Tårar, gamla kärringar och svullna ben

God kväll mina vänner!

Idag har det varit en tung dag rent tankemässigt och för första gången här i Kroatien grät jag i solstolen. Men det är väl bättre att gråta här vid havet än hemma i soffan?

Jag har tänkt mycket idag om livet som varit och livet som blev. Tittade in på Bellas Facebook och tittade på alla fina foto för första gången. Verkligen tittade på dom, inte skummade som jag gjort fram till nu.

image

Så lyckliga vi alla var år 2010 när Samir tog studenten. Fyra år senare skulle det ske en tragedi i vår familj.
Tårarna rinner och ångesten är grym. Men imorgon ska vi på utflykt igen, denna gång till en annan ö.

Mina fötter svullnade rejält idag, Annika som är sjuksköterska började såklart fråga ut mig om mitt allmän status. Men jag har ju gjort en helkroppsscanning hos läkaren då jag för ett tag sen hade symptomer på både hjärtinfarkt och stroke. Tester gjordes och allt var bra förutom B12 som kunde fyllas på lite.
image

image
Ligger i sängen med fötterna högt uppe med hjälp av två filtar. Känns redan bättre faktiskt men får ligga så här ett tag till.

Vi delar terass med ett ungt par från Danmark. De duschar för att gå ut på kvällen, vi duschar för att gå och lägga oss. Det är nog åldersskillnaden va? Vi orkar inte vara ute på kvällarna men brukar inte vara hemma förrän 21-22, och då ger sig grannarna iväg.
image

Jag har semester (man får åka utomlands när man är sjukskriven, bara så att ni vet), och när vi kom till rummet var vi som sagt inte helt överens med Apollo om vad vi hade bokat. Så vi packade helt enkelt inte upp. Sen när vi visste att vi skulle stanna här så kändes det inte så lönt. Jag hittar allt jag behöver ändå och vi är som sagt inte på rummet så mycket. Vi lämnar det någon gång mellan kl 8-9 och kommer hem igen kl 21-21.

Nu blir det sängen för imorgon ska vi på utflykt. Kanske åker vi båttaxi till badstranden på ön vilket grannarna rekommenderade oss att göra. Men vi ska även kolla runt i staden där båten lägger till. Sov gott allesammans!

Jag önskar så att detta aldrig hade drabbat vår familj. Att detta är en jävla mardröm som jag snart ska få vakna ifrån. Jag anar att min ångest idag beror på att jag snart ska åka hem igen. Hem till min verklighet som jag hatar så mycket, till ett liv jag inte vill ha.

2379 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Hälsa, ofrivilligt liv, Resor, Samir, Sorg. Bokmärk permalänken.

2 svar på Tårar, gamla kärringar och svullna ben

  1. AnnBritt skriver:

    Oj vad svullna dina fötter var! Skönt att ha en sjuksköterska som resekompis!
    Om detta fortsätter hemma nu när förhoppningsvis värmen kommer så får du göra en koll på vårdcentralen så att allt är bra!

    Förstår att du har ångest och är ledsen! Du har ju förlorat någon du älskar och denna någon är din dotter! Saknaden måste riva som klor i ditt hjärta! Du lever ju med detta alla dagar och nätter! Kanske är det så att du bearbetar din sorg när du får ångest eller är ledsen, och att du sakta med små steg får dagarna att bli lite ljusare och att det inte gör lite mindre ont att tänka på Bella!

    Kram <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.