Deppig dag, saknar min tös

Under min vecka i Teneriffa kändes det som att jag återhämtade mig bra och laddade batterierna och planerade framåt. Tre dagar senare på hemmaplan kan jag bara konstatera att solen och värmen gjorde mig gott och att kylan och mörkret inte är till fördel för mig just nu. Jag accepterar att det är så och tar nya tag igen.

Jag är inte den mest upplyftande trevliga vännen som finns i några vänskapslistor just nu men jag tror att de har full förståelse för att jag håller mig undan. Det är förutom december, jul, nyår också de tre jävligaste datumen i mitt liv. De dagarna är jag gärna ensam och bara är, tänder ljus på Bellas platser och gråter en skvätt extra för att jag saknar min tös så fruktansvärt mycket.

Har varit och tänt hos Bella idag på båda platserna, gråtit en skvätt och pussat hennes foto.

Jag har mycket hjälp och stöd via VSFB, både via samtalsgrupp och facebooksida. Där får jag stöd och hjälp. Jag får också lite kloka ord på vägen så att säga. Idag tog jag till mig: Sorgen får följa med mig  men inte bestämma och styra mitt liv. Jag har tänkt på denna mening stora delar av dagen. Så klokt men ack så svårt för mig men jag känner att jag måste ta mig vidare framåt och göra det bästa jag kan av mitt liv. Framåt, framåt…… Bella vill inte att jag ska ge upp, Bella vill att jag ska leva och vara glad och finnas där för hennes älskade bror. Som hon älskade sin bror, och så stolt hon var över honom. Han var hennes idol i stort sett hela livet, inte alltid uppskattat när de var mindre 🙂

Jag har en kväll där jag går igenom hela mitt liv för 511 gången, fastän att jag vet att jag måste acceptera det liv jag har fått kan jag ändå inte låta bli att tänka: OM och VARFÖR. Två ord som är tunga och som jag måste släppa.

Efter en tid verkar det som att det kan vara svårt för utomstående att förstå att varje dag ännu är en kamp för att känna glädje, att det inte finns något quick fix som ni kan förmedla, att det fortfarande är viktig för mig att få prata om båda mina barn och att det alltid kommer finnas dagar/datum som gör extra ont för mig.

1656440_10153090983796988_1172722854892095035_n

Jag saknar min tös, det gör så ont att leva utan henne. Som livet har blivit, detta önskar jag ingen. Det gör så ont att mista ett barn, jag kan inte hantera min sorg varje dag och de dagarna rasar jag. Idag är en sån dag…………

2153 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Jul, Kyrkogården, Samir, Sorg, Vägplatsen, Vänner, VSFB. Bokmärk permalänken.

4 svar på Deppig dag, saknar min tös

  1. Ulla Wennerström skriver:

    Ja visst rasar vi vissa dagar….
    Kramarom????

  2. Katharina skriver:

    Vill ge dig en stor kram och hoppas vi kan ta en liten oplanerad tur snart igen, eller bara en promenad eller något. Kram ❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.