Lördag, melodifestivalen och dämpad ångest

Lördagskväll och jag sitter här hemma i soffan. Jag lyssnar på melodifestivalen samtidigt som jag har påbörjat en webbutbildning som jag tipsats om att göra för att förbereda mig på mitt kommande åtagande som SFV – Särskilt förordnad vårdnadshavare för ett ensamkommande flyktingbarn. Det ska bli väldigt spännande att få komma igång men än så länge står jag på väntelistan kan man väl säga. Jag väntar på att de ska placera ett barn i kommunen som sedan tilldelas mig och mitt ansvar.

Under tiden märker jag att medan jag har fullt upp med det känner jag att ångesten i min kropp har mattats av och jag känner ett inre lugn. Ett lugn som jag inte haft den senaste veckan. Tror att magnesiumsprayen, pussel, vila, mindfulness och framtidstankar har varit en bra kombination dessa dagar. IBS magen har blivit betydligt bättre och jag ser fram emot att jobba igen på måndag. Härligt!!

image

Fotot är delat med tillåtelse från Christian Wass.

Det är mycket som inte längre betyder något, mycket som jag inte längre accepterar. Jag har nog aldrig någonsin brytt mig så lite om vad andra tycker om mig och min personlighet som jag gör nu. Det värsta tänkbara har hänt mig, finns inget som kan vara värre. Jag har förlorat min tös. Jag har rensat bort allt som tar energi i mitt liv, kvar är bara sånt som ger mig energi. För livet kan plötsligt ta slut och den tid jag har kvar här på jorden tänker jag inte ägna åt energitjuvar. Tankens kraft och mindfulness/meditation är en bra hjälp på den hårda väg jag  nu vandrar.

image

Fotot är hittat på facebook och delas där så jag antar att det är okej att delas här också.

Fina älskade tös som jag saknar dig. Tårarna flödar än i mängder, visste inte att man kan gråta så mycket. Livet är inte sig likt sedan du tvingades att lämna oss. Varje dag är en kamp, en kamp att överleva. En kamp att komma vidare i det liv som pågår. Snart ett år och sju månader sedan jag fick krama dig, höra dig säga att du älskar mig, att jag är världens bästa mamma. Du är och förblir älskad och saknad <3 

1461 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Arbete, Bella, Sorg, Trafikolycka, Vi har kraften. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.