Glöm inte Guldkanalen imorgon :)

Jag bara måste påminna er om att jag är på radio imorgon 🙂 Ska stiga upp lite tidigare imorgon så att jag kan äta frukost till min egna ljuva stämma.

Sorgligt ämne som tas upp: SORG. Jag berättar om min sorg efter att ha mist min älskade tös Bella. Jag berättar om VSFB, föreningen som ingen vill vara med i men det är bra att den finns om/när sorgen flyttar in i ens hem. Fick inte med information om Stöttepelarna i Ystad och vad de har betytt för mig. Men ni är inte glömda, ni har varit till stor hjälp ni med. <3<3<3

Lagom till att jag sitter här och bloggar lyssnar jag på aktuellt om Ahmad som saknar sin familj i Syrien. Han är ledsen, fullt förståeligt. En ungdom som varit med om mycket elände i sitt liv, ett barn. I Syrien finns föräldrar som saknar sin son. Vilket liv, vilken sorg de tvingas gå igenom. Det är bara en av alla familjer som är drabbade. Klimatet i Sverige är skrämmande och jag står kvar vid min åsikt. Vi har möjlighet att hjälpa, vi ska hjälpa. De barn/ungdomar som kommer hit mår antagligen inte så bra. Dom lever med sorg, spår av trauma med mera. Många av dom har varit med om mycket elände på sin resa hit. Det kunde varit vi……….. Men vi drog vinstlotten i livslotteriet, vi lever i fred och vi bor i ett bra land. Vi har ett skyddsnät.

Jag är en stolt mamma till två barn som har en utländsk pappa. Vi är alla lika mycket värda. Jag kommer alltid säga att jag har två barn. Ett här och ett i himlen, vilket är en enorm sorg och saknad.

Saknar min tös och gråter ofta över livet som blev, livet vi inte vill ha men som påtvingats oss.

Delar med mig två bra tänkvärda budskap:

image

image

Imorgon har jag bilen full på väg till jobbet 🙂 Grenarna ska fyllas med pappersfjärilar. Var inte tänkt att den skulle var så stor men nu blev det så. I regnet fick jag gå ut i trädgården och såga av en rejäl gren.

image

 

1201 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, ofrivilligt liv, Sorg, Stöttepelarna, Vi har kraften, VSFB. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.