Påsk, promenad, kläder och sorg

Påsken närmar sig och för första gången i mitt liv ser jag inte fram emot den. Förra året klädde jag och Bella som vanligt vårt lilla träd med fjädrar. Nu sitter jag och funderar på påskris till hennes båda platser. Känner att det måste vara något från vår trädgård, inget köpt påskris. Förstår faktiskt inte riktigt varför men kanske är det för att jag vill att hon ska ha något hemifrån? Här hemma blir det inget. Imorgon tänker jag gå ut i trädgården och hämta lite kvistar från mitt fina trollträd/trollbuske. Helt tappat namnet på det men imorgon sätter jag in ett foto när allt är fixat och klart så att ni förstår vad jag menar.

Var ute och gick med en vän och på promenaden passade jag på att fotografera lite vårtecken.

image

Idag har jag fått hem en hel laddning med barnkläder och en del vuxenkläder. Fortsätter att efterlysa lite täcke, filtar och varma jackor. Jag lämnar där de behövs mest, jag gör ingen skillnad på svenska hemlösa och EU-emigranter, jag ger även till fattiga barn i Malmö. Jag gör detta för att jag mår bra av det, jag släpper för en liten stund fokus på min dotter och min sorg när jag ser glädjen hos de som jag ger till. Det känns bra att kunna göra något för någon annan.

image

Till Bella:

Mamsen älskar dig och saknar dig så mycket att det gör ont både i kropp och själ. Mamsen vill pussa och krama dig och aldrig släppa taget om dig. Knappt 20 år fick vi tillsammans, tänk om vi hade vetat det. Så mycket mer vi skulle ha skyndat på och göra. Nu trodde vi ju att vi hade hela framtiden på oss men det hade vi inte visade det sig. Alla våra framtidsdrömmar försvann för att att du stod vid vägkanten ett par minuter för att fixa till släpet framför dig. Det blev det sista du gjorde i ditt liv. Så tacksam för att vi hade kontakt samma dag men också så ledsen för att vi inte ringde utan smsade varandra. Håll ett vakande öga på Samir och Zimon. Älskar dig!!

 

1357 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Eu-emigranter, Hemlösa, Påsk. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.