Alla helgona helg, en helg med sorg men också skratt

Idag var jag bjuden till Lovisas grav för en stund med hennes föräldrar och deras vänner innan hemfärd till dom för lite god pumpasoppa. De hade pyntat så fint och vi hade en riktigt härlig eftermiddag. En liten 11 månaders flicka verkligen älskade pumpasoppan och gav oss vuxna en massa goa skratt. Jag passade på att tända ljus för Bella, pappa, moster och lilla Lovisa som bara hann bli fem år. Vi sörjer alla på olika sätt och har olika behov, inget är rätt eller fel.

image

image

På hemvägen var jag först inom Ikea sen körde jag till kyrkan för att tänd ljus hos Bella. Där var så fint och så upptänt, mitt krossade mammahjärta blev alldeles varmt. Min fina älskade Bella, så saknad.

image

Därefter åkte jag ut till väggplatsen och tände ljus där med. Idag är det 1 år och 3 månader sedan man dödsförklarade min älskade tös, och livet blev sig aldrig mer likt. Min värld rasade och den ligger i ruiner än. Jag kämpar på med min sorg, mitt hat, och min ilska över allt och alla. Jag är förbannad på hela universum emellanåt, jag kan inte sortera mina känslor. Ej heller hålla styr på dom men jag har vant mig vid att inte planera så långt framåt. Jag vet ännu inte på vilket humör jag kommer att vakna. Jag vet inte från dag till dag vem jag kommer var arg på eller vad som kommer att reta upp mig. Jag är inte längre den samme. Men vem är jag nu? Jag vet inte………. Detta gäller den privata Jenny, Samir och Bellas mamma.

Vad jag däremot vet är att när jag arbetar är jag Jenny pedagog, den personen är inte förändrad. Jobbet är min räddning, att jobba med barn är utmanande och det ger så mycket. Det håller mig upptagen och min sorg får vila, jag får en paus. Läraryrket är bra på det sättet, det håller mig fullt sysselsatt. Det gör att jag sover gott på natten och sömnen är viktig för mig.

Min fina älskade Bella, det är inte lätt att leva utan dig. Det är så tomt och det gör så ont att inte få ha dig här hos oss. Du är i mina tankar hela tiden, och tårarna rinner ofta. Livet har varit taskigt mot oss min älskade tös. JAG ÄLSKAR DIG!!!

959 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Döden, Högtider, Kyrkogården, Sorg, Vägplatsen. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Alla helgona helg, en helg med sorg men också skratt

  1. Ulrika skriver:

    Tusen tack för att du kom och för att du tände ljus och lämnade ett så fint ” Lovisa hjärta”. Det betyder så mycket att du kom. Jag vet inte riktigt vad det är men jag känner något speciellt i dig och fina Bella, trots att jag aldrig träffade Bella. Jag åker snart förbi henne, jag vill tända ljus och tänka på våra töser. Våra saknade töser. Tomheten är enorm. Men jag delar gärna min tomhet med dig Jenny, nu när det är som det är. Stor styrkekram Ulrika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *