Årsdag – nu är det 6 år sen Bella dog

Idag samlades vi och var tillsammans vid kyrkan. Sen åkte vi till vår speciella plats och fikade. Där satt vi och pratade fina minnen. Bella är så saknad hos oss alla. Vi skickar upp en ballong till henne varje år med små kärleksfulla hälsningar. I år såg vi ett hjärta bland molnen.

Idag är en dag då jag tillåter mig att hata det as som orsakat oss denna sorg och smärta (finns domstolsbeslut på att ett as orsakat Bellas död).

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Döden, Familjen, Kärlek, Okategoriserade, Sorg | Lämna en kommentar

Camping, hobby och ett hjärta i sten

Nu är det 6 år sedan Bella dog. I morgon är det årsdagen för hennes död. Det märks i kropp och själ att den dagen är på väg. Det är som om sorgen finns i kroppens celler och på något vis vet om när det är jobbiga dagar på intågande.

Precis som förra sommaren tänkte jag i år åka till Thailand för att få annat att tänka på under min semester. Denna gång 3 veckor då jag tyckte 5 veckor ensam var lite väl länge. Men precis som för många andra blev inte den resan av. Nu väntar jag som så många andra på besked om jag får tillbaka mina pengar.

Min semester blev istället en vecka camping i Blekinge. Hälften regn och hälften solsken.

När Bella dog var jag helt säker på att jag aldrig mer skulle campa. Det var något jag gjort med mina barn men plötsligt fanns en av dom inte kvar. Aldrig mer……. av väldigt mycket. Gjorde mig av med all utrustning.

Men en dag kände jag att jag nog kunde campa ändå och köpte ny utrustning. I år är det andra gången jag campar och jag var ute och vandrade och lagade mat i naturen. Mysigt, avkopplande och rogivande.

Ni som har läst bloggen förut minns kanske att jag har nämnt att när ens barn har dött blir det ett himla tjat om att gå vidare med livet, göra sånt som ger en glädje, att skaffa sig en hobby med mera. Just detta med hobby hakade jag upp mig på. För vad är egentligen roligt att göra när livet har slagits i spillror? När ens barn har dött? För mig tog det 6 år att hitta en hobby. Jag fann vandringen, laga mat ute i naturen och lugnet det ger av att vara ute i skog och vid vatten. Detta tänker jag fortsätta med så från och med nu har jag en hobby. Check på den!! Glädje och meningen med livet har jag tack vare min älskade son. Men jag har lovat att inte bara överleva utan även leva. Inte bara för hans skull utan även för min egen skull. Ett löfte jag håller.

Min fina älskade tös för många år sedan.

Ibland hittar jag stenar i formen av hjärtan. De ser jag som en hälsning från Bella. ❤❤❤

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Döden, Familjen, Glädje, Hobby, Okategoriserade, Resor, Sorg, Thailand | Lämna en kommentar

Högtider och sorg

Högtider är tider då man saknar de man har mist lite extra mycket. Jag läser om föräldrars förtvivlan och sorg inne på sociala medier. De som har gått igenom ännu en högtid med sorg. De som firar första julen utan ett eller flera av sina barn. De som är nydrabbade och inte kan förstå hur det går att överleva den smärta det innebär att förlora barn.

Jag förstod heller inte hur det var möjligt att överleva men idag vet jag att det går. Men jag vet också att det inte är något quik fix utan det tar tid. För mig tog det många år att få balans på livet igen och än idag har jag svackor. Det är bara att acceptera och det är okej. Man får vara ledsen och nedstämd och däremellan får man skratta och vara glad.

Som jag saknar Bella och hennes humor. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne.

På tal om något helt annat så passade jag på att köpa ett nytt soffbord precis innan jul. På bordet står födelsedagsblomman jag fick av Samir, hans flickvän och Zimon. Nu behöver jag hitta en matta också.

