Jag undviker ställen för att inte behöva konfrontera det som gör så ont

Ibland läser jag gamla inlägg som jag ser nyligen har blivit lästa av er som tittar in på min blogg. Bloggen om livet som blev, sorgen efter min dotters död. Idag rörde ett inlägg upp mina känslor men jag samlade mig snabbt.

Jag har påverkats av sorgen på många sätt och vis och ett av (dom mindre) problemen är mitt dåliga minne. Läst att det kan bli så efter ett trauma och utmattningssyndrom. Nåja, jag har min kalender och jag har hittat sätt att hantera denna tråkiga biverkning som ibland är rätt jobbig. Jag lägger saker, sen hittar jag dom inte igen, jag går in i ett rum men minns inte vad jag ska där och gör, jag tappar ord, jag säger fel ord, jag säger fel namn till personer med mera. Jag har fått svårt att lära in många namn, vilket kan vara jobbigt när man arbetar inom skolans värld. Men jag har hittat lösningar för det med.

Fördelen med dåligt minne är att jag inte kommer ihåg okända personer jag har mött. Lite absurt kan det bli när jag artigt kallpratar med någon eller stirrar surt på någon jag tror jag är sur på. Men jag har kommit långt med min sorg så jag kan idag hantera sånt men det hade jag aldrig lyckats med tidigare. Tidigare gick jag från 0-100 och fullkomligt exploderade.

Jag kan idag också hantera djungeltelegrafen som slår på sina trummor med jämna mellanrum. Sjöbo och Veberöd är egentligen för litet för mig. Men jag har bestämt mig för att ta kommandot över mitt liv och INTE lämna mitt hem. Det räcker att jag har förlorat min dotter, jag ska inte behöva lämna mitt hem också. Men det är tungt och jag gör vad jag kan för att undvika situationer som river upp mina känslor.

Jag jobbar i Sjöbo, jag handlar på Ica supermarket och Dollarstore med min farsa, Jag går på Apoteket som liggger vid Konsum. tack vare jobbet går jag ibland på biblioteket och jag tittar ibland inom på Unos kläder. Där rör jag mig just nu och oftast direkt efter jobb. Jag undviker min thailändska massör och går i Malmö istället, men jag undviker även  fler ställen. Allt för att inte få bakslag i mitt liv, för att inte falla ner i mörkret igen.

 

2013 Studenten

 

Min fina älskade tös ❤️??

825 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Arbete, Bella, Döden, Sorg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.