Härlig ”farmorsunge”, fina vänner och ett liv som går åt rätt håll

Det märks att det är sommar och att ni har annat att göra än att läsa bloggar. Men det gör ni rätt i, för är det sommar så är det och då ska man ju njuta av det. Jag njuter i vanliga fall av sommaren jag med men inte i år. I år är det en väntan på den hemska första årsdagen som upptar mycket ork och energi. Men i år får det vara så. Nästa år blir det kanske annorlunda, det återstår att se.

Jag har mina fina go vänner som har stannat kvar när hela min värld rasade och ny fina vänner har tillkommit. Flera månader av mitt liv har jag sovit bort och bedövat mig med ångestdämpande mediciner. Livet blev nattsvart och jag bara la mig ner, det smärtade både psykiskt och fyskiskt. Den fysiska smärtan är inte längre  så stark och intensiv, och den hugger inte längre i min kropp. Jag upplever det inte längre som att jag får hjärtinfarkter eller stroke. Det fysiska som jag har kvar är andnöd och sväljsvårigheter när ångesten tränger på. Jag bedövar mig inte längre med ångestdämpande mediciner. Jag har även tagit bort alla mediciner till natten förutom en. Målet är att även den ska bort, bolltäcket gör underverk på mig och jag sover gott.

Jag äter antidepressiva och en ångestdämpande på morgonen det är allt om man bortser från vitaminer. Summan av allt detta är att jag vill förmedla att jag har kommit en bit på vägen i mitt nya liv. Jag börjar så smått ”leva ”igen och är vaken fler timmar per dygn. Ett tag vara jag bara vaken 6-8 timmar per dygn, inte för att jag ville men för att jag helt enkelt var tvungen att vara vaken någonting. Jag har i flera månader legat i min säng eller soffan i fosterställning större delen av dagen/dygnet.  Idag kan jag ärligt säga: Nu är jag redo att återgå till jobb och vardagsrutiner. Det har tagit nästan ett år. Vad jag vill förmedla är att det tar tid att återhämta sig efter ett trauma, och alla återhämtar sig olika fort. Det finns inget rätt eller fel och det finns inget ”ryck upp dig”.

Jag ser fram emot att få börja jobba, få en vardag igen. Min sorg kommer jag alltid bära med mig men jag märker att jag idag kan hantera den bättre. Det är mycket som gör ont men jag fortsätter kämpa på för att få ett drägligt liv.

image

Idag passade jag på att besöka min vän som passade sitt barnbarn. Vi var ute och åt lunch på stan, eller vad man kallar det i Hörby. Vi avslutade med en god glass innan vi återvände hem till henne. Vilken härlig söt liten ”farmorsunge”, lite av en teaterapa med grym mimik. Hon liknar sin pappa och har så fina blå ögon.

imageVet inte om det var mobilen eller fotot på Bella som är på mobilen som fick henne att se så här häpen ut. Men visst är hon söt?

På väg till min vän stannade jag hos Bella och pussade henne och satt i nya blommor i vasen. Denna gång plockade jag dom där ute på platsen. Snart är det 1-års dagen och då ska fina blommor sättas där.

image

Saknar min älskade tös, saknar allt jag inte kommer få uppleva med henne. Jag sörjer att hon togs ifrån oss. Jag sörjer att hon inte får vara med oss, att hon aldrig fick en chans att förverkliga sina drömmar. Jag sörjer mitt barn och att jag idag måste leva ett liv utan henne och hennes kärlek. Jag sörjer att jag aldrig får bli mormor till hennes barn, jag sörjer att hon aldrig fick uppleva att få sina två barn hon drömde om. Jag sörjer att livet varit så hårt och orätvist mot oss.

2394 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Hälsa, Okategoriserade, Sorg, Vägplatsen, Vänner, Vardag, Vi har kraften. Bokmärk permalänken.

2 svar på Härlig ”farmorsunge”, fina vänner och ett liv som går åt rätt håll

  1. Ulla Wennerström skriver:

    Läser din blogg, så gott som dagligen, ”fast” det är sommar! Är faktiskt inte så förtjust i sommar, nu i detta efterlivet… Kramar, och du skriver så bra!!?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.