Attans vad tänder kan göra ont

Ännu ett akut besök hos tandläkaren idag. Fy vad ont det kan göra. Men nu ska det snart bli ordning på tänderna. Tre besök är inbokade och fler kommer det tyvärr bli. Men lika bra att även gå igenom alla andra tänder. Mediciner+ätstörning+”jag skiter i allt”= ingen bra kombination. Min ätstörning har jag fått bukt på. Så nu är det mer ordning och reda på vad jag stoppar i mig. Tänderna ska fixas och jag försöker återigen att gå ner i vikt genom att äta mer hälsosamt. Återstår att se om det blir ett resultat. Men en dag så…

Det går inte en dag utan att jag tänker på Bella. Som jag saknar henne, så ont det gör att inte ha henne här med oss, Har aldrig gråtit så mycket som jag har gjort sen Bella dog. Ett minne, en tanke, ett foto eller en låt, jag vet aldrig vad som gör att jag nästa gång kraschar och gråter. Jag var 42 år och plötsligt är jag 45. Tiden där emellan är som en dimma, en mardröm och på något sätt känns det konstigt. Har jag verkligen varit med om allt detta hemska? Vad har egentligen hänt mellan 42 och 45 år? Ska jag leva 40 år till utan båda mina barn? I ett liv med sorg? Jag förstår att åren kommer gå och att sorgen är min följeslagare, jag förstår att sorgen på någotvis kommer bli lättare att hantera. Men den kommer alltid vara med mig. Jag är för alltid förändrad, jag är en annan person och jag håller fortfarande på att lära känna mig själv, mitt nya jag.

Älskar mina barn ❤️❤️❤️

870 visningar totalt 2 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 svar på Attans vad tänder kan göra ont

  1. Helena skriver:

    När min son dog för ett par år sedan i en helt onödig olycka, så föll min värld som du förstår.
    Jag börja räkna hur gammal jag var och hur länge jag kunde tänkas leva innan jag fick dö.. Och jag blev helt panik slagen för tänk om jag blir riktigt gammal det vill jag ju inte.
    Tänk att leva här i en ständig sorg och saknad. Jag tror inte på Gud inte sen den dagen då min son dog, men jag hoppas att jag kommer att möta honom när jag dör, jag hoppas han står där och möter mig min lille påg…
    Men jag har två barn till och min yngsta är nu bara 11 år. Jag var 49 år när min son dog och i år fyller jag 52 år. Jag firar inte min födelsedag längre.
    Jag valde att ha begravningen på den dagen jag fyllde år. Jag gav min dag till min son och vill aldrig nånsin mer fira min dag.
    Vi i familjen har åkt ut och ätit. Så jag sluppit att laga mat den dagen i alla fall. Men vi åker aldrig till ställen där vi varit innan då vår familj var hel.
    Jag hatar detta efterliv.
    Jag vill ha alla mina barn här jag vill kunna krama alla!
    Och han som behöver mig mest kan inte mina armar nå och det gör mig lamslagen av sorg…
    Tack för fin blogg.

Lämna ett svar till Jenny Borg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.