Idag är ingen bra dag, 8 månader sedan trafikolyckan

Idag är det ingen bra dag utan idag är det en ”ledsen och arg” dag. Först besök hos läkaren, lite kort info hur det var med mig. Tja den läkaren fick inte lika lång lunch som hen antagligen hade trott att hen skulle få idag. Hen lär inte boka in mig vid lunchtid fler gånger. Men hen är en väldigt bra doktor med stort tålamod och engagemang.

Fick hemlevererat lite kläder, hudvårdsprodukter, handdukar och sängkläder. av en vän. Möjligtvis det enda som varit bra med denna dag,  jag har gjort några människor lyckliga. Tur att nån kan få känna lite glädje här i livet. Jag hjälper oavsett nationalitet, jag hjälper vuxna och barn. Jag ger på gatorna och jag ger till organisationer.

image

Kom hem och tog posten. Redan dålig dag blev ännu sämre, det är idag 8 månader sedan trafikolyckan skedde. Jag har fasat för denna jävla dag i flera månader utöver att det är ”olycksdagen”, dagen då Bellas deklaration ska dimpa ner i brevlådan. Den påminner även om att jag ännu inte har tagit bort hennes konto på banken och fört över pengarna till sonen. Vem fan vill ärva sitt barn? Absolut inte jag och hennes pappa. Nästa deklaration att öppna var den från min biologiska pappa, han dog också 2014. Sist öppnade jag min egen. Tårarna rann hela vägen från brevlådan och hem, nu har jag lugnat mig lite.

image

Har som vanligt tänkt mycket på Bella idag. Kom och tänka på hur stolt hon var över mig när jag hade lyckats gå ner 20 kilo med hjälp av Viktväktarna. Helt plötsligt kunde vi dela kläder med varandra och vi tyckte om att shoppa ihop. Många gånger när jag var osäker och inte hade Bella med mig skickade jag sms från provrummen. Hissa eller dissa – hon var rak och ärlig. Denna klänning tvekade jag över inför midsommaraftonen 2014, hon skrev KÖP. Sen fick hon se denna hemma och på mig, hon tyckte jag var så fin i den. Andra gånger gick det inte lika bra. Minns ett tillfälle då vi var ute och shoppade tillsammans. Vi såg en tröja som vi både trodde skulle passa mig bra till jeans. Väl inne i provrummet utbrister hon: Hello grandmother, vi skrattade gott och var överens om att den skulle inte med hem.

Idag har jag igen gått upp alla kilo jag kämpat så att bli av med. Jag har fått tillbaka mina ätstörningar i form av att äta till mina känslor. Väger mig inte längre men vet att jag har gått upp över 20 kilo. Nästan inga kläder passar längre, och de som går på mig sitter inte längre snyggt. Köp nya tänker ni kanske, visst, men jag är inte ett dugg sugen på att handla kläder. Det var min och Bellas grej dom sista åren. Jag har inte brytt mig om mig själv, min hälsa eller min kropp dom senaste 8 månaderna. Jag har inte varit på köpcentrum sedan olyckan om man bortser från Caroli City, Malmö,  då jag gick in och handlade mat där vid mina besök hemma hos sonen innan han flyttade hem igen. Jag har inte köpt annat än mat och möbler dessa månader. Behövde en byrå till Bellas saker, saker jag vill spara och så köpte jag lite annat till hennes rum som idag är mitt.

Jag har inte koll på vad jag bloggar om, så ibland kan det säkert bli upprepningar av sånt jag redan skrivit. Hoppas ni har övereseende med det. Jag är väldigt tacksam för att bloggen faktiskt har fått följare, att jag faktiskt har besökare här varje dag. Kanske kan jag genom denna blogg vara till stöd och hjälp för andra drabbade. Känner ni till andra bloggar som berör detta ämne? Tipsa gärna mig, jag behöver också stöd för att komma vidare med min sorg. Jag behöver läsa och höra hur andra går vidare med sina liv.

För ett år sedan jobbade jag heltid, studerade på högskolan 50 %, skulle fortsätta med det under hösten. Nu blev det inte så och jag sitter här med en halvfärdig kurs och ingen aning om när jag ska orka ta itu med det. Det får bli i framtiden. Så snabbt livet kan förändras, så snabbt livet kan ta slut.

Va rädd om er och era familjer, skiljs aldrig åt som ovänner. Den reglen har vi här hemma och har alltid haft. Man vet aldrig när ett förlåt kan komma försent. Inte trodde jag att något sånt här fruktansvärt skulle hända nått av mina barn, vi hade det bra och hade så många framtidsplaner allesammans. Nu sittter vi här och undrar: VAD FAN HÄNDE??

1914 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Döden, Eu-emigranter, Hemlösa, Sorg, Trafikolycka. Bokmärk permalänken.

2 svar på Idag är ingen bra dag, 8 månader sedan trafikolyckan

  1. Sanni skriver:

    Hej Jenny!
    Först vill jag börja med att beklaga förlusten av din älskade dotter.
    Bara tanken på att något ska hända mitt barn är fruktansvärd, hur du då måste känna dig är bortom vad mina sinnen ens kan föreställa sig.
    Livet är så brutalt orättvist!
    Jag vill tipsa dig om bloggen http://med-barnen-i-handen.blogspot.se/.
    Sophie som skriver, förlorade sin son Tristan 2012 i en fruktansvärd tågolycka. Precis som dig är hon också en tvåbarnsmor från Skåne med ett barn kvar på jorden.
    Bloggen startade långt innan olyckan och skildrar livet både före och efter hon förlorade sin fina son.
    Jag önskar dig och din familj allt gott i framtiden!!
    Varma kramar från Shána

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.