Påskkrans på plats

Idag var jag hos Bella och la ut påskkransen hos henne.

En tjej som förlorade sin lillebror i en trafikolycka för 9 år sedan har skrivit en bok. Jag har hört att den ska vara bra. Jag funderar på att själv köpa den för Samir är ju i samma situation. Men han pratar inte så mycket om det. Kanske kan jag få lite förståelse för det som han går igenom om jag läser den. Föräldrasorg och syskonsorg är två olika sorger, men nog så tunga båda två.

Rätt mycket fri sikt väldigt långt på denna vägen om ni frågar mig.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Kyrkogården, Sorg, VSFB | Lämna en kommentar

Påskkrans till min tös

Idag var det träff hos VSFB (Vi som förlorat barn) och dags för att göra påskkransar till våra älskade barn.

Jag satt i ett litet hjärta i ståltråd. Min kärlek till min tös. Satt även i en liten fjädervippa med ett dolt påskägg.

Passade på och uträtta lite ärende när jag ändå var i Malmö. Lyssnar på radion och hör: trafikolycka riktning mot Dalby. Tittar på klockan och inser att där kör både Samir och Zimon. Ringer dom båda och kan slappna av. Flash back de luxe……… Tack och lov att dom är så förstående när jag ringer.

Här dog min dotter i en jäkla smäll, båda bilarna hade från början fronten på bilarna på andra hållet.  ”Såg bara taket och bakrutan på bilen”, ”hon svängde ut vänster precis när jag passerade”, ”en kulle skymde bilen” mm. Allt lögn och dömd blev man. Men livstid var det vi som fick, alla vi som älskar Bella.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Döden, Högtider, Kärlek, Påsk, Sorg, Trafikolycka, Vägplatsen, VSFB | Lämna en kommentar

Sorg går i vågor

Jag har sedan länge insett att sorg är något som inte försvinner men det blir lättare att hantera den ju längre tiden går. Men att sorg är också något som går i vågor och ibland blir det alldeles för tufft att hantera den. Jag har varit och kanske är jag än, inne i en period då jag både har förträngt och tillåtit mig sörja. När jag förtränger min sorg har jag bland annat svårt för att gå till kyrkogården och svårt för att gå på VSFB:s träffar. Känslorna klumpar ihop sig inombords.  När jag tillåter mig sörja då kan jag bryta ihop och bara gråta.

Just nu är jag inne i en period där jag är väldigt trött, väldigt känslig och sover inte ordentligt. Ändå känns som att jag bara sover eller jobbar. Jag orkar inte gå till kyrkogården  och tända ljus, jag är rädd för att bryta ihop fullständigt. Jag har fått återfall med min ätstörning vilket såklart har påverkat min viktnedgång negativt.

Jag har provat att träna 1 gång i veckan för att må bättre, har inte  hjälpt än. Jag försöker röja ordentligt här hemma och fixar och donar så att jag äntligen ska bli klar med mitt hem och återigen känna mig rotad i mitt hus. Men det tar tid för att orken inte finns där.

Men jag har också bra dagar, utan dom hade livet varit alldeles för tungt. Bra dagar är ett måste så att man orkar med dom dåliga.

Idag har jag njutit av årets första utomhus fika med en god vän.

Efter Bellas död kom det väldigt mycket och väldigt jobbig post i brevlådan. En period kunde jag inte ens själv tömma den och jag hade alltid ont i magen när jag väl skulle göra det. Visste aldrig vilken smärtsam post där skulle ligga. Bestämde mig för att gör mig av med den när all den jobbiga posten upphört att komma. Men när det väl hände insåg jag att den innehöll ett av dom sista bevisen på att Bella faktiskt levt. Hennes namn på brevlådan. Så det gick inte. Men nu har jag orkat ta tag i det, denna brevlåda finns inte längre. Idag är där en ny med enbart mitt namn på.

Min älskade tös, var hade du varit i livet idag? Snart fem år utan dig. Tycker mig se dig överallt på stan, långt hår, svart skinnjacka och svarta byxor, väldigt många unga tjejer som ser ut precis så bakifrån. Då hugger det till i hjärtat.

Alltid älskad och aldrig glömd.

 

 

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Döden, Kyrkogården, Sorg, Vikt, VSFB | 1 kommentar

Kärlek

Fick en försenad julklapp av min son när jag kom hem från Thailand. Magnetfoto bakom glas.

