Homeparty, lena fötter och lite sorg på det

Precis som ni så läser även jag olika bloggar. Jag läser gärna om andra som precis som jag har drabbats om sorg. Men jag läser även bloggar som handlar om att leva med diagnoser då det är något jag tycker jag har nytta av i mitt arbete. Sen läser jag gärna även bloggar där man bjuder på sig själv och har humor i sina texter. Med jämna mellanrum ser jag bloggare som berättar vad som gör att en blogg är bra. Det handlar om foton som inte är tagna med mobilen. Inte för mycket jag har idag….Man ska visa mode och inredning.

Som ni förstått vid detta laget så är min blogg inte riktigt som de stora bloggarna, för min blogg är ingen fasad och inte ytlig. Min blogg är om mitt liv, min vardag och jag är långt ifrån en perfekt kvinna med perfekt kropp och perfekt hem. Jag är helt enkelt JAG med allt vad det innebär.

Här kommer en fin sommarbild tagen av mig med min nya fina kamera, alltså inget mobilfoto 🙂

IMG_0351

Ikväll var jag iväg på en trevlig ”homeparty” kväll med alovera produkter. Min vän sa att hon bjöd på en enklare fika men den var supergod och jag undrar lite i mitt stilla sinne, om detta var en enkel fika vad bjuder hon då på när det är middag? 🙂 Hon bjöd på lax, rostbiff, potatissallad, sallad, dryck och mer där till. Super gott Anna, det gjorde du bra.

Därtill bjöds vi på alovera shots. Den första var gräslig men sen blev det bättre. Den tredje omgången hade en persikosmak så den köpte jag. Ska bli spännande att se om det gör någon skillnad för magen. Vi hade fotbad och nu sitter jag här med mjuka lena insmorda fötter.

Denna kväll var även en prövning som jag inte var förberedd på. En av gästerna hade anknytning till byn, vi har träffats för flera år sen i ett sammanhang. Redan när jag ser henne ökar min ångest. Hon vet att jag har två barn, vet hon att bara ett lever idag? Bara hon inte frågar. Vill inte prata om döden och Bella ikväll när fokus är försäljning och fotbad, en trevlig kväll för alla som är där.Hon frågade mig var vi träffats och jag svarade. Sen bytte jag fokus, kanske verkade jag en aningen otrevlig jag vet inte. Tar mig samman och ler kvällen igenom.

Jag inser att jag har en bit kvar  i min sorgebearbetning och att jag trivs bäst i min egna bubbla. Dom jag umgås med vet, jag behöver inte förklara mig. Jag undviker fortfarande byn, jag orkar helt enkelt inte. Det gör för ont och jag har så ont redan att jag inte behöver mer smärta. Jag borde ta kontakt med några men jag orkar inte, förlåt. Men det som har kopplingar till Bella gör fortfarande så jäkla ont. Jag behöver lugn och ro i själen.

Inser att detta är något jag kan behöva ventilera i terapi för att komma vidare. Men just nu är det så här jag agerar för att bespara mig onödig ångest för jag har så det räcker ändå.

Ett år och åtta månader har gått sen jag miste min tös. Livet stannade upp, allt rasade och sen dess är varje dag en kamp för att återigen hitta livsglädje och livskvalitet.

IMG_0320

Foto taget en dag förra sommaren när jag sitter vid havet och tittar ut mot Öresundsbron. Här har vi spridit pappas aska och jag minns att jag satt och tänkte på allt vi inte hunnit med här i livet. Samtidigt så var och är jag så tacksam att vi återfick kontakten innan det var försent. En frånvarande förälder kan orsaka så mycket hos ett barn. Jag saknade en närvarande pappa. Jag kände mig bortvald och ersatt av spriten. Jag hade en inre visuell bild av att han fick välja mellan mig och spritflaskan på bordet. Han tog spritflaskan och gick. Den inre bilden orsakade en smärta i många år innan jag förstod att han aldrig hade valt mellan mig och spriten. Han var helt enkelt för sjuk i sitt missbruk, han kände skuld och skam. Han slutade aldrig älska mig.

Var rädd om varandra, livet kan snabbt förändras. Jag och Samir skiljs aldrig åt som ovänner, det gjorde jag ej heller med Bella. Vi pratade ofta om att man inte vet vad som kan hända därför ska vi aldrig skiljas åt som ovänner. Det är mina barn uppväxta med. Och så en dag hände det, Bella försvann.

FUCK TRAFIKOLYCKOR!!!

932 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Bloggar, Döden, Sorg, Terapi, Trafikolycka. Bokmärk permalänken.

2 svar på Homeparty, lena fötter och lite sorg på det

  1. Anna Ås skriver:

    Du är stark Jenny! Du klarade det och hanterade ett oväntat möte med lugn. Det kommer bli fler och du fixar dem. Stort tack för att du kom och tack för att du uppskattade maten! Kram Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.