Pumpasoppa, en runda på stan och en stund hos Bella

Dagen började med ett besök hos ögonläkaren. Optikern tyckte jag hade en förändring på ena ögat som jag inte borde ha vid denna ålder. Men ögonen var hur fina som helst och plånboken blev 300 kronor fattigare.

Därefter blev det en runda på stan med min vän Katharina och mysig lunch på Saluhallen i Lund. Jag provade en pumpasoppa som var supergod.

image

På hemvägen körde vi inom Sularpsfarmens gårdsbutik utanför Södra Sandby och småhandlade. Därefter fikade vi i Dalby innan vi åter körde hem. Härlig lugn avkopplande dag med lite smått och gott med oss hem.

Väl hemma kom jag fram till att buketten jag band i går var ju faktiskt till Bella så jag tog bort liljan och körde till kyrkogården och satt dit den samt den nya lyktan. Jag tände upp och begav mig sedan till väggplatsen och kollade så att ljusen lös. Imorgon är det exakt 1 år och 3 månader sedan livet rasade och Bella tvingades att lämna oss. på grund av ett as.

image

image

Ett foto med blixt och ett utan. Min fina älskade Bella, det är ju inte där ditt namn ska stå. Du ska ju vara här med oss.

image

I kväll är även Zimon hemma hos oss. Bellas pojkvän är fortfarande kvar i familjen och det är vi väldigt tacksamma för. Han är en del av våran familj/släkt och tanken på att vi skulle förlora honom också var jobbig men han har valt att stanna hos oss. Tack och lov för det, idag är han min extrason. <3

738 visningar totalt 2 visningar idag
Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Kyrkogården, ofrivilligt liv, Sorg, Vägplatsen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.