Mina största kärlekar. Mina barn……

Saknar ett av dom, sorg är kärlekens pris. Och ja det gör ont än idag.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Kärlek, Samir, Sorg | 1 kommentar

Semestern slut för denna gång

Sista två dagarna i Thailand befann jag mig i Bangkok.
Kunde inte låta bli att göra ett besök på IKEA och äta köttbullar med potatismos. Man kom in på IKEA via ett shoppingcenter.

Efter flera timmars rännande med en fot som värkte ville jag verkligen hitta en taxi. Men skylten nedan sa att det var förbjudet där utanför shoppingcentret. Man skulle gå till anvisad plats oh där satt massor av väntande människor.  Taxi fanns det gott om och med tanke på min onda fot funderade jag på om det inte var värt böterna (300 SV kr) att hoppa över. Men jag fortsatte naturligtvis att gå vidare tills det var ok att haffa en taxi på gatan. Första bilen skulle ha 1000 bath, och jag sa nej. Han hävdade att han var väldigt upptagen. Adjö sa jag och haffad en ny taxi. Där var priset 500 bath. Jag har blivit en mästare på att vinka in taxibilar. Först var jag lite blyg och vinkade lite lätt med handen, till slut gjorde jag som alla andra och viftade rejält när jag såg en taxibil. Ungefär såsom i filmer när de ska haffa taxi i New york, skillnaden är bara att på Kho Chang få alla plats. Man åker på flaken, ej vanliga bilar. Hahaha….

Sista kvällsmaten i Bangkok på en matmarknad. Pris? Ca 30 SV kr.

Sista hotellet var inte så bra. Men det hade den absolut skönaste sängen på resan i alla fall. Fön och kylskåp fungerade inte. Luktade mögligt och kackerlacka på ca 5 cm dök upp. Nä där kommer jag aldrig mer att bo. Poolen provade jag inte då det var dåligt väder sista dagen.

Passade på och gå och kolla in omgivningen och affärerna istället.

Tusentals saker i en affär, undrans om de har koll  de egentligen har. Fann detta smutsiga paket med disketter i en låda med annat skräp. Finns det verkligen någon som använder såna nuförtiden?

Om 6 månader reser jag igen. Flygstol köptes i höstas,  nu är det dags att börja leta upp hotell. Ska till Koh Samui och har fått tips på två hotell, men då jag ska vara borta i fem veckor funderar jag på att prova 2-4 olika hotell. Har du något tips? Billigt (då jag ska vara borta 5 v) och vid havet. Sen vill jag kunna gå runt och ta massage eller titta på sånt som säljs och äta på olika ställen. Matmarknad? Ja det hade varit trevligt men är inget krav. Finns där yogaställe? Vad bör jag inte missa när jag är där?

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Resor, Thailand | Lämna en kommentar

Nyårsafton 2018

Precis som förra året så är jag i Thailand över jul och nyår. Här sitter jag nu ikväll utanför mitt hotellrum och hör vågorna som slår mot strandkanten som består av stenar. Vinden är rätt stark men det är varmt ändå.

Idag var det fötternas tur att få lite omvårdnad. Började med ett fiskespa. Bra för blodcirkulationen och avslappnande stod det på skylten. Kittlas gör det och det var svårt att hålla sig för skratt till en början.

Efter fiskespaet gick jag in och beställde en fotskrubb. Inte helt lätt att ligga på magen och samtidigt försöka föreviga deras arbetsmetod med mina fötter. Efteråt beställde jag även en thaimassage.

Här i Thailand har dom en del yrken som man kanske inte alltid förstår syftet med. Ett av yrkena är att stå ca två meter från kassan, be att få titta på kvittot och jämföra med antal produkter man har i påsen. Sen stämplar man kvittot. Därefter kan man gå ut ifrån affären. Då ska man också veta att personen har stått och tittat på en under tiden man betalt i kassan. Undrar lite för mig själv om det är ett stressigt yrke och om man behöver reflektera och analysera sin dag? Vad gäller med dokumentation överhuvudtaget? Kanske ett yrke för mig? Tycker vi reflekterar och analyserar lite väl mycket där hemma i Sverige, dokumenterar till förbannelse. Som ni kanske förstår så använder jag mina dagar här i Thailand till att unna mig massor av massage och lugn och ro. Tid att bara vara, här och nu. Ta dagen som den kommer.

Baksidan med all massage och avkoppling är att känslorna kommer ikapp. De känslor som jag trycker undan och inte tillåter mig att känna. Känslor som är lättare att hålla på avstånd när man är mitt i vardagen med ett jobb som tar mycket energi (men också ger en massa glädje och  som tidvis är väldigt stressigt och som mellan loven är mer än heltid. Känslor som därmed samlas i en klump på insidan, som blir ett tryck över bröstet.

