Helgen var inte så bra

Helgen blev tung och det fanns inte mycket energi över till annat än att grubbla och tycka att livet är skit. I lördagskväll var jag på Bellas platser och tände ljus. Såg att någon varit vid kyrkogården och satt blommor och en fjäril vilket värmde mitt sargade hjärta. Tog inte bort blommorna på väggplatsen, Bella älskade rostiga (hennes ordval) rosor så de får vara kvar lite till.  Vaknade igår med både huvudvärk och ont i nacken/axeln. Stannade kvar i soffan hela dagen, surfade runt och funderade skarp på att fly fältet igen. Men så kom jag till sans, jag vill ju ha en husvagn och de är inte billiga om man har lite krav. Bättre att jag lägger handpenning på den än slänger ut pengar på en resa som jag ändå inte njuter av fullt ut. Ville bara att helgen skulle ta slut och kunde inte förstå hur jag skulle orka jobba idag. Men det gick bra och livet kändes lite lättare idag. Detta efterliv kan verkligen gå upp och ner.

Min nya kompis, en burk från Thailand. Den gör gott för en ömmande nacke.image

Ringde en kiropraktiker idag och fick tid på onsdag. Sen ringde jag och fick en tid för massage idag. En avkopplande och mjukgörande timme, välbehövligt må jag säga. Därefter ringde jag och bokade tågbiljett till Göteborg nästa helg. Någonstans däremellan arbetade jag också.

Saknar min tös och tycker livet har varit jävligt taskigt mot oss.

 

571 visningar totalt 2 visningar idag
Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Kyrkogården, ofrivilligt liv, Resor, Sorg, Vägplatsen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *