Tiggarna, en het fråga

För eller emot tiggare diskuteras överallt men för mig är det människor i nöd. Som jag tidigare nämnt mötte jag en tiggande kvinna och vi satt oss på ett fik och pratade så gott det gick med de språksvårigheter vi hade. Varm go kvinna med ett stort hjärta. Det öppnade mina ögon och jag började se människan bakom tiggaren, jag släppte tanken på att det var organiserad brottslighet. Jag började prata med dem och jag började samla in kläder, filtar sovsäckar med mera. Jag har alltid något i bilen när jag är ute och kör om i fall jag möter någon som fryser. Glädjen i deras ögon (oftast även tårar) när de får ta vad de behöver från min bagagelucka värmer mitt sargade hjärta. Ingen tar allt, de tar  bara vad de behöver.  Det spelar ingen roll om de är rumäner eller svenskar, jag ger till dom som fryser. Jag har ofta tjugor i min plånbok så att jag har möjlighet att ge emellanåt men naturligtvis kan jag inte ge alla. Jag är sjukskriven sedan den värsta dagen i mitt liv och det påverkar naturligtvis min ekonomi. Men jag har det ändå bättre en dom. Det är ofta jag pratar med dom och lyssnar på deras historia, ibland så unga som mina egna barn och det gör ont. De vill ha jobb de vill inte tigga men de behöver pengar till sina familjer där hemma. Jag pratar med affärerna om att låta dom få lite gratis värme, ibland fungerar det och ibland inte.

Blev frustrerad en dag när jag läste en artikel i Skånska Dagbladet och mailade journalisten som svarade inom 5 min. Det resulterade i en artikel ett par dagar senare.

http://www.skanskan.se/article/20150303/SJOBO/150309870/-/hade-inte-suttit-har-om-de-inte-behovt

Efter artiklen blev jag kontaktad av en som heter Maria och som är med i Tillsammans  för Sjöbo och har nu varit och träffat ett gäng härliga människor som engagerar sig i dels denna fråga men även mot rasism med mera. En del av dom var med i manifestationen i Tomelilla nu i lördags (14/3).

http://www.skanskan.se/article/20150314/YSTAD/150319613/-/tomelillabor-slot-upp-mot-rasismen

Min vän Malin som bloggar har den 15/3 skrivit ett bra inlägg efter att ha mött tiggare uppe i Stockholm. Tyvärr är jag inte så bra på att länka till just det inlägget men då hon är en bra bloggare så kan ni ju passa på och läsa mer än just det.

http://www.femme.se/fnulan/

 

Min älskade Bella, jag vet inte hur vi ska klara oss utan dig och din kärlek. Du är så saknad och livet är så tomt utan dig. Tårarna rinner och jag önskar så att du fick komma hem igen.

Bella 1

 

1595 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Bloggar, Eu-emigranter, Hemlösa, ofrivilligt liv, Sorg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.