Näthat, as och härliga elever

Kände ett behov av att åka ut till Bellas vägplats i kväll och kolla så att där är ordning och reda. Bytte batterier så att platsen har ljus, vill inte att det är mörkt hos min älskade tös. Sen ska vi icke förglömma att det även är en påminnelse till aset att där dog min dotter. Den vägen passerar aset en hel del kan jag tänka mig, det är en välkänd väg för aset. Aset är namnet och aset är och förblir ett as i mina ögon.

Någon som missat att jag hatar aset som är inblandad i den tragedi som tagit min älskade dotter i från mig?

Var går gränsen till näthat? Mycket möjligt att jag har passerat den gränsen men det bjuder jag på i såfall.

image

Avslutade arbetsdagen med ett spontant samtal med två elever i klassen på väg till bilen. Att jobba med barn är bara så härligt. Samtalet avslutades med att den ena eleven säger: ”ha en fortsatt bra dag”. Eleven hade tänkt prata med mig länge och nu dök möjligheten upp så där härligt spontant.

Bilen fylldes idag med kläder till barnen i Malmö. Ska bara packa om den laddning jag har nu och sedan lämna iväg. Något ska till andra ställen. Härligt med engagerade människor som gärna bidrar. Tänk på att vintern närmar sig. Filtar, sovsäckar och små tält emottages gärna för vidare leverans till de som fryser. Lämnar man till mig bör man vara medveten om att jag hjälper alla oavsett etnicitet.

Nu är det läggdags för mig så att jag vaknar pigg och utvilad. Förkylning på gång känns det som. Treo och nässpray är min räddning.

1070 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Hemlösa, Vägplatsen. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.