Jobb, jobb och jobb så slipper jag tänka

Jobbet är min räddning för att inte bli helt knäpp. Jag hinner helt enkelt inte tänka på min sorg och älskade tös när jag arbetar. Men så kommer jag hem…….

Jag funderar än idag på varför livet blev så här. Om jag bara….. Varför sa jag inte…. Varför? Varför? Om bara…. Om bara…..

Vägde mig igår och hade bara gått ner 0,4 på 2 veckor. Bättre kan jag…. Men jag har tröstätet, igen…. Det går i vågor.

Att leva med daglig ångest är tungt och ändå tar medicinen bort de värsta topparna. Den onyttiga maten ger mig tröst för stunden, trots att jag vet bättre än att stoppa i mig den. Väl uppäten skulle jag vilja sätta fingrarna i halsen för det var ju så onödigt att stoppa i mig alla de kalorierna.

Sluta handla hem? Klart jag också tänker så men se så enkelt är det inte. Ångest gör ont, ångest vill msn bli av med om så bara för en liten stund.

Har blivit väldigt osocial efter allt som varit. Vill helst vara ensam samtidigt som jag inte mår bra av att vara det för mycket. Vill egentligen bara stänga in mig och stänga sv telefonen. Avskärma mig från omvärlden.
Något jag nog behöver ventilera med min terapeut. Detta är inte jag…. Detta är inte Jenny.

991 visningar totalt 2 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.