Försökte shoppa lite lycka….

……….. men det gick inte så bra.

Dock började dagen med en timmes ansiktsbehandling i Malmö. Jag beställde till en behandling för trötta ögon och ålderstecken runt läpparna. Ja inte för att jag trodde så mycket på det men det är alltid kul att prova något nytt. Tjejen hette Jenny och hon passade på att norpa mina ögonbryn för jag hade missat lite. Nej, gumman lilla, jag har inte missat något jag har helt enkelt skiitigt i det i si så där 10 månader nu. Vilket jag naturligtvis inte sa. Är du ledig idag? Ja sa jag. Vad skönt med lite långledig helg svarade Jenny. Jag har varit ”ledig” i 10 jävla månader mot min vilja men det sa jag naturligtvis inte. När behandlingen var klar skulle hon naturligtvis försöka sälja in lite produkter till mig men det gick jag inte på. Men en sak måste jag bara berätta: vad hon än gjorde mot ålderstecknena runt läpparna så fungerade det. Jag ser slätare ut där nu, än så länge i alla fall. Och som den skeptiker jag är så hade jag naturligtvis kollat in hur jag såg ut innan jag åkte dit. Och nä jag provade inte Botox 🙂

Körde till Ikea därefter och tänkte shoppa loss rejält, tänkte köpa mig en stunds lycka. Fasiken vad det sket sig. Alla lyckliga unga mammor hade även mormor med sig, eller så var där lyckliga föräldrar med döttrar som precis skulle börja ”bygga bo”. Visste dom om att jag skulle komma just idag???? Jag bara undrar. Inser att jag nog är lite negativ.

Jag klarade mig precis tills jag var ute igen, efter shopping och middag. Sen kom tårarna som jag känt vara på väg. När de upphört körde jag vidare till Rusta och Biltema för ytterliggare shopping. Blev jag lycklig? Nä det kan jag inte påstå men jag blev väldigt mätt av allt onyttigt jag har stoppat i mig under dagen. Och jag fick ihop ett par påsar från de olika butikerna. Summering: man kan inte köpa sig lycka om ni frågar mig.

image

Lite lunch innan ansiktsbehandligen så att inte magen kurrade. Intogs i bilen på en bensinmack.

Dagens viktigaste inköp var mat, men efter all annan shopping så orkade jag inte mer så jag körde helt enkelt hem. Vi svälter inte så jag kan handla imorgon. Nu ska jag koppla av med en Chai Latte (ni hör hur glad jag är för min Tassimomaskin va? Jag är inte längre trött på den om jag bortser från att jag egentligen inte har plats för den).

Imorgon ska jag börja om igen med vikten. Samir grymtar när jag snor hans jackor för att mina inte längre passar mig. Hans godis gömmer han numera så väl att han en kväll inte själv hittade det. Hahahaha…. Jag kunde med gott samveta säga att jag inte ens hade letat efter det. Ett steg i rätt riktning, jag lånar snor inte längre hans cola och godis. Jag måste bättra mig och börja röra på mig mer för min hälsas skull. Det är inte så lätt längre att ta på sig strumporna när man har en mage som är ivägen, suck!

Dagens positiva får väl vara att det i alla fall är fint väder där ute. Naturligtvis sitter jag inne men jag har ytterdörren öppen så att jag släpper in lite frisk luft.

034-001-1

Ha en fortsatt härlig fredag mina vänner!

 

 

1259 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Hälsa, Okategoriserade, Sorg, Vardag, Vikt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.