Respektlöst att stjäla från gravar

Så fruktansvärt respektlöst att stjäla saker från en gravplats. För andra gången har jag blivit  bestulen på glasburken med ljusslinga och foto på Bella som står på hennes gravplats. Man har även lyft på glaset i gravlyktan och tagit en liten silvrig ängel på 2 cm. Inte värt något för någon annan än mig. Denna gång har jag valt att polisanmäla det hela och även kyrkan har gjort det. Att det stjäls saker från gravar förekommer över hela landet. Det är saker som bara har värde för de som saknar sin anhörig. Så varför gör man så? Varför kan man inte låta gravarna vara ifred? På bilden syns både ängeln och glasburken som någon i Veberöd har ställt. Har svårt att tro att det är någon utanför byn som svängt inom kyrkan för att stjäla.

Det gör ont när saker försvinner från graven.

Varit hos Bella idag och lagt blommor och tänt ljus.

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Kyrkogården, Sorg | Lämna en kommentar

VSFB helg i Göteborg

Bellas födelsedag den 18 september var jag som vanligt ledig från jobbet. Det är en dag då jag vill och behöver få vara själv. Däremot så träffades vi på kvällen vid kyrkan och sen åt vi mat på en pizzeria i Veberöd. Min fina älskade tös skulle ha varit 25 år nu.

Idag har jag kört upp till Göteborg. Det är dags för den årliga träffen för stödpersoner inom VSFB. Föräldrar från många håll i Sverige samlas. En helg full med aktiviteter såsom föreläsning, diskussioner och en trevlig mingelkväll imorgon kväll. Även syskon från VSFB:s syskongrupp är här. Syskonen som ofta glöms bort när det fruktansvärda händer. Fokus hamnar på föräldrarna men syskonen får en dubbel sorg. Sorg över ett förlorat syskon men också sorg över att se sina föräldrar må så dåligt. För dåligt mår man när ens barn dör, och det är en sorg som ständigt är närvarande. År efter år. Det många inte tänker på är att det i sorgen kommer så många andra sorger man ska igenom. Man sörjer sitt döda barn, dess födelsedagar, alla årsdagar och högtider. Man sörjer allt som ens barn missar. Man sörjer att ens barn inte får gifta sig, inte får möjlighet att själv få barn med mera. Allt det som barnets vänner får möjlighet att göra. Åren går och alla andra……..men inte mitt barn. Det är en stor sorg det med. Och nej, det betyder inte att man har fastnat i sorgen.

Sörjer jag alltid och glömmer att leva? Ja jag lever med sorgen men det betyder inte att jag inte lever. För det gör jag. Men det är mycket som inte betyder så mycket längre. Livet är numera uppdelat i livet före och livet efter. Och livet efter är inte lika roligt som livet före. Men jag har ett bra liv och en härlig son som är viktig för mig. Jag har kvar Zimon (Bellas pojkvän) i mitt liv. Jag har min familj och mina vänner. Men något fattas mig alltid och det är min tös.

Än idag behöver jag VSFB, föreningen för oss som har förlorat våra barn. Det är där jag finner stöd, där finns dom som vet vad jag går igenom. Där kan jag ventilera allt sånt som jag inte kan eller orkar ta med andra som haft turen att inte behöva mista ett av sina barn. Men det är också där som jag har möjlighet att hjälpa andra drabbade.

Min fina älskade tös som jag saknar henne. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne.

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Döden, Familjen, Sorg, VSFB | Lämna en kommentar

Årsdagen har passerat snart är Bellas födelsedag här

Nu är det länge sedan jag var här inne och skrev. Jag kom hem från Thailand kvällen innan årsdagen för Bellas död. Som vanligt la jag ett stort hjärta till min älskade tös på platsen där ett as orsakade hennes död. Domstolsbeslut finns på att någon har vållat hennes död.

Fem år av sorg och saknad. Saknaden är med mig varje dag. Sorgen har med åren blivit lättare att hantera. Men det gör fortfarande väldigt ont att Bella inte längre är med oss. Att inte ens få uppleva sin 20-årsdag, så fruktansvärt. Att bli berövad sitt liv för att det finns idioter ute i trafiken. Så många unga människor som varje år mister sina liv på grund av andra i trafiken.

Min dotter älskade röda rosor.

Det finns inga ord som kan beskriva sorgen och saknaden efter att ett av ens barn har dött. Det går heller inte över, smärtan försvinner inte. Men man lär sig att leva med den för att man inte har något val. Ingen överlever egentligen ett dött barn men vi är många som måste göra det. För det finns inget annat val. Våra liv ska gå vidare hur tungt det än är.

Om några dagar skulle Bella ha fyllt 25 år. Vem hade hon varit nu? Var hade hon bott? Gift? Barn? Yrke? Så många frågor som aldrig kommer kunna få svar.

