på henne som jag har lagt här på bloggen. Orkar ännu inte att titta igenom alla foton jag har på henne. Det gör helt enkelt för ont.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Haft en bra helg

Dagarna går snabbt och jag har mycket runt omkring mig. Helgen började med att jag åkte till kyrkogården och ordnade med ljusen där. Det måste alltid lysa hos min älskade tös. Förbannade som vanligt att vi måste ha den där hemska platsen. Platsen ingen vill ha sitt barn på. Sen på kvällen var det middag med arbetskamraterna. Det blev god mat och mycket snack.

Igår var jag och åt lunch med min vän Ulrika på Maja Cottage i Vellinge. Deras mat är väldigt god. Det blev inga lyktor, inte för att jag inte ville köpa några utan för att jag måste fundera ut var jag kan ha plats för dom. Ni vet väl att om ni köper era lyktor där så går 50 % till barncancerfonden? Köper ni samma lykta hos en återförsäljare så går oftast bara 10 % dit.

Efter lunchen blev det IKEA och därefter hem till min bror för middag. Han har ett foto på min biologiska pappa som jag tittar på när jag är där. Går i och för sig inte att missa då det står i hallen. Han dog i mars 2014 och på farsdag 2012 hade jag återupptagit kontakten med honom efter 18 år. Jag hann få veta att han älskade mig och önskade att livet varit annorlunda. Han hade mig i sina tankar under alla åren. Han var alkoholist hela sitt liv bortsett från de tre sista åren.

Imorgon är det en ny dag med nya möjligheter. Jag har haft en bra helg och det är en skön känsla. Ser fram emot nästa helg för då ska jag på spa en natt. Mysigt!

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer