Tippen, tvätt och flyktkänsla

Sett framemot att få sovmorgon och när jag väl har möjligheten vaknar jag pigg och utvilad väldigt tidigt. Ganska irriterande faktiskt då jag varit väldigt trött hela veckan. Känner att jag har vaknat med en inre ilska och blir rastlös, stiger upp. Huvudvärken är kvar, blir en treo.

Börjar dagen med frukost och tvätt. Passar på att renbädda sängen och hänger ut tvätten på tork. Tar en titt i förrådet och inser att jag borde köra till tippen. Går in och dricker en kopp te och hoppas att jag ska komma på bättre tankar. Det är ju tråkigt att städa förrådet och köra till tippen.  Slutar med en tur till tippen trots allt. Så var det gjort.

En vän kommer på besök och vi äter middag ihop. Sonen är inte hemma.

Te, soffan och lite tidningar. Surfat runt på nätet, husvagnar, resor….. Känner att jag i mina tankar är på flykt igen. Denna flyktkänsla är rätt jobbig och jag hoppas att jag snart får sinnesro igen. Att jag finner ro och harmoni i mitt hem och liv igen.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Huvudvärk de lux, saknar min tös

Igår kom jag hem väldigt sent och gick och la mig direkt. Har en envis huvudvärk sedan ett par dagar. Tillslut gav jag upp och idag fick jag lindra den med treo. Börjar känna mig kass och då är det treo som gäller för att få ork och energi till att jobba. Jag mår bäst av att jobba och ha rutiner så att jag inte får för mycket tid över till att grubbla. Tog jobb med mig hem men inser att det är soffan som gäller ikväll. Te, honung och lite stulen choklad från sonens rum lindrar det mesta. Tror minsann att sonen har smittat mig, han hostar och är halvkass han med. Skönt att det är fredag imorgon.

Fick tag på polisens avdelning som skickat utredningen till mig och de hade helt enkelt missat att skicka allt. Men nu är det på väg, de dokument jag saknade. Bara sammanställningen kvar som jag ska göra och så ska jag ha tag på domstolsbesluten också så att även de kan skickas med i pappersform. Fixar i nästa vecka, blir till att ta kontakt med Tingsrätten och Hovrätten. Allt är offentligt så det blir inga problem att få tag på dom.

Det är så illa att om du utsätts för ett brott måste du ha ork och energi för att få den hjälp som du har rätt till. Helst ska man ha en jäkla massa pengar också har lärt mig, annars blir du begränsad. Alternativt ska du känna någon advokat/jurist/domare. Jag fick veta av polisen att man inte fick målsägarbiträde i ett ”sånt här ärende”, men det får man visst det. Tack och lov för Brottsofferjouren som hjälpte mig med mycket under det år som det tog från utredning till domstolsbeslut. Tack och lov för att det finns människor som arbetar ideellt med sånt. Utan min kontaktperson vet jag inte hur jag hade klarat mig, hen röjde hinder och kunde berätta för mig hur allt fungerade inom rättsväsendet. Hen var med mig vid båda rättegångarna. Hen ringde mig både inför och efter rättegångar och ringde när domstolsbesluten hade kommit. Allt för att se hur jag hade det och om det var något jag undrade över eller behövde hjälp med. Den personen kommer jag alltid att minnas.

Jag är fruktansvärt tacksam för att jag har en sån fin och go son. Han är mitt allt, mitt liv och den som gör livet värt att leva. Sen har jag fina goa Zimon också. Bellas pojkvän som valt att stanna inom familjen/släkten till vår stora glädje.

Flera bilder på en plats 29 sept

Min fina Bella som togs ifrån oss, så full av liv och kärlek. Precis i början av sitt vuxna liv med en massa framtidsplaner. Så älskad, saknad och sörjd. Varje dag är hon i mina tankar, varje dag snackar jag med henne och pussar hennes foto. Det gör ont att förlora sitt barn.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Samir, Sorg | 1 kommentar

Tack vare Guldkanalen

Idag var det dags för en VSFB träff och nya drabbade hade hittat dit. De hade sökt länge efter en grupp med andra föräldrar och nu hittat till oss. Den ena föräldern berättar att hen hört en mamma prata om en trafikolycka på väg 11 och VSFB när hen lyssnat på Guldkanalen.

Mitt mål med att vara med i radion var att hjälpa till att sprida att VSFB finns och Guldkanalen hjälpte mig att sprida informationen. Om jag så bara nådde ut till en förälder så var det värt det. Nu vet jag att i alla fall en förälder blev hjälpt av att jag berättade min historia och om VSFB <3

image

Idag kom det ett brev från polisen, jag fick återigen utredningen som jag är missnöjd med. Men naturligtvis var det inte allt som kom, man skickade bara den första. Man skickade alltså inte den kompletterande utredningen som är gjord samt dokumentet med intervjuerna av brandmännen. Minst tre dokument saknas alltså. Naturligtvis ska jag ringa dom och fråga efter övriga dokument.

