Man ska ha………..hobby tralalalalaaa….

När barnen är små förstår alla om man inte har en egen hobby. Min hobby har under många år varit att ta hand om mina barn, se till så att de har aktiviteter och kompisar. Visst har jag en och annan gång varit iväg med mina vänner på både ett och annat. Men att jag MÅSTE ha en hobby det har jag aldrig ens funderat på. Däremot har jag provat att brodera, gick bra tills det blev ett stressmoment och jag insåg att jag inte vill sätta upp eventuelle färdiga alster på mina väggar. Jag hade en period då jag gjorde egna smycken, kul så länge det varade. Jag har provat att träna i olika former, men det är helt enkelt inte jag. Jag provade att göra ljus i koppar men tröttnade redan efter första gången men fina blev dom.

image

Sen en dag blev barnen större och jag fick mer och mer tid över till mig själv, påtvingad ensamtid om ni frågar mig. Men det är ju naturligt och precis så det ska vara, barnen är ju självständiga individer. Det var nu tjatet om hobby ökade i omgivningen. Tänk så mycket jag kunde göra. Kunde ju bara hålla med men samtidigt undrade jag ju vad jag skulle fylla all tid med. Hittade en bra balans och tyckte att jag hade ett bra liv, ingen direkt hobby om man bortser från att läsa böcker och fika med vänner (Ja ligga i soffan och zappa med fjärrkontrollen gör man ju rätt ofta också).

Sen kom helvetes dagen och man skulle börja om från början med allt, vem är jag nu?, hur vill jag leva mitt liv?, kan jag leva ett liv utan båda mina barn? vem är riktiga vänner? med mera.

Tror ni inte att den jävla HOBBYN då kom på tapeten igen?? Eftersom att jag naturligtvis sa som det var, jag har ingen direkt hobby. ”Du måste ha en hobby, vad gjorde du innan du fick barn”?  Började fundera på vad jag gjorde innan jag fick barn 19 år gammal. Tja, jag flyttade hemifrån som sjuttonåring, så jag jobbade ju och sen kom planerna om barn. Innan dess stod jag på Gustav Adolfs torg i Malmö och tjuvrökte med kompisarna och vi kände oss jättetuffa. Vi spanade på killar och åkte buss dit vi visste dom fanns. KÄNNS INTE som att jag vill återuppta denna form av hobby.

Nu har jag äntligen kommit på vad jag kan ha som hobby: Jag kan gå på massage, healing och meditation när plånboken tål det. Jag kan umgås med mina vänner och läsa böcker. Nu måste det väl ändå vara sluttjatat, nu har jag ju skaffat mig hobbyaktiviteter men lik förbannat har jag en massa tid över som jag inte vet hur jag ska använda. Denna tid är nu den tid som jag grubblar över livet som varit och livet som blev.

Jag har också lovat mig själv (och Tini) att aldrig mer sponsra Actic då jag har mer nytta av pengarna till annat. Jag går ju ändå aldrig dit. Vågar inte ens räkna på hur givmild jag har varit bara för att jag också skulle ha en hobby.

Saknar min fina tös så full av kärlek, hennes pussar och kramar. Hennes ord som värmde så gott: Du är världens bästa mamma!

Öppnar ibland den del av garderoben där hennes privata saker finns bara för att lukta lite. Bland annat hennes parfymer finns där. Orkar inte titta på vad som egentligen finns där så jag blundar medan jag luktar min dotters doft.

Idag fann jag hennes kavaj på ett bortglömt ställe med tvätt som skulle handtvättas, tårarna rann och jag vek ihop den fint och la i hennes byrålåda bland övriga kläder som jag har sparat. Mycket har jag lämnat till insamling då de gör mer nytta där än i en garderob. Men vissa kläder kan jag bara inte göra mig av med.

JAG ÄLSKAR MINA BARN ÖVER ALLT ANNAT.

 

 

 

 

1439 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Healing, Hobby, Mindfullness, Sorg. Bokmärk permalänken.

4 svar på Man ska ha………..hobby tralalalalaaa….

  1. Jill skriver:

    Hej Jenny!
    Nä någon jävla hobby behöver man inte, tack för ett skratt från hjärtat
    Gör det Du tycker är kul och som betyder något för dig, även om det är att få ligga i fred med dina tankar och zappa på tv:n
    Eller om det är att läsa en bok
    Vad Du vill är viktigast
    Kram på Dig

  2. Ann-Ki skriver:

    Man kan väl inte tvinga fram en aktivitet för att andra tycker att man mår bättre. En ”hobby” ska vara något som man brinner för och känner stimulans och harmoni med. Själv målar och tecknar jag och det har jag gjort hela mitt liv, men för mig är inte det en hobby, det ingår i min livsstil. Tvinga inte dig till att vara aktiv bara för att andra rekommenderar detta, följ ditt eget huvud och hjärta och vill du ligga och slappa på soffan och fundera, gör då det. Jag får en känsla av att det är just detta som du väljer och behöver göra, det är ett sätt att bearbeta händelser och känslor och det är viktigt.

    • Jenny Borg skriver:

      Tack för dina kloka tankar. Mitt sätt att bearbeta min sorg är precis som du säger, vila, läsa, slappa i soffan men även att träffa mina vänner och fika. Sen har jag kommit fram till att jag vill lära mig mer om meditation och kanske yoga på det. Så visst funderar jag på vad jag ska fylla mitt liv med. En dag kan jag nog börja resa igen, jag älskar att resa utomlands men just nu vill jag inte vara så långt ifrån min familj.Vilket säkerligen är fullt förståligt då jag befann mig i Thailand när min dotter var med i trafikolyckan. Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.