Läkarbesök och antibiotika

Fick tummarna loss och ringde vårdcentralen idag. Prover togs och man lyssnade på lungorna och kände och klämde på halsen. Resultatet blev misstänkt Twar. Jamen varför inte, suck! Googlar och får veta att kan ta tid att få rätt diagnos, att man kan bli misstrodd av läkarna med mera.

Jag har aldrig ens tänkt tanken att det skulle vara Twar, och jag är inte så säker på att det är just det jag har när jag läser om symptomen. Men läkaren ordinerade ett prov så nu får jag invänta provsvaret. Under tiden stoppar jag i mig antibiotika morgon och kväll i en vecka. Så nu kan det i alla fall bara bli bättre. Passade på och vägde mig då jag har slängt ut min egna våg. Den visade att jag hade gått upp 0,5 kg. Nya tag, första delmålet är att vågen ska stå på 80 kg = 8 kg ska bort. Slutmålet ska än en gång bli 68 kg, jag har lyckats en gång och kommer att lyckas igen.

Nästa torsdag bär det av till Polen och jag har nu rett ut vilket bagage jag får ha med mig: min ryggsäck. Här blir det till att packa minimalt och smart. Lyckades att köpa fel sorts flygbiljett men har gett mig den på att jag ska lyckas utan att behöva betala extra för bagaget. Återstår att se. Så det blir ingen shopping men god mat och kanske lite massage. Finns ju mängder med spa i Gdansk. När jag kommer hem är det Samirs tur att resa bort. Han åker till Spanien dagen efter och blir borta en vecka.

Jag och min goa vän Annika (även hon har mist sin dotter) spanar nu runt lite och fantiserar om vår resa som vi förhoppningsvis ska göra på midsommardag. Vi har is i magen och försöker hitta en sista minuten resa för max ca  2000 kr. Första året blev det Kroatien och andra året Kefalonia. Vart det bär hän i år vet vi som sagt inte.

Kefalonia sommaren 2016. Myrtos Beach i bakgrunden.

676 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Resor, Samir, Vikt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.