Det går inte en dag utan att jag saknar min tös, tänker på henne och pratar med henne. Det finns dom som tror att man efter ett tag slutar tänka på sitt döda barn och att det därmed blir lättare att hantera sorgen och leva som vanligt igen. Man jämför gärna med sorgen efter andra släktingar. Gör inte det om du pratar med en förälder som förlorat sitt barn, inte om du fortfarande vill ha föräldern kvar som vän. Leva som vanligt? När ditt barn dött? Livet blir aldrig som vanligt igen. Ditt liv delas upp i livet före och livet efter.

Jag har även i år tagit ledigt från jobbet på Bellas födelsedag. Den dagen är min och hennes, den dagen vill jag minnas henne med extra mycket kärlek. Vara ifred med min sorg och saknad. Inte stå på jobbet och låtsas att allt är som vanligt, för det är det inte. Det är en tung dag men också en dag med mycket kärlek. Den dagen var en lycklig dag den 18 september 1994. Mitt andra barn hade fötts, livet var komplett. Tjugo år senare rasade livet.

 

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Bellas födelsedag, Döden, Kärlek, Kyrkogården, Sorg, Thailand, Trafikolycka | Lämna en kommentar

Sista hotellet för denna resa

Då är jag sedan ett par dagar på resans sista hotell, Samui green hotel. Bara skylten som visar att där faktiskt är ett hotell, tur att chauffören hittade dit. Fyra trappor måste jag gå upp i för att komma till rummet. Väskorna åker i en egen hiss som är den gröna dörren ser på fotot med trappan. Snacka om vardagsträning.

Jag har blivit en mästare på att smyga i trappan med mina flipflopp på nätterna när jag blir sugen på glass eller choklad mitt i natten. Attans vilken ful ovana jag har skaffat mig. Till saken hör att på detta hotell sitter en nattvakt vid ingången. Honom smyger jag  förbi var gång utan att han vaknar. Han sitter sovandes i en väldigt obekväm ställning (tycker jag) med fläkten vid sin sida. Så mycket säkerhet står han för.

Jag bor billigt men tycker att jag ändå bor bra. Gillar fåtöljen, där sitter jag och läser på kvällarna.

Balkong i all ära men utsikten är det sämre med. Fast det visade sig passa mig perfekt. Ingen sol på balkongen gör det behagligare att sitta där. Utsikten är det väl lite så där med.

Men om man spanar lite till höger så ser man solen och bakom maskinen ligger havet. Tar bara 2 minuter att gå dit.

Jag bor nu väldigt centralt och har nära till allt. Det är nu bara sex nätter kvar på resan sen är det dags att åka hem. Kan ärligt säga att nu är jag nöjd, nu har jag fått sol och värme så att det räcker och blir över.  Fem veckor ensam i Thailand skulle kanske ha varit fyra men det betyder kanske att nu är jag utvilad och redo för att ta itu med allt som väntar på mig hemma.

Det som var meningen med min resa var att inte dippa och kana ner i mörkret som jag gjorde förra sommaren inför årsdagen och även efter den. I år har det i alla fall än så länge inte blivit så, min plan verkar fungera. Sol, bad, massage, avkoppling och god mat har hjälpt. Nästa vecka kommer årsdagen, fem år sedan livet vände och blev ”livet före och livet efter”.

Min älskades tös, vad jag saknar dig.

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Resor, Sorg, Thailand | Lämna en kommentar

Mae Nam – stället för de som verkligen vill ha avkoppling

Om man vill ha riktig lugnt och skönt på sin semester ska man absolut hit. Här händer inte ett smack och här dräller inte av turister. Jag rekommenderar verkligen stranden vid Mae Nam. Jag inser nu att detta boendet hade varit en perfekt start på resan då man verkligen kopplar av. Man kan inte göra så mycket annat än varva ner. Om man inte vill åka taxi och ta sig till ställen med folk och rörelse förstås. Men det gör jag om några dagar så just nu njuter jag av lugnet.

Sandstranden börjar redan vid bungalowen inne bland träden och den räfsas från löv varje morgon.

Vilken semester jag har, jag gör absolut ingenting. Eller jo, jag badar, äter, läser, surfar på nätet och kopplar av. Har varit på någon utflykt och ska på någon till vid nästa strand/område. Det jag inte gör är: ser på tv, lagar mat, städar och tvättar. Tvätten lämnar jag bort till en antagligen väldigt uttråkad man som mellan tvättarna roar sig med att cykla fram och tillbaka på sin korta gata. I alla fall är det vad han sysslar med när jag passerar vilket jag gör två gånger om dagen.

Det är nästan så att jag börjar bli rastlös men bara nästan. Tre nätter till sen är det dags för resans sista hotell.