Igårkväll släppte klumpen och tårarna rann. Jag grät och tillät mig att göra det. Jag styr över min sorg men lyssnar också på kroppen. Nu behövde sorgen få komma ut. Jag grät tills jag somnade av ren utmattning.

Jag vet att det är svårt för många att förstå att man tänker på sitt döda barn varje dag, att man sörjer och saknar fastän att tiden går. Att det gör ont även efter ett par år. Att livet faktiskt inte alltid är så roligt när ett av ens barn inte längre finns. Även om man har ett kvar. Men jag vet också att jag är inte konstig eller unik, jag har stöd från många drabbade i samma situation via föreningen VSFB ( Vi som förlorat barn). Jag är en mamma med sorg och jag tillåter mig att sörja men jag har också lärt mig att tillåta mig att leva, skratta och må bra. Men lätt är det inte alltid.

Därför vill jag av hela mitt hjärta tacka alla er som orkat vara kvar i mitt liv och er som dök upp efter min tragedi. Som orkat höra av er, som på olika vis visat att ni finns kvar. Ni är värdefulla och till stor hjälp i mitt nya liv som fortfarande är under uppbyggnad. Tack även till er som läser min blogg. Jag önskar er alla ett bra år 2019.

Livet före och livet efter…….. 2014 var det absolut värsta året i mitt liv.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Arbete, Döden, Hälsa, Högtider, Mindfullness, Okategoriserade, Resor, Sorg, Thailand, Vänner, VSFB | Lämna en kommentar

WhatApp är min nya vän

Tur att WhatsApp finns, där igenom kan jag ringa och snacka med min son nu medan jag är i Thailand. Ja jag vet att man kan göra det via messenger också men nu har det bara blivit så att det är WhatsApp som gäller. Tänk så smidigt det har blivit att hålla kontakten oavsett var i världen man befinner sig.

Minns år 2006 när jag befann mig i Indien utan internet och mobil. Jag fick gå till en  bemannad telefonkiosk och beställa ett samtal hem till Sverige. Minns ett av samtal extra väl. Bella berättade att hennes favorithäst på ridskolan hade dött, och jag förbannade mig för att jag just där och då inte befann mig i Sverige. Att jag hade valt att läsa en kurs på Malmö Högskola som var förlagd 3 veckor i Indien under tiden jag läsare till lärare. Några år senare befann jag mig i Thailand när Bella behövde mig som mest, dagen då ett as körde in hennes bil så att hon dog. Snacka om att jag har fått bearbeta det med hjälp av min terapeut.

En gång befann jag mig i Egypten och då stod jag i en telefonkiosk och matade in mynt. Numera är det mobilen som gäller och familjen är bara ett samtal bort. Så smidigt. Bara min bror som måste lära sig att det är sex timmars skillnad, han har en förmåga att ringa mig när jag sover.

Dagens lunch kostade 15 kr plus cirka 7 kr för drickan. Absolut överkomligt och det fanns flera olika rätter att välja mellan i denna prisklassen. Det må vara så att det är dyrare att flyga hit till Thailand än att ta en charterresa någon annanstans men det är absolut mycket billigare att leva här. Man kan leva både billigt och dyrt här, jag väljer en mellan nivå och lägger rätt mycket pengar på massage. Man kan få massage för mellan 60 och 90 kronor beroende på vad man väljer. Så jag brukar unna mig 2-3 stycken olika nästan varje dag. Så jag hinner knappt sola, jag är en av dom vitaste här skulle jag tro. Men ack så avkopplande det är, man kan ju inte göra annat än att bara ligga där.

Tänk om man kunde ha styrketränat på samma sätt. Hade inte det varit bra? Man bara ligger där och så gör någon annan jobbet och så har man styrketränat och stärkt sina muskler utan att själv behöva göra något. Ja det hade passat mig fruktansvärt bra. Skulle absolut kunna överlåta jogging också, ja om jag nu hade joggat. Fast det hade jag ju absolut gjort om någon annan hade gjort det åt mig medan jag bara låg där och kopplade av. Attans vilken bra affärsidé jag fick nu, någon som vill starta den och få mig som kund? Hahaha…….

Njuter av solnedgången vid mitt hotell. Njuter av att höra vågornas brus även nu i mörkret.

