Min bror hade det värre, snö och sorg

Igår ringde min bror och jag berättade om min galna dag med bilen. Han skrattade och tyckte att hans var värre. För en gångs skull håller jag med honom 🙂

Han hade kommit ner till bilen på morgonen och skulle till jobbet, fann bilen med hela framrutan inslagen. Lämnade in den till en Toyota verkstad, som inte lagar den förrän den 21/1. Så han fick fixa med en hyrbil och ta sig så småningom till jobbet.

Min bil startar i alla fall än så länge. Men nu ska den inom kort fixas till.

Det gör ont med all snö. Varför? Jo för det får mig att minnas Bellas glädje med snö som innebar bus med bilar och halka. Jag kan se framför mig hur hon kommer hem och svidar om till termobyxor och annat varmt, och sen iväg ut igen. Hade diskussioner med henne om faran att åka pulka bakom en bil när den tiden kom. Min fina goa tös, var full av bus men var ändå så förståndig och vuxen samtidigt. Känslan av att tänka att hon aldrig mer får vara med om detta gör ont. Aldrigheten gör ont, hon får aldrig mer vara med oss, vi får aldrig mer höra henne skratta, aldrig mer krama henne. Som jag saknar dig min älskade tös. Idag rann tårarna i bilen på väg hem och jag lyssnade på:

Låt som jag har tillstånd att dela. Denna text passar in på mig och Bella.

Stunden i bilen är min tillsammans med Bella, sen torkar jag tårarna innan jag kommer hem till min älskade son.

Hatar varenda vakna minut av mitt liv som jag måste leva utan båda mina barn. Men jag har min son som är värd en mamma med ett eget liv så jag kämpar på. Jag älskar min son och utan honom vet jag inte hur jag skulle orka med detta ofrivilliga liv. Han ger mig en mening med att ta mig igenom detta.

Sängen tidigt ikväll, det tar på orken att jobba heltid men det är det värt. Jag tycker om att jobba med barn och de gör så att jag har fullt upp och inte hinner tänka på min sorg. Det ger mig en välbehövlig paus.

964 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Samir, Sorg, Youtube. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.