Rastlös med flyktkänsla

Idag är en sån dag då jag är rastlös och ofokuserad. Vill bara bort, lämna allt och bara dra. Men vart? Jag vet inte men tankarna går mer och mer åt att jag ska sälja mitt hus. Mitt hus som jag älskade så innan, ett hus jag hade många drömmar om. Äntligen hade jag hittat mitt hem, här skulle jag åldras, här fann jag ro och avkoppling. Vill fly från smärtan och sorgen även om jag vet att det inte går. Men här kan jag inte stanna eller kan jag det? Sommaren 2014 rasade mitt liv, sen dess är jag på flykt i mitt eget inre. Jag känner mig rastlös och rotlös. Jag vill fly smärtan och sorgen, vill härifrån. Långt bort där inte sorgen och ångesten kan plåga mig. Men jag vet att det inte går att fly från det. Jag längtar inte längre hem när jag är iväg, jag kan inte längre koppla av här. Jag vill bara bort, bort, bort…… Men vart ska jag ta vägen???

Senaste tre veckorna har varit tuffa men inget är värre än förlusten av min älskade tös. På nyårsafton är det 2 år och 5 månader sen Bella dog. Jag kom fram till sjukhuset efter mer än 20 timmars resa från Thailand och fick veta att det fanns inget mer man kunde göra. Min dotter var hjärndöd, respiratorn skulle stängas. Ville vi donera organen? Ja, det ville vi då jag visste att det var vad Bella hade velat. Jag missade de sista 10 dagarna i Bellas liv, det gör ont. Idag tillåter jag mig att tänka elaka tankar. Imorgon är en ny dag, ännu en dag i detta efterliv som gör så ont.

Bakade lussekatter för att få annat att tänka på.

image

image

Idag visade Facebook att det var 7 år sedan jag la upp denna bild på Bella. Det blev om en käftsmäll när jag öppnade Facebook idag, jag var inte beredd. Min fina älskade tös, så älskad och så saknad.

 

1087 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.