I dag ringde läkaren, provsvaren har kommit

OSom vanligt är jag rätt usel på att höra på vad läkarna egentligen säger om prover och provsvar. Jag nöjer mig med det viktigaste och så litar jag på att dom har koll på läget liksom.

Någon Twar har jag inte men om jag inte blivit bättre på måndag ska jag eventuellt ta ett annat prov. Men redan nu känner jag att det går åt rätt håll.

Tittar på vädret för nästa helg och än så länge ser det ut som att jag reser från solen till regnet. Men det är antagligen mysigare med regn på en resa än hemma i vardagslunken.

Sitter i trädgården och tänker på så annorlunda livet hade varit om Bella hade fått vara kvar hos oss. Inser naturligtvis att det inte är till någon hjälp. Inget eller ingen kan göra något för att ändra på livet som blev så att det återigen får vara som det var.

Att mista någon man älskar hastigt mitt i livet är ett trauma läste jag för en tid sen. Man får en chock, livet blir kaos och det tar tid att återhämta sig. Från en dag till en annan förändras livet för alltid.

Omgivningen har många gånger en massa ”kloka tankar och idéer” i all välmening. Men det kan bli så fel. All sorg är individuell. Alla kämpar på och varje dag man stiger av sängen är det ännu en dag man bestämt sig för att ta sig vidare i livet som blev. De dagar man vill ge upp stannar man kvar i sängen eller soffan. Ni märker alltså oftast inte när den som sörjer mår riktigt jävla dåligt. En vanlig kommentar är: nej men dom fixar det bra, dom jobbar och så ska dom iväg på en resa nu i sommar. Nej, dom fixar inte det, vem fixar att mista sitt barn (eller en älskad man/fru eller syskon) INGEN!! Men man har inget val. Det finns många föräldrar, barn, makar/fruar och syskon som inte orkar ta sig igenom ett sådant trauma. Dom hittar ni under statistiken för självmord. Alltså kan en sorg leda till ännu mer sorg.

Första året med djup sorg gör man det mesta i ett chocktillstånd. Andra året börjar man inse att det verkligen har hänt. Den man älskar kommer aldrig mer hem. Det tredje året börjar man så smått att återerövra sitt liv och inser att det är en lång process. Man ska lära sig att leva och uppskatta livet igen. Finna ljusglimtarna som finns där någonstans vilket man första året verkligen inte kunde förstå. Man går från djupaste mörker upp mot ett ljusare kanske lite mer hanterbart liv.

Hur blir det med det fjärde året? Jag vet faktiskt inte, vi har vår tredje årsdag i sommar. Redan nu tänker jag på den dagen, redan nu vet jag vad jag vill lägga hos Bella för att hedra hennes minne. En tung dag, en dag med mycket sorg men också skratt och härliga minnen som vi delar med varandra.

Jag får helt enkelt vara upp och ner ett tag. Mobilen strejkar när jag väl vända fotot rätt.

828 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Döden, Okategoriserade, Självmord, Sorg, Vardag. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.