Drömt om Bella i natt, behöver ro i själen

Vaknat utvilad i dag och drömt om Bella i natt. Det var en orolig dröm där jag inte kunde hitta henne till en början, Men så till slut hittade jag henne igen, men så var det bara en dröm. Så när jag vaknar är hon ju borta igen.

Bestämt mig för att det får bli en dag i lugnets tecken, bara följa kroppens rytm. Åt frukost, sov igen, fikat i soffan, tvättat en maskin tvätt, läst lite i en bok. Pyjamasen på än och så får det förbli idag.

Jag surfar runt och funderar på var jag ska ta vägen när jag har ledigt vid jul. Massage? Bo på hotell? Byta miljö? Göteborg? Stockholm? Bara stanna hemma?

Medan ni andra funderar på julstök och julklappar funderar jag på var jag kan finna lite ro i själen, om så för bara ett par dagar eller timmar.

Hemmet får fortsätta att rasa, inget som jag prioriterar just nu. Idag ska jag bara lyssna på kroppen som säger: Ligg kvar i soffan, se tv, läs bok, meditera, mindfulness, bara vara här och nu.

IMG_0041

Saknar min äslakde tös, så sörjd och så saknad. Går inte en dag utan att jag tänker på henne, pratar med henne, tänder ljus för henne. OM jag bara visste att vi skulle ha så kort tid tillsammans, om jag bara hade stannat hemma, om jag bara…..om jga bara…..om jag bara….. Varför??

Sorgen efter sitt barn är jävligare än all annan sorg vågar jag påstå av egen erfarenhet. Denna sorg gör ont på ett psykiskt och fyiskt sätt, den river brutalt ut hjärtat i ens kropp. Kvar lämnas ett stort öppet sår och mängder av tårar.

Mitt i allt detta försöker jag nu att vara stark för att finnas för min son och hjälpa honom med sin sorg. Han saknar sin syster…….

Jag hatar mitt ofrivilliga liv…………….

669 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Hälsa, Högtider, Mindfullness, ofrivilligt liv, Resor, Samir, Sorg. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *