Snö och dags att vinterbona hemmet….

La mig tidigt igår igen för att få sova bort ännu en tråkig dag och för att få sova bort lite fler timmar av mitt liv. Ja man nog konstatera att jag har backat lite i min tillfrisknad. Sov oroligt och drömde om både jobb och Bella. Vaknade tidigt men vägrade gå av sängen, som vanligt. Finns liksom inget som lockar utanför sängen och Bellas rum. För överallt har jag det stökigt och inte alls hemtrevligt och så saknas min dotter. OM så bara ett sms eller ett telefonsamtal från henne och jag hade mått bättre. Men nu kommer ju aldrig det att hända.

Till slut blev jag rastlös och gick ut i soffan för fortsatt liggande tillvaro och reflekterande över vad som varit och vad som ska ske framöver. Blev ännu mer rastlös och bestämde mig för att vinterbona min stuga som här hemma betyder att lägga ut varma mattor på trägolvet. Dessa tar jag sedan undan igen när våren kommit. Plockat undan lite, dammsugit och tvättat golven, nu en paus då energin avstannade. Sitter vid datorn, surfar runt och tittar ut på vintern som helt plötsligt dök upp utanför mitt hus.

image

Det var i grevens tid som pågarna hjälpte mig på med vinterdäcken igår kväll. Men jag undrar hur de gjorde med tanke på hur Samirs byxor ser ut idag.

image

Länge sedan jag hade sån här smutstvätt och tankarna glider tillbaka till livet som var när barnen var små. Inte trodde jag att vi skulle ha så kort tid tillsammans. Vi skulle ju ha ett helt liv tillsammans, ett långt liv.

Beställt ytterligare pärlor på nätet med en förhoppning om att snart komma i gång med att göra egna smycken. Behöver ha något att fylla min tid med. Inser att hemma helger är både på ont och gott.

Önskar er alla en härlig söndag

603 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Familjen, Hobby, Okategoriserade, Samir, Sorg, Vardag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *