Snurrig dag och sötsug

I dag har jag varit snurrig och fått för  mig att det är torsdag. Snacka om att jag blev besviken när jag insåg att det inte är fredag imorgon. Hahahaha……

Känslan av att inte ha kläder som passar, känna sig tjock och otymplig, ha dålig kondis och andas som en flodhäst bara man rör sig. Den känslan bedövar jag med ”stulna” godsaker från Samirs rum, viktväktar choklad och två koppar nytt gott te. Huvudvärk på det och jag känner att det blir sängen meddelebums för nu är jag på jakt efter ännu mer sötsaker.

Ändå kan jag ta beslutet att nu är det nog……. men sen kan jag inte riktigt stålsätta mig för att verkligen ta itu med det. Jag behöver motionera och ta itu med maten, jag vet….. Men men, nu är det som det är.

Ny dag imorgon och DÅ är det torsdag, idag var det bara onsdag.

Inombords är jag lugnare idag men också helt mentalt slut efter gårdagens krasch. Mitt liv är som en berg- och dalbana och inte ett jäkla dugg roligt. Masken är på och jag börjar vänja mig vid den. Kanske är det som så att jag på grund av rättegångar och polisutredning med mera inte har kunnat komma vidare i min sorgebearbetning. Att jag har stagnerat då jag känner ett så stort hat och för att jag har fokuserat så mycket på det rättsliga efterspelet av den där jävla trafikolyckan. Jag vet inte för jag har aldrig varit med om något så här tragiskt tidigare. Sorgen gör sig påmind hela tiden och det är många olika saker som jag sörjer. Kanske terapeuten kan hjälpa mig att bringa ordning i mina tankar och känslor.

Dagarna går och nu är det 1 år och 2 månader sedan mitt liv rasade för att sedan aldrig mer kunna bli sig likt. Denna aldrighet gör ont, den är fruktansvärd att leva med. Hat och ilska fyller nu min vardag.

På jobbet har jag min återhämtning, där får jag vila från min sorg. Där hinner jag inte annat än att fokusera på just jobbet. Där kan jag låtsas att jag är mitt gamla jag. Tack och lov för att jag har ett jobb att gå till och att jag trivs där.

1001 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Arbete, Okategoriserade, Sorg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.