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Döden, Familjen, Högtider, Jul, Sorg | Lämna en kommentar

Ännu en julafton

I år är jag hemma med familjen över jul och nyår. De senaste åren har jag valt att resa bort för att orka med högtiden. En högtid som vi alla älskade att fira. Många tomtar pyntades, julklappar shoppades och julmusik spelades i tid och otid. Hela december var en mysig månad.

Nu är det ännu en jul utan ett av mina barn.
Sjätte julen utan Bella. En tös som var precis i början av sitt vuxenliv. En tös med många projekt och planer. Allt försvann en dag i trafiken när ett as körde ihjäl henne. Vilket det finns domstols beslut på.

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Döden, Högtider, Jul, Julafton, ofrivilligt liv, Resor, Sorg, Trafikolycka, Vägplatsen | Lämna en kommentar

Respektlöst att stjäla från gravar

Så fruktansvärt respektlöst att stjäla saker från en gravplats. För andra gången har jag blivit  bestulen på glasburken med ljusslinga och foto på Bella som står på hennes gravplats. Man har även lyft på glaset i gravlyktan och tagit en liten silvrig ängel på 2 cm. Inte värt något för någon annan än mig. Denna gång har jag valt att polisanmäla det hela och även kyrkan har gjort det. Att det stjäls saker från gravar förekommer över hela landet. Det är saker som bara har värde för de som saknar sin anhörig. Så varför gör man så? Varför kan man inte låta gravarna vara ifred? På bilden syns både ängeln och glasburken som någon i Veberöd har ställt. Har svårt att tro att det är någon utanför byn som svängt inom kyrkan för att stjäla.

Det gör ont när saker försvinner från graven.

Varit hos Bella idag och lagt blommor och tänt ljus.

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Kyrkogården, Sorg | Lämna en kommentar

VSFB helg i Göteborg

Bellas födelsedag den 18 september var jag som vanligt ledig från jobbet. Det är en dag då jag vill och behöver få vara själv. Däremot så träffades vi på kvällen vid kyrkan och sen åt vi mat på en pizzeria i Veberöd. Min fina älskade tös skulle ha varit 25 år nu.

Idag har jag kört upp till Göteborg. Det är dags för den årliga träffen för stödpersoner inom VSFB. Föräldrar från många håll i Sverige samlas. En helg full med aktiviteter såsom föreläsning, diskussioner och en trevlig mingelkväll imorgon kväll. Även syskon från VSFB:s syskongrupp är här. Syskonen som ofta glöms bort när det fruktansvärda händer. Fokus hamnar på föräldrarna men syskonen får en dubbel sorg. Sorg över ett förlorat syskon men också sorg över att se sina föräldrar må så dåligt. För dåligt mår man när ens barn dör, och det är en sorg som ständigt är närvarande. År efter år. Det många inte tänker på är att det i sorgen kommer så många andra sorger man ska igenom. Man sörjer sitt döda barn, dess födelsedagar, alla årsdagar och högtider. Man sörjer allt som ens barn missar. Man sörjer att ens barn inte får gifta sig, inte får möjlighet att själv få barn med mera. Allt det som barnets vänner får möjlighet att göra. Åren går och alla andra……..men inte mitt barn. Det är en stor sorg det med. Och nej, det betyder inte att man har fastnat i sorgen.

Sörjer jag alltid och glömmer att leva? Ja jag lever med sorgen men det betyder inte att jag inte lever. För det gör jag. Men det är mycket som inte betyder så mycket längre. Livet är numera uppdelat i livet före och livet efter. Och livet efter är inte lika roligt som livet före. Men jag har ett bra liv och en härlig son som är viktig för mig. Jag har kvar Zimon (Bellas pojkvän) i mitt liv. Jag har min familj och mina vänner. Men något fattas mig alltid och det är min tös.

Än idag behöver jag VSFB, föreningen för oss som har förlorat våra barn. Det är där jag finner stöd, där finns dom som vet vad jag går igenom. Där kan jag ventilera allt sånt som jag inte kan eller orkar ta med andra som haft turen att inte behöva mista ett av sina barn. Men det är också där som jag har möjlighet att hjälpa andra drabbade.