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Resor, Thailand | Lämna en kommentar

Aldrig mer ett rum utan AC

Fy attans vilken natt jag hade, var ju helt omöjligt att somna. För det första var jag inte ett dugg trött, har nog vilat upp mig lite väl mycket. För det andra så räcker det inte med en fläkt för mig, jag behöver en AC i bungalown. Vid 05:00 tiden gav jag upp och gick en sväng vid strandkanten. Rejält hungrig och inget att äta, dricka en cola zero var jag inte sugen på. Vandrade runt och gick in och la mig och läste om vartannat. När restaurangen väl öppnade kl 8:15 var jag både svinhungrig och övertrött. Efter frukosten la jag mig och kunde till slut somna.

När jag väl vaknade bestämde jag mig för att byta bungalow, hade koll på att det fanns lediga. Jag MÅSTE ha en AC så jag uppgraderade helt enkelt min bungalow. Nu är jag nöjd och ska njuta av resterande sju nätter som jag ska vara här.

Lite förvånad är jag över att jag inte har hemlängtan. Min plan B att flyga hem tidigare har jag skrotat. Jag njuter av varenda dag utan en massa måsten.

Jag filosoferar mycket över livet som blev. Hur går jag vidare ännu mer? Vad vill jag med mitt liv? Ska jag förändra något? Lägga till eller ta bort? Tänker på vad jag lärde mig under de åren jag gick i terapi. Livet fortsätter och det måste även jag göra. Fortsätta framåt, se till så att jag har ett bra liv. Att jag lever och inte bara överlever.

Fem år…….. fem år utan ett av mina barn. Livet blev verkligen inte som jag tänkt mig.

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Döden, ofrivilligt liv, Resor, Sorg, Terapi, Thailand | Lämna en kommentar

Lågbudget och diskussioner

Nu är jag inne på mitt tredje hotell och denna gång har jag valt ett med lägre standard. Jag bor vid havet men inne bland träden vilket ger mig bra med skugga. Man får vad man betalar för men för 200 kr per natt är jag nöjd. Här är mysigt att vandra längst havskanten och väldigt lugnt. Någon enstaka restaurang på stranden.

Dialog med personalen:

Jag: – Kan jag få köpa (för artighets skull) varmt vatten då jag gärna vill dricka eget te vid bungalown?

Personal: -Varmt vatten? Har du inte vatten på rummet?

Jag: – Nej men kan man få det? (Med förhoppningen att hon skulle erbjuda mig en vattenkokare).

Personal: – Jag vet inte hahaha

Tänker mig att här var det nog språksvårigheter inblandat i diskussionen.

Inte helt på det klara med hur det kommer att gå men en kopp te har jag lyckats dricka vid min altan. Gratis dessutom, behövde inte betala för vattnet.

Möte med en glad man på cykel;

Han: – its laining

Jag tänker: – no its rrrrraining, men säger såklart: – yes med ett leende.Man ska ju vara artig. Det var rätt uppenbart att det regnade. Slut på den diskussionen.

Här är mygg till och nog fasiken gillar dom mig så jag har kompletterat mitt myggmedel med en solkräm med kokosolja. Ett tips från en facebooksida om att Thaiarna själv använder den för skydd mot mygg.

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Resor, Thailand | Lämna en kommentar

Avkoppling på hög nivå, precis vad jag behöver

Nu har jag tillbringat några dagar vid Lamai Beach och har en natt kvar innan det är dags att byta hotell igen.

Denna gång hade jag utsikt mot poolen och två minuters promenad till stranden. Jag har snart varit här i Thailand halva tiden av min resa, min oro att få hemlängtan och krupp av att vara ensam så mycket har än så länge varit obefogad. Jag har det hur bra som helst här, jag kopplar verkligen av. Jag läser, badar, går på massage, äter när jag är hungrig och sover när jag är trött. Alla mina problem har jag lämnat där hemma. Problem såsom en frys och gräsklippare som måste fixas och ett hus som jag borde gjort något med i år. Men huset har jag valt att prioritera nästa år. Detta året var det min resa och mig själv som behövde prioriteras. Hemma har jag också lämnat en en anhörig som egentligen behöver mig mycket. Jag har valt att lämna den anhöriga till hemvårdens omsorg. Jag har hamnat i de anhörigas situation att reda upp sånt som inte fungerar, vara slaskhinken som får ta emot frustration och oro som uppstår när det klickar i hjärnkontoret. Den som ser till så att vardagen fungerar och naturligtvis har jag organiserat så att den gör det även när jag är bortrest. Att vara anhörig till en person med demens är inte alltid så lätt. Men då den anhöriga alltid ställt upp för mig ställer jag nu upp för den personen.

Äter ofta vid havet och bjuder gärna de små fåglarna på mina rester.

Jag ser fram emot fler avkopplande dagar på de två andra hotellen som jag ska bo på under min tid här i Koh Samui, Thailand.