Jag har haft tillgång till dom men slängt dom, vem fan vill ha såna dokument hemma? Men nu ska jag ha tag på dom och så ska jag sammanställa en del åsikter jag har. Väldigt sakligt, inte bara svammel om ofullständiga utredningar och poliser som behöver kompetensutvecklas när det gäller att möta människor i chock och med sorg. När det är gjort ska jag skicka allt vidare till den som drar i trådarna, fler ska sammanställa sina erfarenheter av utredningar. Detta är det sista jag måste göra för att få sinnesro i själen. Jag lovade dyrt och helig att en JO anmälan skulle göras – check på den. Sen lovade jag även att om jag fick en möjlighet skulle jag lyfta upp polisens utredning offentligt och dela med mig av de erfarenheter jag tyvärr fått. Nu orkar någon dra i det och jag hänger på genom att skicka iväg mitt. Vart det leder eller om det leder någonstans får tiden utvisa.

Igår var det väldigt nattsvart här hemma och jag grät mig till sömns, jag kraschade. Ångesten rev och slet i min kropp, jag vrålade av smärta. Vrål som kan liknas vid krystvärkar, dom kommer och jag kan inte stoppa dom. Naturligtvis vrålade jag i kudden, vill ju inte skrämma grannarna. I morse ville jag inte alls stiga av sängen, tänkte att jag skiter helt enkelt i det. Huvudet dunkade och jag var fruktansvärt trött, såsom jag brukar bli när jag kraschat. Naturligtvis steg jag upp och begav mig till jobbet. Jag är ju inte sjuk, jag sörjer min tös. Jag bearbetar min sorg på det sätt som jag fungerar. Bella fyllde år i söndags och det var tungt att uppleva ännu en födelsedag utan henne.

Idag känns livet återigen lite lättare, det är inte nattsvart som igår. Detta liv kan liknas vid en berg- och dalbana. Nu är jag längre perioder där uppe men rätt som det är så åker jag neråt igen och kanar rakt in i minnenas arkiv. Det gör rejält ont. Livet före och livet efter, ja så ser mitt liv ut idag. Livet som blev…….. Det gör fruktansvärt ont att förlora ett barn.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Sorg, VSFB | Lämna en kommentar

Usch vilken käftsmäll

Ibland bara käftsmällen kommer så där plötsligt och så sitter jag här med min sorg, saknad och en massa tårar. Ser ett foto på Facebook taget 30 juni 2014 och inser att en månad senare är hon död. Hon finns inte mer, hon kommer aldrig mer hem.

Fy vad ont det gör.

Luften bara rann ur mig idag, trött och yr. Varit en tung vecka och dagarna innan en extra tung dag är värst. Dagen efter, ja då går luften ur mig och jag blir alldeles yr, trött och extra vimsig. Tar ett par dagar att landa och åter börja resan uppför berg- och dalbanan till liv jag lever.

Idag har jag inget positivt att dela med mig av. Idag är det återhämtning som gäller. VSFB imorgon då jag behöver få träffa andra som vet vad jag går igenom, som förstår vad jag menar. Möta de som inte dömer mig för att jag hanterar min sorg som jag gör, som vet att jag kämpar för att åter få livskvalitet och må så bra som det går utan båda mina barn här hos mig.

Jag har bara en önskan och den kommer aldrig gå i uppfyllelse – jag vill ha tillbaka min dotter.

imageJag orkar ännu inte titta på gamla foto på min älskade tös. Men har bestämt mig för att börja med att göra en fotobok med foton tagna det senaste åren hon levde. Snart….. måste bara samla lite ork först. Vill ju så gärna se foto på min älskade tös.

Ikväll kommer all ångest jag samlat på mig inför hennes födelsedag. Smärtan är olidlig och tårarna rinner. Jag verkligen hatar livet som blev.

Jag lovar, jag har dagar då jag märker att jag har bra dagar. Dagar då jag kan vara glad och skratta om än inte genuint men dock skratta. Jag ska bli bättre på att dela med mig av dom dagarna också för er som följer min blogg och också kämpar för att åter få livskvalitet och livsglädje. För dom dagarna är värdefulla och fyller på med energi för att orka sörja. Dom dagarna behöver bli fler än dom dåliga för att man ska orka.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Bellas födelsedag

Min älskade tös skulle ha fyllt 22 år idag. Men tyvärr togs hon ifrån oss två månader innan sin 20-årsdag sommaren 2014.

