Soffhäng och film, sinnesrobön och Nämndemansgården

Som ett brev på posten kommer smärtan i kroppen när jag ligger i soffan hela dagen. Men så får det vara idag. Imorgon får jag röra mig mer. Haft en dag i soffan och sett filmer på tv. Dum som jag är så såg jag en film om barnsoldater i Afrika. Kunde inte sluta se den för den var så gripande men fy vad ont det gjorde. Efter filmen grät jag en skvätt över mitt eget liv utan att för den delen jämföra med mitt liv. Ibland är det rätt befriande att via tårar få släppa ut en del av ångesten som jag bär på.

Letade upp Johan Glans på youtube och fick skratta en timme 🙂

image

Låg och tänkte på en föreläsning jag ska lyssna på via VSFB lite längre fram. Våga säga ja till livet……… En pappa som mist ett barn som föreläser. Jag är inte rädd för att säga ja, tror jag. Det är nog mer det att jag har svårt att acceptera att jag får leva men inte Bella. Samtidigt så försöker jag tänka som så att Bella vill att vi ska leva. Att vi ska har ett bra liv. Kanske jag ska leva för henne också? Ja tankarna är många. Ibland kloka och ibland väldigt okloka. Jag har inte mist förståndet (om nu någon tror det), jag har bara svårt att få ihop mitt nya påtvingade liv.

Jag försöker ta hjälp av sinnesrobönen men fasiken vad svårt det är.

”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden”.

Jag kom i kontakt med sinnesrobönen när jag befann mig på Nämndemansgården (behandlingshem för missbrukare) en familjevecka för många år sedan. Sedan dess har jag den med mig i tankarna men när det gäller sorgen efter Bella har jag svårt att tillämpa den. Det är ingen hemlighet att min pappa var alkoholist i hela sitt vuxna liv. Det har präglat min barndom och mitt liv. Men jag är tacksam för det 1 1/2 år vi fick tillsammans innan han dog för två år sedan. Vi hade ingen kontakt på 18 år då jag valde bort honom från mitt liv när jag själv blivit förälder. Jag hann få höra det jag behövde höra: Spriten ställde till det för oss och han önskar att det inte var så.

Jag vill tro att han tar hand om min tös där på andra sidan……….Den tron ger mig lite lindring i själen.

1340 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Okategoriserade, Sinnesrobönen, VSFB. Bokmärk permalänken.

2 svar på Soffhäng och film, sinnesrobön och Nämndemansgården

  1. Ulrika Rydström skriver:

    Sinnesrobönen är så mitt i prick tycker jag. Du har inte mist förståndet – du lever ett efterliv och håller på att hitta kompassen. Jag tror på din kloka tanke – att leva för Bella också. Vi får hitta våra egna sätt att få mening i allt mörker. Att säga ja till livet, när det är möjligt för oss. Allt har sin tid. Styrkekramar till er alla tre!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.