Min fina älskade tös som jag saknar henne. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne.

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Döden, Familjen, Sorg, VSFB | Lämna en kommentar

Årsdagen har passerat snart är Bellas födelsedag här

Nu är det länge sedan jag var här inne och skrev. Jag kom hem från Thailand kvällen innan årsdagen för Bellas död. Som vanligt la jag ett stort hjärta till min älskade tös på platsen där ett as orsakade hennes död. Domstolsbeslut finns på att någon har vållat hennes död.

Fem år av sorg och saknad. Saknaden är med mig varje dag. Sorgen har med åren blivit lättare att hantera. Men det gör fortfarande väldigt ont att Bella inte längre är med oss. Att inte ens få uppleva sin 20-årsdag, så fruktansvärt. Att bli berövad sitt liv för att det finns idioter ute i trafiken. Så många unga människor som varje år mister sina liv på grund av andra i trafiken.

Min dotter älskade röda rosor.

Det finns inga ord som kan beskriva sorgen och saknaden efter att ett av ens barn har dött. Det går heller inte över, smärtan försvinner inte. Men man lär sig att leva med den för att man inte har något val. Ingen överlever egentligen ett dött barn men vi är många som måste göra det. För det finns inget annat val. Våra liv ska gå vidare hur tungt det än är.

Om några dagar skulle Bella ha fyllt 25 år. Vem hade hon varit nu? Var hade hon bott? Gift? Barn? Yrke? Så många frågor som aldrig kommer kunna få svar.

Det går inte en dag utan att jag saknar min tös, tänker på henne och pratar med henne. Det finns dom som tror att man efter ett tag slutar tänka på sitt döda barn och att det därmed blir lättare att hantera sorgen och leva som vanligt igen. Man jämför gärna med sorgen efter andra släktingar. Gör inte det om du pratar med en förälder som förlorat sitt barn, inte om du fortfarande vill ha föräldern kvar som vän. Leva som vanligt? När ditt barn dött? Livet blir aldrig som vanligt igen. Ditt liv delas upp i livet före och livet efter.

Jag har även i år tagit ledigt från jobbet på Bellas födelsedag. Den dagen är min och hennes, den dagen vill jag minnas henne med extra mycket kärlek. Vara ifred med min sorg och saknad. Inte stå på jobbet och låtsas att allt är som vanligt, för det är det inte. Det är en tung dag men också en dag med mycket kärlek. Den dagen var en lycklig dag den 18 september 1994. Mitt andra barn hade fötts, livet var komplett. Tjugo år senare rasade livet.

 

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Bellas födelsedag, Döden, Kärlek, Kyrkogården, Sorg, Thailand, Trafikolycka | Lämna en kommentar

Sista hotellet för denna resa

Då är jag sedan ett par dagar på resans sista hotell, Samui green hotel. Bara skylten som visar att där faktiskt är ett hotell, tur att chauffören hittade dit. Fyra trappor måste jag gå upp i för att komma till rummet. Väskorna åker i en egen hiss som är den gröna dörren ser på fotot med trappan. Snacka om vardagsträning.

Jag har blivit en mästare på att smyga i trappan med mina flipflopp på nätterna när jag blir sugen på glass eller choklad mitt i natten. Attans vilken ful ovana jag har skaffat mig. Till saken hör att på detta hotell sitter en nattvakt vid ingången. Honom smyger jag  förbi var gång utan att han vaknar. Han sitter sovandes i en väldigt obekväm ställning (tycker jag) med fläkten vid sin sida. Så mycket säkerhet står han för.

Jag bor billigt men tycker att jag ändå bor bra. Gillar fåtöljen, där sitter jag och läser på kvällarna.

Balkong i all ära men utsikten är det sämre med. Fast det visade sig passa mig perfekt. Ingen sol på balkongen gör det behagligare att sitta där. Utsikten är det väl lite så där med.

Men om man spanar lite till höger så ser man solen och bakom maskinen ligger havet. Tar bara 2 minuter att gå dit.