Det har varit en tung men ändå fin dag. Men nu är orken slut och jag ska lägga mig.

image image

Min fina älskade tös, vad jag saknar dig. 😥💔❤️

image

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Blommor, loppis och fika

Igår var jag och fikade med min vän Ulrika efter terapin. Vi handlade pyssel som ska användas på BUS i Lund. Barnen som är inlagda ska få pyssla och för en stund få annat att tänka på.

Imorse vaknade jag tidigt och körde iväg för att hämta Bellas blommor. Sen gick jag på Bakluckeloppis men hittade inget kul. Därefter fikade jag hos min vän Annika. Vi pratade om resan vi ska göra nästa år. Varje år reser vi bort midsommardagen sedan två år tillbaka. Sista minuten igen? Spa? Vi är lite sugna på någon grekisk Ö. Vi pratade minnen från Kefalonia.

Sen blev det siesta i soffan och jag vaknade precis efter att Bella pussat mig. Att vakna med känslan att ha fått en puss av Bella är som balsam för själen.

Körde iväg och fixade på Bellas platser. Såg att någon varit vid kyrkan och satt blommor. Sånt värmer, någon har tänkt på min älskade tös.

image imageImorgon är det Bellas födelsedag, en dag vi ska ses och äta kladdkaka. För det hade vi gjort om hon hade levt. Saknar min tös extra mycket denna helg.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Okategoriserade | 6 kommentarer

Gråter och snörvlar om vartannat

Idag var det dags för terapi igen. Det blev 50 minuters gråt och snörvlande om vartannat. Det blev lite övertid kan man säga, ett terapipass brukar vara 40 minuter. Om en vecka är det dags igen. Ja jag behöver terapi för att orka leva vidare och det är inget jag mörkar. Det är mycket som händer och sker när man drabbas av ett trauma, och detta är mitt livs värsta trauma. Min dotter är död och jag ska nu leva med det resten av mitt liv.

Årsdagar, födelsedagar, jular, andra högtidsdagar….. Alltid kommer Bella saknas oss och det gör ont.

Just nu gör det fruktansvärt ont för vi ska fira ännu en födelsedag utan henne. En tredje gång och det gör inte mindre ont. Men smärtan har ändå på något sätt ändrat form kan man säga. Någon sa en gång något fint till mig: det är som att för vart år som går med sorg i ens liv så lindas hjärtat med bomull. Det gör att smärtan ändrar form och blir mer hanterbar ju längre tiden går.

Det ligger nog något i det. Jag lever med ångest och smärta men den har blivit mildare och mer hanterbar. Men det gör fortfarande ont.

Väl hemma efter en lång dag dricker jag te med Samir och hans kusin Maya som är på besök från Libanon. Kan inte låta bli att tänka: detta hade Bella också velat vara med på. Hon har aldrig träffat sin kusin. Så roligt dessa två tjejer hade haft det. De hade gaddat ihop sig mot Samir och jag kan riktigt se det framför mig hur Bella hade skojat och skrattat och berättat pinsamma saker om Samir. För sån var Bella, mitt fina älskade hjärta.

Huvudet dunkar ooch tårarna rinner, igen. Imorgon ska blommorna hämtas och jag ska göra fint hos Bella inför hennes födelsedag på söndag.

Tänker lägga mig nu och sova bort eländet med en förhoppning om att det känns bättre imorgon.

1656440_10153090983796988_1172722854892095035_n

Min fina älskade tös sommaren 2014 bara kort tid innan hon rycktes ifrån oss.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Beställt blommor

Idag var jag i blomaffären och beställde blommor till Bellas födelsedag. Så tungt, önskar så att jag fick köpa annat till henne istället. Ett nytt hjärta kommer att läggas på på vägplatsen. Till kyrkan blir det röda rosor. Bellas favorit blomma.

image

Mammas älskade tös, det gör så ont att leva utan dig.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Bellas födelsedag, Sorg | 2 kommentarer

Bloggande dagen efter, hann inte igår

Igår var det dags för att träffa andra drabbade föräldrar på Stöttepelarna i Ystad. Så välbehövligt att få säga: Bella fyller år på söndag och det gör så fruktansvärt ont att hon inte är här.

