Blogg, sorg, jobb och semester

Hej mina vänner!

Jag följer med stort intresse mina antal följare som varierar från dag till dag. Tack för att ni läser min blogg. Det får mig att tänka på att jag nog gör helt rätt som bloggar rakt och ärligt om hur överjävligt det är att mista ett barn. Jag gör det med förhoppningen om att kunna vara till hjälp för någon annan. Jag låter er därför komma in i mitt vardagsrum och få ta del av hur dagarna kan se ut när man lever med sorg. Alla hanterar vi den olika, jag hanterar den precis så som jag skriver om den.

Jag vill hjälpa till och röja vägen där ute mot all okunskap som finns. Om ingen berättar hur det är, hur ska man då veta om man själv inte är drabbad? Läs gärna Här  om Ansgars mamma som blir tillfråga om sorg  i ett varuhus. Det är så här många har det där ute, inte jag, men andra. Inte ens den egna familjen kan ibland acceptera och förstå ens sorg. De har dubbel sorg men kan kanske inte hantera det så bra.

Jag har också funderat på om bloggandet kan påverka mig negativt i mitt arbetsliv, då jag nu söker nya lärartjänster. Jag är ju ganska lätt att googla upp nuförtiden. Jag har kommit fram till att de som inte kan/vill anställa mig på grund av min sorg drar nitlotten. Inte jag…… 🙂 Härlig känsla bara det. Ett jobb är bara ett jobb, och ett jobb har jag men jag vill byta. Jag är inte strandsatt.

Jag tror att när det rätta jobbet dyker upp så har de sett till min kompetens och inte min sorg. Min sorg ska jag leva med resten av mitt liv men jag har insett att den kommer att ändra form. Jag har också insett att jag tyvärr har fått en unik kunskap som är användbar i mitt yrke. Där finns barn som också upplever sorg, nu kan jag ärligt säga att jag är bättre förberedd än vad jag någonsin har varit på att bemöta dessa barn och deras föräldrar.

Min dag vände från trög till  en ganska okej dag. Jag har lyssnat på min kropp och legat i soffan och läst i en bok. Jag läser just nu ”När livet stannar”, skriven av en mamma som förlorade två barn och en man i Tsunami i Thailand 2004. Hur överlever man det?  Den är bra då jag i vissa bitar kan känna igen mig och sen skriver hon så rakt, enkelt och ärligt. En bok som kom till mig när jag behövde den som mest.

image

Jag har lagat mat till mig och sonen men precis när den var klar så stack han. Något betydligare intressantare än min mat dök tydligen upp. Nu kör jag en tvätt som snart är klar. Duschen kallar också för imorgon blir det stan.

Jag har fått för mig att jag måste skaffa mig en mixer och göra egna Smoothies.  Så mamsen om du läser detta så önskar jag mig en sån bara för att jag är världens bästa dotter <3<3 Ett tips mamsen: dom är väldigt billiga på Rusta 🙂

Börjar inse att jag faktiskt ska lämna mina pågar på lördag, de har fått genom båda öronen att de ska vara tillgängliga på mobilen om jag får katastroftänk. Jag ska INTE följa nyheterna här hemma. Vi kan inte använda Viber och Skype för där har jag min älskade Bella och jag är inte redo för det än. Så vi får köra Facebook, om jag har internet. Har ju ingen aning om vart vi hamnar, vi har ju en ospecifierad resa. Jag tror inte att de lider om de INTE hör av mig 🙂 De har ju hela huset för sig själva.

Ha en fortsatt härlig kväll!

1424 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Bloggar, Okategoriserade, Resor, Sorg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.