Kantareller sorg och många tankar

Söndag och jag gjorde en favorit i repris: jag sov alldeles förlänge idag. Fast så kom jga heller inte i säng förrän mitt i natten. Fortsatte min pyjamas helg med att ta det lugnt och varva jobb med avkoppling. Tvätt och disk fixades och så för att få en nypa luft slängde jag soporna och passade på att kolla in min guldhörna på tomten. Det är där man kan hitta goa kantareller emellanåt.

image

image

Dom krymper alltid lite vid stekningen men mums så gott det var.

Att leva med sorg är både tungt och påfrestande. Hela Bellas familj kämpar på för att få livet att gå vidare. Men det är inte helt lätt och nya problem som dyker upp i vardagen har en tendens att bli större än de var innan vi fick uppleva traumat att mista Bella. Små saker kan idag bli stora som berg och tunga och svåra att ta sig igenom. Vi famlar i vår sorgebearbetning och hantera det på olika sätt. Vi är alla överens om att det vi hade innan nu är bort, vi är så trasiga i våra själar. Men vi kämpar för att få vår familj att bli så hel som möjligt ändå. Det är nog ganska vanligt att man inom familjen hanterar sorg på olika viss och att man är på olika stadier. Min bror tillexempel, han sörjer Bella men är lycklig över sin lilla Tilda. Som jag önskar att han fick känna enbart glädje i sitt liv nu när han äntligen blivit pappa. Lilla Tilda som föddes mitt i kaoset efter kusin Bellas död. Det som enbart skulle bli glädje i vår familj blev en blandning. Glädje över att Roger blev pappa, sorg över att jag miste mitt barn, Samir sin syster, mormor sitt barnbarn och Zimon sin flickvän. Sorg över att Tilda aldrig får träffa Bella, sorg för att Bella aldrig fick vara med och uppleva att få bli Tildas Gudmor. Sorg är banne mig inte lätt.
Sorg och hat kantar mitt liv och jag är fruktansvärt osocial.

Jag följer andra familjer via VSFB så jag vet att vi inte är ensamma om att ha det så här. Det är tyvärr ett efterspel som kan komma när sorgen träder in i en familj. Det är inte naturligt att mista sitt älskade barn, det borde ingen behöva uppleva. Det gör fruktansvärt ont och livet tappar många gånger en mening. Jag är så tacksam för att jag har min älskade son kvar att leva för. Utan honom vet jag inte hur jag skulle ha klarat mig. Det finns många som mist sitt enda barn och jag tänker ofta på dom. Det borde inte få hända, ingen borde behöva dö som barn eller i början av vuxenlivet. Alla borde få en chans att leva ett helt liv. Men naturligtvis vet jag att så inte är fallet, men ändå…….

När jag körde hem från jobbet i fredags såg jag att någon hade stannat och ställt upp en stor blomma som vält ute på Bellas plats. Mitt hjärta blev så varmt, någon tog sig tiden att göra detta. Där passerar en del cyklande människor, kanske är det någon av dom? Det blåser väldigt mycket där ute men hur som helst så blev jag lycklig i mitt hjärta över den fina gesten. Tack fina du som tog dig tiden att sätta upp blomman igen.

Saknar min tös och sorgen blir inte lättare, tvärtom. Den blir tyngre och tyngre. Det är så uppenbart nu att hon aldrig mer kommer hem. Denna aldrighet är överjävlig att leva med.

Tankar kommer och går, ska jag flytta? Ska jag bo kvar? Drömmer ofta om att jag flyttar in till stan. Vad betyder de drömmarna? Jag har svårt att se mig flytta, att lämna Bellas rum. Bara tanken på att rota i hennes grejer om så för att flytta dom med mig, nej det finns inte på kartan just nu.

Jag vill så gärna ha fler foto framme men det gör för ont att leta bland dom. Jag börjar oroa mig för alla meddelande jag har på telefonen från henne. Jag måste spara dom. Men hur? Vart kan jag vända mig för att få dom utskrivna? alternativt spara dom på usb eller skiva.
Vet DU hur jag ska gå tillväga? Snälla, tipsa mig då. Jag börjar verkligen oro mig för att de ska försvinna. EN tanke är att göra dom som en tapet. Tokigt? Kanske men jag är gärna tokig bara jag får läsa om och om igen hur mycket Bella älskade mig. Nu hade jag inte tänkt tapetsera ett helt rum, men en våda eller två i mitt sovrum kanske. Kan man tvinga sonen att skicka gulliga sms så att även de kan vara med? 🙂 Fast helt ärligt kan jag säga att jag redan har fina sms från honom också. Så naturligtvis vill jag även ha de sparade.

1197 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Arbete, Bella, Okategoriserade, Sorg, Vägplatsen, Vardag. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.