Min första dag i Gdansk, har nog busåkt på spårvagnen

Då är jag äntligen i Polen för första gången i mitt liv. Härligt med en så kort och snabb flygtur, under en timme tog det.

Tar en taxi från flygplatsen, har ju ingen aning om var jag ska bo. Hör inom mig kollegan säga 50 PLN för ca 1 mil är rimligt pris. Taxichauffören säger 60 PLN och jag tackar för mig. Då blir priset 50 PLN.

Väl på pensionatet får jag nyckeln till rummet men inte tillträde förrän 4,5 timmar senare. Får världens sämsta karta i min hand kryssat med två centrum platser. Har inte hittat dom än eller så tänkte vi inte på samma innebörd av ordet centrum. Går till vänster och inser att det inte ser ut som att jag är på rätt håll. Vänder tillbaka och går en bra bit. Frågar en ung kille om vägen till centrum. Med en blandning av engelska ovh polska säger han att jag ska åka spårvagnen mot det håll jag kom ifrån.

Vid platsen för påstigning står en automat men den fungerar inte. Jag försöker ta reda på om man kan köpa biljett ombord. Tror att svaret blev ja, så jag hoppar på och åker iväg. Ingen kontrollant dyker upp ej heller centrum. Men tillslut ser jag ett mini litet centrum likställt med ett litet torg i Malmö. Hoppar av och tänker att äta kan jag ju alltid göra där. Summan blev att jag aldrig betalade någon biljett för spårvagnen även om det var precis vad jag ville göra. Har aldrig tidigare åkt spårvagn.

Tar en taxi och ber chauffören att köra mig  till den gamla delen av Gdansk, dit alla turister vill. Inser att vi snart kör förbi där jag bor, förbi platsen där jag pratade med killen och sen en bit till. Jag var alltså på rätt väg men blev skickad åt andra hållet.

Har ett par härliga timmar där.

Visar ALLT som fick plats i min handväska, sjukt imponerad av min packning. Två leggings, två tunikor, en plånbok, nycklar, bok, två tidningar, laddare, hygiensaker mm.  Väskan var till och med lite mindre än tillåtet mått.

Det var väldigt vackert där och jag passade på att åka ett ”pariserhjul” för att få se lite utöver takåsarna på staden. Jag åt ännu en gång frukost på en uteservering.

Tände ett ljus för min tös. Saknaden är enorm och är orsaken till att jag emellanåt åker iväg ensam. Jag behöver pausa från verkligheten, vara bara här och nu. Vila upp mig men också få uppleva saker, få miljöombyte. Allt för att få livskvalitet igen.

När jag kände  att det var dags för att ta en vända till hotellet igen insåg jag att jag nog kan hitta ”hem”. Så jag går och till slut kan jag svänga in på den lilla gatan där mitt pensionat ligger.

Fräscht, fint litet rum har jag. Upptäckte att jag bor granne med ett stort sjukhusområde så det som är lite störande är när ambulanserna kör med ljud på. Har upptäck att det finns läkare och apotek precis överallt. Men faktiskt bara hittat ett massageställe och då ska det finnas många spa här. Har nog letat på fel ställe.

Imorgon blir det Sopot, fått information om hur jag tar mig dit med tåg samt att man ska se till så att man köper biljett för både dit och hem på samma gång då det inte kostar mer än en enkel resa. Fast det där med att ta taxi känns lite smidigare. Får se hur jag gör imorgon.

Varit iväg och ätit kvällsmat så nu blir det sängen och läsning tills jag somnar. Frukost beställt till kl 8.00, te och kaffe är gratis hela dagen.

Behöver man putsa sina skor kan man göra det vid entrén.

Här är mycket historia och en del museum. Men jag håller mig till att bara gå runt och titta på omgivningen, människorna och äta gott. Shoppa blir det inget med då väskan redan är full. Så affärerna undviker jag.

Jag har haft en bra och avkopplande dag med mycket motion.

1399 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Resor, Sorg. Bokmärk permalänken.

2 svar på Min första dag i Gdansk, har nog busåkt på spårvagnen

  1. Louise skriver:

    Ha en underbar weekend i Polen. Jag har själv varit i Polen ett antal gånger…eller ja hela två gånger.
    Sist var under julen då jag och familjen firade jul med makens släkt. Hela landet stängde mellan julafton kl.14.00 fram till den 27 december. Bara spritaffärer hade det öppet.
    Får åka dit när det inte är helg.

    Ha en fin kväll.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.