Jag bor nu väldigt centralt och har nära till allt. Det är nu bara sex nätter kvar på resan sen är det dags att åka hem. Kan ärligt säga att nu är jag nöjd, nu har jag fått sol och värme så att det räcker och blir över.  Fem veckor ensam i Thailand skulle kanske ha varit fyra men det betyder kanske att nu är jag utvilad och redo för att ta itu med allt som väntar på mig hemma.

Det som var meningen med min resa var att inte dippa och kana ner i mörkret som jag gjorde förra sommaren inför årsdagen och även efter den. I år har det i alla fall än så länge inte blivit så, min plan verkar fungera. Sol, bad, massage, avkoppling och god mat har hjälpt. Nästa vecka kommer årsdagen, fem år sedan livet vände och blev ”livet före och livet efter”.

Min älskades tös, vad jag saknar dig.

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Resor, Sorg, Thailand | Lämna en kommentar

Mae Nam – stället för de som verkligen vill ha avkoppling

Om man vill ha riktig lugnt och skönt på sin semester ska man absolut hit. Här händer inte ett smack och här dräller inte av turister. Jag rekommenderar verkligen stranden vid Mae Nam. Jag inser nu att detta boendet hade varit en perfekt start på resan då man verkligen kopplar av. Man kan inte göra så mycket annat än varva ner. Om man inte vill åka taxi och ta sig till ställen med folk och rörelse förstås. Men det gör jag om några dagar så just nu njuter jag av lugnet.

Sandstranden börjar redan vid bungalowen inne bland träden och den räfsas från löv varje morgon.

Vilken semester jag har, jag gör absolut ingenting. Eller jo, jag badar, äter, läser, surfar på nätet och kopplar av. Har varit på någon utflykt och ska på någon till vid nästa strand/område. Det jag inte gör är: ser på tv, lagar mat, städar och tvättar. Tvätten lämnar jag bort till en antagligen väldigt uttråkad man som mellan tvättarna roar sig med att cykla fram och tillbaka på sin korta gata. I alla fall är det vad han sysslar med när jag passerar vilket jag gör två gånger om dagen.

Det är nästan så att jag börjar bli rastlös men bara nästan. Tre nätter till sen är det dags för resans sista hotell.

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Resor, Thailand | Lämna en kommentar

Aldrig mer ett rum utan AC

Fy attans vilken natt jag hade, var ju helt omöjligt att somna. För det första var jag inte ett dugg trött, har nog vilat upp mig lite väl mycket. För det andra så räcker det inte med en fläkt för mig, jag behöver en AC i bungalown. Vid 05:00 tiden gav jag upp och gick en sväng vid strandkanten. Rejält hungrig och inget att äta, dricka en cola zero var jag inte sugen på. Vandrade runt och gick in och la mig och läste om vartannat. När restaurangen väl öppnade kl 8:15 var jag både svinhungrig och övertrött. Efter frukosten la jag mig och kunde till slut somna.

När jag väl vaknade bestämde jag mig för att byta bungalow, hade koll på att det fanns lediga. Jag MÅSTE ha en AC så jag uppgraderade helt enkelt min bungalow. Nu är jag nöjd och ska njuta av resterande sju nätter som jag ska vara här.

Lite förvånad är jag över att jag inte har hemlängtan. Min plan B att flyga hem tidigare har jag skrotat. Jag njuter av varenda dag utan en massa måsten.

Jag filosoferar mycket över livet som blev. Hur går jag vidare ännu mer? Vad vill jag med mitt liv? Ska jag förändra något? Lägga till eller ta bort? Tänker på vad jag lärde mig under de åren jag gick i terapi. Livet fortsätter och det måste även jag göra. Fortsätta framåt, se till så att jag har ett bra liv. Att jag lever och inte bara överlever.

Fem år…….. fem år utan ett av mina barn. Livet blev verkligen inte som jag tänkt mig.

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Döden, ofrivilligt liv, Resor, Sorg, Terapi, Thailand | Lämna en kommentar