Idag är en sån dag då jag är rastlös och ofokuserad. Vill bara bort, lämna allt och bara dra. Men vart? Jag vet inte men tankarna går mer och mer åt att jag ska sälja mitt hus. Mitt hus som jag älskade så innan, ett hus jag hade många drömmar om. Äntligen hade jag hittat mitt hem, här skulle jag åldras, här fann jag ro och avkoppling. Vill fly från smärtan och sorgen även om jag vet att det inte går. Men här kan jag inte stanna eller kan jag det? Sommaren 2014 rasade mitt liv, sen dess är jag på flykt i mitt eget inre. Jag känner mig rastlös och rotlös. Jag vill fly smärtan och sorgen, vill härifrån. Långt bort där inte sorgen och ångesten kan plåga mig. Men jag vet att det inte går att fly från det. Jag längtar inte längre hem när jag är iväg, jag kan inte längre koppla av här. Jag vill bara bort, bort, bort…… Men vart ska jag ta vägen???
Senaste tre veckorna har varit tuffa men inget är värre än förlusten av min älskade tös. På nyårsafton är det 2 år och 5 månader sen Bella dog. Jag kom fram till sjukhuset efter mer än 20 timmars resa från Thailand och fick veta att det fanns inget mer man kunde göra. Min dotter var hjärndöd, respiratorn skulle stängas. Ville vi donera organen? Ja, det ville vi då jag visste att det var vad Bella hade velat. Jag missade de sista 10 dagarna i Bellas liv, det gör ont. Idag tillåter jag mig att tänka elaka tankar. Imorgon är en ny dag, ännu en dag i detta efterliv som gör så ont.
Bakade lussekatter för att få annat att tänka på.
Idag visade Facebook att det var 7 år sedan jag la upp denna bild på Bella. Det blev om en käftsmäll när jag öppnade Facebook idag, jag var inte beredd. Min fina älskade tös, så älskad och så saknad.
