Rotlös och rastlös, många funderingar just nu

Vissa dagar borde man nog stanna i sängen. Jag har glömt, och jag har snurrat till det. Hjärnan är inte alltid min vän och ibland blir den lite överhettad. Värst var plånboken som stannade hemma. Nästan ingen bensin i bilen. Tänkte att bara för det blir jag väl stoppad just idag för körkortskontroll. Men det blev jag inte och bensinen räckte ända hem.  En snabb koll och jag inser att jag kommer till jobb också imorgon. Men det gäller att plånboken följer med annars blir det problem.

Tankarna är många just nu. Vad vill jag? Vad ska jag? Jag är rotlös och rastlös. Jag vet inte om det är flykt eller om jag verkligen vill. Bellas rum är i fokus, är jag redo eller är jag inte? I vilken ände ska jag börja? Ska jag köpa nya möbler eller ska jag inte? Måla om i hennes rum eller inte? Är det Bellas rum eller mitt?

Jag undviker foto på Bella just nu och det känns fruktansvärt. Men jag vill inte bryta ihop. Jag behöver all min energi till jobb och vardag. Samtidigt som jag inget hellre vill än att ordna fina foto på henne att ha framme. Men det gör så ont, fruktansvärt ont. Fast det har gått 2 år och 6 månader snart och sorgen på något sätt har ändrat form så är det ändå smärtsamt.

Jag är dömd till ett liv med sorg och saknad. Att leva ett liv jag inte vill ha och heller inte själv valt.

Jag förbannar det öde som var vår lott här i livet.

744 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.