Vatten är en självklar lyx

Fick ett samtal idag klockan 18.05 om att vattnet här hemma är avstängt men kommer vara igång klockan 18.00-19.00 så att man kan passa på och fylla upp vatten. Imorgon ska man försöka åtgärda problemet med en vattenläcka. Ringer sonen och ger honom uppdraget då jag inte är hemma. Här är en bra anledning till att ha vuxna barn boendes hemma 🙂 Kommer på att det inte bara gäller vatten för te utan för toaletten och duschen också.

Skyndar mig hem och väl hemma har jag 13 minuter på mig att duscha och använda toaletten på ett normalt sätt. Sonen har bunkrat upp vatten till oss. Men hur väl är man förberedd för en sån här situation? Ja inte jag i alla fall så vi hade inte möjlighet att spara på oss så mycket vatten.

Vatten för toalettbesök, inklusive en stor vattenkanna som inte kom med på fotot.

image

Vatten för te (livsviktigt), matlagningen anpassar vi om det behövs.

image

Plan B om de inte kan fixa vattnet imorgon: Sova över hos mamma som garanterat har vatten.

Det är vid såna här tillfällen som man inser hur bortskämd man är med vatten i kranarna. Har dragit i kranen ett par gånger, ska bara…… och inser att jag verkligen inte har vatten.

Lämnade en påse med kläder till en man utanför IKEA i helgen, så glad han blev. Vill man hjälpa men inte ge pengar ska man veta att de gärna tar emot kläder, sovsäckar, täcken med mera. Sen lämnar jag ganska ofta även till Stads missionen i Malmö. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Min pappa har varit alkoholist hela sitt vuxna liv, han har haft egen lägenhet i många år som socialen (när han inte längre kunde arbeta pga sin alkoholism) såg till att betala innan de betalade ut de pengar han fick av dom. När han blev förtidspensionär på grund av sin alkoholism, fick han utbetalt sin pension direkt in på sitt konto och skulle sen själv betala hyran. Han valde då spriten istället för att betala hyran. Han blev av med sitt boende och har varit hemlös under en period. Hur länge vet jag inte exakt för vi hade inte kontakt på 18 år. Han har även bott i husvagn på en campingplats och sedan på härbärge tills vi fick in honom på ett hem. När jag ser en hemlös person tänker jag att om det hade varit min förälder hade jag önskat att medmänniskorna behandlade honom/henne med respekt trots hans/hennes missbruk. Därav hälsar jag alltid om jag möter och får ögonkontakt med en utsatt människa oavsett etnicitet och situation.

Tänker lite extra på min biologiska pappa idag, som även han lämnade oss för tidigt och ärrad av sitt missbruk. Jag hann återförenas med honom, 1 och 1/2 år fick vi. Jag tog kontakt med honom på farsdag 2012, hade mist min moster ett par månader tidigare och insåg att jag kanske kommer ångra mig om jag inte hör av mig innan det är försent. Jag var förbannad på hans missbruk som tagit honom ifrån mig och bröt helt med honom. Han var fri från sitt missbruk sedan cirka 3-4 år innan han dog i mars 2014. I juli dog sedan min dotter, och livet rasade fullständigt.

Saknar min tös.

930 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Eu-emigranter, Familjen, Hemlösa. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.