Ystad och planering inför årsdagen

Idag åkte jag med en vän till Ystad, vi ville göra något men visste inte vad. Så vi började med att utgå från Ystad. Ja, och där stannade vi och shoppade och åt gott. Så enkelt var det med det. Vi åt en supergod sallad och sedan fikade vi även på Expressohouse. Man blir hungrig av att gå i affärer. Ystad är väldigt mysig stad, dit borde man åka oftare. Vid bättre väder kan man ju gott passa på och besöka havet också. För att inte snacka om Fritidsbarens goda winerbröd. De är inte viktväktarvänliga men fruktansvärt goda.

image

image

image

Våra bordsgrannar uppskattade också fikan.

Fick köpt nya skor att ha på jobbet, sköna med tanke på att man går och står mycket. Och så på rea såklart. Utöver det blev det lite smått och gott, jag som rensar ut här hemma. Livet är enklare om jag är ute bland folk men attans vad det kostar att vara iväg. Men själen får lite välbehövliga pauser.

Det är fruktansvärt tungt på kvällarna nu, så jag tänder små ljus sätter på filmen Mamma Mia för musikens skull. Sätter mig i uterummet och fixar och donar. Har lackat små änglar till Bella och snart har alla delar kommit till det halsband som ska hänga på ena änglen. Min fina älskade tös som saknas i vårt liv. Blommor är beställda till årsdagen, vill där ska vara lite extra fint på båda platserna. Ljus ska tändas upp, batteriljusen ska bort över helgen. Fan vilket liv, sitta och fundera och planera hur man ska göra det fint till sin tös på en jävla kyrkogård när det är här hos oss hon ska vara.

1492 visningar totalt 2 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Kyrkogården, Vägplatsen, Vänner. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.