En enorm saknad och massor av tårar

En dag som många andra men ändå inte. Först jobb och sedan till min gamla skola och få säga hej då till kollegerna och hämta en fin avskedsgåva.

image

De har inte missat att jag gillar te och honung 🙂 Har redan öppnat och provsmakat naturligtvis.

image

Därefter var det dags för ett VSFB möte i Malmö. Precis vad jag behövde, få ventilera lite tankar och känslor. Bara att komma dit inger ett lugn, där vet alla och man behöver inte låtsas. Man kan skratta, gråta, prata ”skit” och allvar. Vi är alla i olika faser av vår sorg och vi har alla olika berättelser. Men gemensamt har vi att vi saknar våra älskade barn som vi har mist.

På hemvägen kände jag ett behov av att åka till väggplatsen, att få vara hos min tös. Jag kraschade och grät och skrek om vart annat. Ångesten bara forsade ut. Som tur är så har jag en terapi tid inbokad imorgon. Hovrätten närmar sig och hatet flödar, vet att jag måste släppa hatet. Det är bara mig själv jag skadar när jag går omkring med en massa hat. Men nu är det så att jag inte lyckats med att släppa det, blir till att ventilera det på terapin.

”……GE MIG SINNESRO
ATT ACCEPTERA DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA,
MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN
OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN”

1 år och 2 månader utan min älskade tös i detta jävla efterliv. Ångest och sorg är min vardag, jag sörjer Bella, jag sörjer aldrigheten. Aldrig mer få pussa och krama henne, aldrig mer få höra henne säga att hon älskar mig, höra henne skratta. Aldrig mer få ringa henne, få sms från henne. Denna aldrighet gör ont, denna aldrighet är smärtsam.
Jag sörjer att min älskade son har behövt uppleva att mista sin syster och få se sin mamma fullständigt tappa fotfästet i tillvaron. Jag sörjer att han sörjer, min fina älskade son. Livet har varit alldeles för taskigt mot honom också.

1395 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Arbete, Bella, Okategoriserade, Samir, Sinnesrobönen, Sorg, Vägplatsen, VSFB. Bokmärk permalänken.

1 svar på En enorm saknad och massor av tårar

  1. Karin skriver:

    Kraaaaaaam! ❤

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.