Min nya favorit Shake är passionsfrukt, mums. Förra året var det lime.

Sonen har glatt hälsat att jag ska passa på och njuta för snart är det dags att åka hem igen. Ja han är för god min påg. Två dagar till ska jag njuta på Koh Chang och sedan är det dags för mig att bege mig till Bangkok. Där har jag 1 1/2 dag innan det är dags att flyga hem.

Jobbhjärnan har lite svårt att släppa taget men det har jag löst genom att skriva ner allt jag kommer på i en lista på mobilen. När jag är på jobb igen ska jag läsa igenom den och se vad för kloka tankar jag har haft och vad jag har skrivit upp att jag måste göra. En bra sätt för att smidigt kunna släppa jobbtankarna när man är på semester.

Ett minne dök upp på mobilen idag. Min fina tös för 9 år sedan.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Arbete, Bella, Familjen, Mindfullness, Resor, Terapi, Thailand, Trafikolycka | Lämna en kommentar

Bytt hotell och det blev till det bättre

Nu har jag bytat hotell och lämnat det som ni ser här under. Nu bodde ju inte jag i bungalowen utan hade rum på andra sidan av poolområdet och på  andra våningen. Som alltid när jag reser så har jag inte fullt koll på vad jag egentligen bokar så ibland blir det lite överraskningar, ibland till det bättre och ibland till det sämre. Men jag brukar bli rätt nöjd ändå. Fokus ligger på god mat och avkoppling.

Nu bor jag här:

Har utsikt både mot poolen och havet. Bor 1,2 km från White Sand Beach stod det. Men dom måste ha menat fågelvägen, för jag gick och gick och gick och gick……….. Jag förstod rätt snart varför man rekommenderade mig att ta taxi. Men det blev en härlig promenad och på vägen hittade jag ett utsiktsställe X antal hundratals trappsteg rätt upp mot himlen, suck. När jag väl kom upp var utsikten dock finare än vad nedan foto visar. Så det var värt alla trappsteg.

Jag gick runt och kollad in platsen där jag var förra året och gick längst strandkanten. När jag kände mig redo att återvända hem till hotellet tog jag taxi. Inte en chans att jag gick hela den sträckan, plus att det var mörkt.

Nu har jag inte längre samma hemlängtan som jag hade på julafton och jag njuter av att ta det lugnt och koppla av.

Julgran inspirerad av Eiffeltornet och byggd med hjälp av en massa flaskor. Man slipper inte julen om man åker till Thailand.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Hälsa, Jul, Mindfullness, Resor, Thailand | Lämna en kommentar

Julafton 2018

Sitter ute på balkongen på ett hotell någonstans i Thailand, ja närmare bestämt på Koh Chang. Tittar på Facebook och ser alla lyckliga som önskar god jul kors och tvärs. Jag har svårt för det sen Bella dog, det finns ingen god jul och inget gott nytt år. Man visar sina fina julbilder, jag lägger upp mina bilder från Thailand.  Själv vill jag bara gråta, saknaden tar över och jag tittar in i gruppen VSFB. Där finns de familjer som precis som jag har det tufft nu. Alltid tufft men ändå extra tufft när julen är här. Tillåter mig att tycka synd om mig själv en stund, sen får det räcka. För jag vet, någonstans inom mig att alla har sina ok, sina problem. Det man ser på Facebook är bara yta.

Jag ringer hem och pratar med min son, sen känns allt mycket bättre. Känner en enorm tacksamhet att jag har honom och att vi har en bra och nära relation. Inser att jag i år har valt helt fel plats att vara på, det är hemma jag vill vara. Men nu är jag i Thailand, unnar mig god mat och en massa massage. Tar dagarna som dom kommer, solar, badar och läser. Kopplar av och laddar på med energi.

Saknaden lever jag med och kommer alltid få göra. Varje dag tänker jag på min älskade Bella. Det var ju inte så här våran liv skulle bli.

 

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Högtider, Jul, Julafton, Kärlek, Resor, Samir, Sorg, VSFB | Lämna en kommentar

Thailand igen

I måndags kom jag återigen till Koh Chang i Thailand. Här stannar jag över nyår också. Packat med mig väldigt lite saker så jag har fått handla kläder här nere. 

Resväskan var såklart full med tidningar och böcker. Så jag kan mysa på balkongen.

Huset hemma är utlånat precis som det kommer vara i sommar också då jag kommer att återvända till Thailand i 5 veckor. Men då blir det Koh Samui.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Jul, Resor, Thailand | Lämna en kommentar