Inflyttningsfest och dåligt humör

Igår hann jag inte med att blogga för jag vaknade på dåligt humör och vände helt enkelt på kudden och la mig tillrätta igen. Jag sov väldigt länge och åt frukost när ni andra antagligen redan hade ätit er lunch. La mig i soffan och slötittade på tv.

Om det inte var för att jag var bortbjuden igår hade jag nog stannat där i soffan. Men klockan 16 var jag tvungen att stiga upp och hoppa i duschen. Senast klockan 17 skulle jag köra för att hinna till Trelleborg i tid för en inflyttningsfest med åttiotals tema.

Det var väldigt bra upplagt med gruppindelning som sedan fick gå tipsrunda, äta vid samma bord och där göra ytterligare två tävlingar. Mitt gäng kom två med lite fusk med mobiltelefonerna. Men de som vann gjorde likadant 🙂 Men kul hade vi alla.

Innan jag åkte iväg lovade jag mig själv att stanna så länge jag kände att jag kunde vara social och trevlig. Detta var min första fest i detta nya ofrivilliga liv. Det blev ett par timmar innan jag åter körde hemåt igen. Check på den!

Jag har känt av min ångest sedan jag vaknade igår morse. Tror att det beror på många olika saker såsom stress med mera. Sen beror det nog också lite på att Samir fyller 25 år i veckan och har uttryckt att han inte vill fira den. Allt för att Bella inte är här och det gör mig ledsen. Ledsen för att han känner så när han borde få vara ung och lycklig och fira. Vi kommer äta mat med närmaste familjen. Min älskade son, som jag önskar att han slapp må dåligt. Jag vet att han mår dåligt för att han saknar sin syster men också för att jag mår dåligt. Så vi hjälps åt här hemma och försöker få in skrattet och humorn i vårt hus igen.

Jag har tänkt mycket på allt som varit de senaste dagarna och det har varit smärtsamma tankar med smärtsamma minnesbilder. Ibland tror jag att jag håller på att förlora förståndet. I sommar är det två års dagen, två år av sorg och saknad. Två år utan Bella, hennes skratt, kramar, kärlek och hennes busighet. Jag saknar henne, hennes sms, hennes telefonsamtal, alla samtal vi haft, alla mysstunder, ja allt som har med henne att göra.

Jag förstår inte hur jag har överlevt denna smärta och ångest. Jag förstår inte hur jag ska överleva resten av livet men att jag ska göra det har jag bestämt mig för. Min älskade son behöver inte mer sorg i sitt liv. Han ska inte mista sin mamma via suicid så de tankarna är borta sen länge. Men ibland tänker jag att det skulle kännas skönt att bara få glida ifrån all denna smärta och ångest. Men det kommer inte ske för jag älskar min son över allt annat.

iPad 099

Jag och Samir sommaren 2010 i Libanon. Vi fick en månad tillsammans alla tre där barnen fick träffa en del av sina släktingar. Härligt med så mycket tid med två tonåringar.

Idag har jag även passat på att sitta ute i trädgården och äta alla mina måltider där. En och en annan kopp te samt läsning hanns med. Lite arbete vid datorn inomhus har det också blivit. Ska bli fint väder framöver så det gäller att hinna med och njuta av det också. Det är som balsam för själen med blå himmel, sol och fågelkvitter.

1751 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, ofrivilligt liv, Sorg, Vänner. Bokmärk permalänken.

4 svar på Inflyttningsfest och dåligt humör

  1. Ann Linder skriver:

    Hej Jenny.
    Undrar också hur man kan överleva denna fruktansvärda saknaden och sorgen?
    Andra sommaren för oss också.
    Varmaste kramar
    Ann

  2. LILLGAMMAL skriver:

    Önskar jag hade rätt ord att dela med mig av.. Men det är svårt.
    Det är inga som räcker till 🙁
    Vill åtminstone skicka massor med kramar! ♥️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.