Under dagen hann jag kontakta polisen angående polisrapporterna. Ringer en av mina ickefavoriter och begär ut allt som jag enligt lag har rätt att ta del av när det gäller ”vårt” ärende. Hör en djup suck och så säger hen: det är bättre att du mailar arkivet så att det diarie förs. Det är bättre att vi inte blir inblandade (med vi tolkar jag det som hen och hens kollega. Er som följt min blogg vet att jag har varit i kontakt med deras chef ett par gånger). Jag säger: ja jag är ju inte så nöjd med er utredning. Mailet är skickat och nu återstår att se vad som händer.

image

När jag nu ska börja stolpa upp det jag vill förmedla så är jag tacksam för att jag har bloggen. Jag har kunnat gå tillbaka och hitta datum som jag har förträngt. Jag har också via bloggen kunnat påminna mig själv om vad som egentligen hände, vad jag fick kämpa för att få igenom för att utesluta frågetecken. Varken polisen eller åklagaren var så intresserade, de hade så att det räckte för åtal sa dom. Jag behövde fler svar och jag behövde att man bevisade Bellas oskuld i det hela. Hennes misstag var att stanna vid vägrenen. Allt annat är lögn och det ville jag skulle bevisas. Tyvärr lyckades jag inte till 100 % trots fina bildbevis. Först efter mycket påtryckningar från mig gjorde man ytterligare utredning och inför Hovrätten åkte man ut och mätte vägen och fotograferade platsen. Varför gjorde inte detta med en gång? Att jag lyckades få igenom det är enbart för att det fanns belägg för det och det lyckades jag argumentera för genom att ta kontakt med personer inom missbruksvården och andra trafikpoliser. Jag var också i kontakt med Rättsmedicinalverket i Linköping för att få svar på frågor. Var en polisman i Helsingborg som tipsade mig om dom.

Ni behöver inte förstå mig, jag gör vad jag känner jag måste göra för att sedan kunna gå vidare med mitt liv.

Om fem dagar är det Bellas födelsedag, hon skulle ha fyllt 22 år. Hon hade hela livet framför sig och det gör ont att hon inte är med oss längre.

Saknar min älskade tös, två år utan en kram, sms, telefonsamtal, mys och kärlek. Det gör fruktansvärt ont. Hur jag än gör så kan jag inte få henne tillbaka, vad jag än gör så sitter jag här utan henne.

image

En förening ingen vill vara med i men som är bra att den finns om man förlorar ett barn.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bellas födelsedag, Sorg, Stöttepelarna, VSFB | Lämna en kommentar

Sorg tar på krafterna, dags för att träffa andra drabbade

Jag har känt mig trött och slutkörd en tid nu. Årsdagen har passerat och jag har samlat ihop mig och fortsatt framåt. Nu närmar sig Bellas födelsedag med stormsteg och mitt humör och mående pendlar rejält. Igår vakande jag extremt tidigt men låg kvar i sängen, somnade och vaknade om vart annat fram till 10-tiden. Upp och åt frukost, landade i soffan. Sov till 14-tiden och vakande utvilad. Det var välbehövligt och jag kände att jag åter var på banan.

Frukosten bestod av te, naturell Kvarg, krossade valnötter och sen ringlade jag honung över det hela. Honung från Kefalonia, inköpt i somras när jag var där.

image

Ny laddning med knäcke fixades och tvätt blev det också.

image

Kvällen tillbringade jag med vänner, god mat och en härlig kväll utomhus. Rena sommarkvällen och det gäller att passa på.

Vaknar idag och känner att det är tungt. Nästa söndag är det Bellas födelsedag. Imorgon blir det Stöttepelarna i Ystad, på fredag terapi och sen veckan där på VSFB och terapi igen. Allt för att komma vidare och inte fastna. Hela helgen har tårarna kommit och gått.

Nu gäller det att återigen komma på banan och blicka framåt. Jag ska ju leva och inte bara överleva. Jag ska ju ha livskvalitet den tid jag har kvar här på jorden. Jag ska vara en bra mamma och i framtiden förhoppningsvis även få möjligheten att vara en bra farmor. Jag ska ha ett eget liv och inte bara leva för Samirs skull. Det är ett löfte jag tänker hålla och ett löfte jag strävar mot att kunna leva upp till.

Bland folk har jag blivit riktigt duktig på att visa upp masken, en mask så fruktansvärt tung att bära. Jag ler och skrattar, jag skojar och snackar. Men inombords känner jag mig ledsen och ensam. Ensam i gemenskapen, det är tungt och jag vet inte hur jag ska komma till rätta med den känslan. Det hjälper alltså inte att vara med familj och vänner, känslan finns där ändå. Känns nästan bättre att vara ensam och känna mig ensam. Inser att detta måste jag ta itu med för jag mår inte bra av att stänga in mig här hemma.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Sorg, Stöttepelarna, Terapi, Vänner, VSFB | Lämna en kommentar