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Familjen, Hälsa, Mindfullness, Resor, Thailand | Lämna en kommentar

Mumifierad munk, privatchaufför och tänkvärd text från författaren Olle Berman

Innan jag åkte till Thailand bestämde jag mig för att utmana mig själv och göra något jag aldrig har gjort tidigare. Något i stil med Zipline, åka bakom en båt eller liknande. Riktigt så stor utmaning har jag inte antagit men jag valde idag att åka med en motorcykeltaxi, för mig var det modigt med tanke på hur dom kör här. Chauffören var trevlig och frågade om han skulle stanna medan jag tittade på den mumifierade munken och sen köra mig hem igen. Jag förklarade då att jag skulle på två ställen till, inga problem sa han. Så plötsligt hade jag en egen chaufför som körde runt mig och gärna fotograferade mig vid de olika ställena.

För att få gå upp till munken behövde jag stylas om lite.

Var även inne på en fjärilspark, dyrt men lite roligt att vara omsvärmad av fjärilar. Blå fjäril symboliserar VSFB (Föreningen vi som förlorat barn).

Nu har jag varit i Thailand i sex dagar. Jag tar dagarna som dom kommer och den enda tid jag passar är frukosten. Äter när jag är hungrig och sover när jag är trött. Väldigt skönt och avkopplande. Tar en massage om dagen och igår medan jag låg där så tänkte jag på alla oss som förlorat våra barn. Tänk om det hade funnits något ställe man kunnat åkt till, fått vila upp sig, äta gott, samtala och få massage. Så välbehövligt det hade varit där i början när man var nydrabbad. När man slutade äta, och bara sov bort dagarna. När man inte orkade något och överhuvudtaget inte trodde att det gick att överleva det trauma man var/är utsatt för. När det gjorde ont både psykiskt och fysiskt. Det tror jag hade hjälpt många. Än idag fem år senare behöver jag återhämtning, paus från vardagen för att orka. Mina resor är just sånt, paus från vardagen. Ett sätt för mig att fylla på med energi och kraft för att ha när de dåliga dagarna dyker upp. För det gör dom men de är lättare att hantera om man har bra dagar också i livet.

Alla ni som förlorat ert/era barn, till er vill jag säga att det går att överleva. Det går att få ett bra liv igen. Men det är inte lätt och det är ingen som ska berätta för er hur ni ska göra. Lyssna inte på alla klyschor era nära och kära gärna vill förmedla. Gör vad som passar er bäst. Det är ni som kämpar, inte omgivningen. Till er som inte är drabbade vill jag säga: bara var där, ge en kram, mat, er tid eller vad som helst men ställ inte krav. Bara var där, det behövs.

Delar med mig kloka tankar från författaren Olle Bergman, en pappa som har förlorat två barn. Han skriver det många drabbade både tänker och känner.

Tack Olle för dina kloka tankar. Du sätter ord på det som vi många tänker och känner. Tack för att du delar med dig.

Olle Berman har skrivit två böcker som handlar om att ha förlorat barn, dom ska vara väldigt bra. Själv har jag inte läst dom än då det inte går att köpa dom i bokaffären verkar det som. Men jag vet att det går att beställa dom via honom vilket jag själv ska göra när jag är hemma i Sverige igen. Så vill du också läsa hans böcker hör du av dig till mig så ska du få informationen om var man beställer dom. Hans böcker heter ”Pappa! Svante är död” och ”Inte trodde jag att Svante skulle vara död så länge!” Olles inlägg har jag tagit från en väns sida på Facebook och delat till min sida. Jag har alltså inte tagit inlägget inne från VSFB eller Febe för därifrån delar vi inget.

Läs och ta till dig!!!

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Döden, Hälsa, ofrivilligt liv, Okategoriserade, Resor, Sorg, Thailand, VSFB | 2 kommentarer

Lyxen är slut

Något hände, idag fylldes det upp med lite folk på hotellet. Lyxen är slut men från och med imorgon serveras det fruktosbuffe istället för beställning från meny. Det är lågsäsong här i Thailand. Men jag kan varmt rekommendera er att åka hit ändå på sommaren. Här är varmt (och klibbigt), solen finns ett par timmar om dagen men bada kan man göra även när solen är borta. Vattnet i havet och poolen är varmt. Lite regn har det kommit i två dagar men bara på några minuter så det är okej.

Återvände till farmor- och farfarstenen idag. Även några munkar var där. Med tanke på allt gnäll i Sverige om att tiggarna minsann har mobiltelefoner, kan jag meddela att det har även munkarna.

Resans första glass blev kokosglass serverad i en kokosnöt. Inte helt säker på att de inte återanvänder den då de ivrigt tog tillbaka den när glassen var uppäten.

 

Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Resor, Thailand | Lämna en kommentar