1 advent men här är det ingen julstämning

Fick lite fika besök igår och en massa intressanta diskussioner som vanligt med fina Katharina som dök upp mer intenstivt efter tragedien och som har orkat stanna kvar.

Sen ringde vän Daniel och bjöd på middag, också han en riktig klippa när livet rasar.

La mig sent igår kväll och tårarna forsade men denna gång var Samir hemma så tårarna fick rinna ner i kudden. Somnade till slut av utmattning och med dubbel dos sömntabletter. Vaknade till ännu en morgon, täppt i näsan och huvudvärk. Låg kvar i sängen till 14 tiden, kroppen kändes tung som en cementklump. Ville verkligen inte gå av sängen men till slut blev jag rastlös. Upp och åt frukost men sen blev jag trött och la mig i soffan. Där blev jag sedan kvar ett par timmar. Sorg och förkylning är ingen bra kombination. Lägg sen på julen på det, så är det kört………

Skönt att det är måndag imorgon så att jag tvingas gå av sängen oavsett om jag vill eller ej. Jobbet är min räddning annars hade jag nog sovit mer än jag varit vaken precis som det var för ett år sedan.

Bläddrat lite i taxfee katalogen, ska nog unna mig en ny parfym. Kanske man blir lite lyckligare av shopping? (obs: ironi)

Vill verkligen inte ha mitt skitliv……………

788 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Resor, Sorg. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till 1 advent men här är det ingen julstämning

  1. Ulrika skriver:

    Jag är glad för dina fina vänner. Jag är glad du unnar dig en resa när julen känns så tung. Jag vill också bara stanna i sängen, magsjuk eller inte, men precis som du blir jag rastlös. Väntar på kedjetäcke och ev. antidepressiva. Men jag tände ändå ett ljus i advent. Lovisa hade velat det. Du ska få låna min bok……den bekräftar det som händer med oss. Kram Ulrika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *