Nu är det nästan officiellt

Ja men bara nästan för jag skyller än så länge på vädret. Tog lite tid innan jag ville erkänna för mig själv att det faktiskt kan vara som så att jag har hamnat i klimakteriet, jag är med andra ord kanske en klimakteriekärring. Men bara kanske, det kan ju faktiskt bero på vädret också. Har i förbyggande syfte förvarnat Samir, hahahaha. Han visste inte vad jag snackade om. Får dom inte lära sig i skolan att mammor kan få kärringakörningar och att man då bör hålla sig på avstånd alternativt i alla fall försöka att inte reta upp dom?

När man drabbas av ett trauma i sitt liv tar kroppen stryk. En massa konstiga saker händer med den. Man får än det ena än det andra. Ibland är det falskt alarm och ibland är det ett faktum. Falskt alarm har jag haft i form av känslan att ha fått hjärtinfarkt, domningar i ansiktet, armar och ben vilket gjort mig orolig för att ha varit på väg att drabbas av stroke. Naturligtvis har jag haft en jättebra läkare som direkt har kopplat upp mig på EKG och tagit sig tid att lyssna och lugna mig. Ångest kan verkligen sätta fart på hjärtat. Domningarna finns kvar men inte i samma styrka som tidigare. Från att ha velat dö gick jag till känslan: jag kan fan i mig inte dö ifrån Samir nu. Den oron fick jag bearbeta i terapi. Där fick jag även bearbeta att jag haft suicidtankar och höll på att lämna min son. Det gör ont än idag att jag utsatte honom för det, att jag hade tänkt lämna honom. Men min son är klok och vuxen så vi har kunnat prata om det.

Utöver det har jag gått upp mycket i vikt efter att ha varit liggandes större delen av dygnet det första året efter tragedin som tog min dotter ifrån mig (samt en ätstörning på det). Det ledde till enorma smärtor i kroppen som tog lång tid på sig att försvinna igen. Nu är det bara lite värk kvar som jag kan tänka mig kan bero på att jag inte har rört mig så mycket som jag skulle ha behövt göra. Viktuppgången gör också att man inte fryser lika lätt som när man är smalare, därav vill jag gärna tro lite till att jag inte har hamnat i klimakteriet utan att det är vikten som ger mig värmeattacker. Återstå att se till vintern, suck.

Vaknade tidigt idag och möttes av denna fina syn när jag tittade ut genom sovrumsfönstret.

image

Dags att ta bort poolen för i år men denna gång ska den bort helt. Har påbörjat det hela genom att tömma ut det mesta av vattnet. Jag ska inte ha pool längre, hoppas ju på ett underbart campingliv nästa sommar. Letar husvagn och väntar på att campingsäsongen ska ta slut så att campingen kan ge mig besked om jag får en plats eller ej för ett campingliv året runt. Har köplats nummer två så nu är det bara att hålla tummarna. Fortsätter att leta efter alternativa platser men det finns inte så många att välja på om man vill ha husvagnen på plats året om. Sen är ett krav att det ska vara inom lagom avstånd så att jag kan vara där på helgerna utan att behöva köra alldeles för långt.

Passade på att svalka av mig ute i trädgården i kväll medan jag åt kvällsmaten. Visst var det väldigt kvavt i eftermiddags??

image

Det går inte en dag utan att jag tänker på Bella och pratar med henne. Livet har varit jävligt taskigt och det är överjävligt att förlora sitt älskade barn.

1204 visningar totalt 2 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Hälsa, Samir, Sorg, Vikt. Bokmärk permalänken.

1 svar på Nu är det nästan officiellt

  1. Ulla Wennerström skriver:

    Ja du, dessa värmeattacker är inte att leka med???

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.