Känner mig som Grinchen – JAG HATAR JULEN!!!!

Så närmar sig då den högtid som jag för har älskat, julen. Idag är den tung och jag är tacksam för att Samir är vuxen och kan ha förståelse för mina känslor. Jag verkligen hatar julen och ser inte ett dugg fram emot den. En dag vänder det kanske men just nu är detta mina känslor.

När barnen var riktigt små julpyntade jag på kvällen när de hade lagt sig. Att se deras ögon dagen efter när de vaknat var magiskt. Vi hade små tomtar precis överallt, dessa tomtar växte i takt med barnen och byttes efterhand ut mot mindre till antalet men större i storleken.

Bella älskade julen och de sista åren hade hon skapat sig en egen jultradition. Hon skulle ha myskläder på sig och gärna en morgonrock ovanpå det. Julafton var för henne en riktig mysdag. Bella höll hårt på traditioner, stora som små.

Nyårsafton firade jag alltid med fest när barnen var mindre men sen växte de upp och firade hellre med sina vänner. Inget konstigt med det och jag firade med mina vänner. Nu vill jag inte fira den dagen heller, vad finns det att fira? Ännu ett år utan Bella??

Grinchen

Foto från google.se med sökvertyget: som får användas, men inte kommersiellt.

Japp jag känner mig som Grinchen – jag verkligen hatar julen. Känner inte för att julpynta hemmet och köpa julklappar.

image

Hittade denna fjäril hemma i mammas soffa på en av hennes kuddar. Blå fjäril är VSFB:s logga. Den får mig att tänka på alla oss som förlorat barn.

1416 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Högtider, Jul, Julafton, Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.