Vissa dagar borde man nog stanna i sängen. Jag har glömt, och jag har snurrat till det. Hjärnan är inte alltid min vän och ibland blir den lite överhettad. Värst var plånboken som stannade hemma. Nästan ingen bensin i bilen. Tänkte att bara för det blir jag väl stoppad just idag för körkortskontroll. Men det blev jag inte och bensinen räckte ända hem. En snabb koll och jag inser att jag kommer till jobb också imorgon. Men det gäller att plånboken följer med annars blir det problem.
Tankarna är många just nu. Vad vill jag? Vad ska jag? Jag är rotlös och rastlös. Jag vet inte om det är flykt eller om jag verkligen vill. Bellas rum är i fokus, är jag redo eller är jag inte? I vilken ände ska jag börja? Ska jag köpa nya möbler eller ska jag inte? Måla om i hennes rum eller inte? Är det Bellas rum eller mitt?
Jag undviker foto på Bella just nu och det känns fruktansvärt. Men jag vill inte bryta ihop. Jag behöver all min energi till jobb och vardag. Samtidigt som jag inget hellre vill än att ordna fina foto på henne att ha framme. Men det gör så ont, fruktansvärt ont. Fast det har gått 2 år och 6 månader snart och sorgen på något sätt har ändrat form så är det ändå smärtsamt.
Jag är dömd till ett liv med sorg och saknad. Att leva ett liv jag inte vill ha och heller inte själv valt.
Jag förbannar det öde som var vår lott här i livet.
