Terapi och sen nya jeans – i mindre storlek tjohooo

Återigen terapi efter jobbet. Jag har skrivit tidigare att vi skulle avsluta det till sommaren. Men så blir det inte. Nu är det dock uppehåll över sommaren och sen ska jag nog kunna avsluta det hela.

Terapin öppnar porten till mina innersta känslor, såna som jag inte kan dela med någon. Eller i alla fall känner att jag inte vill dela med mig av dom förutom till terapeuten. Tårarna flödar och orden bara väller ur mig. Röriga tankar huller om buller, småsaker eller större saker. Ibland är det rätt skönt att känna att jag har ”problem” som jag kan lösa. ”Problem” som egentligen inte är så stora. Mitt allra största och mest smärtsamma problem jag har är att min dotter är död. Hon kommer aldrig mer hem och jag kan inget göra för att ändra på det.

Så älskad och så saknad.

Bestämmer mig för att köpa ett par jeansshorts på hemvägen. Visar sig vara halva priset på jeans jag gillar. Då jag kunde köpa 2 storlekar mindre blev det två par. Vilken härlig känsla, trodde faktiskt att det bara skulle bli en storlek mindre. Det blev det tyvärr bara på jeansshortsen men jag är nöjd ändå. Jag äger ingen våg, så resultaten ser jag på kläderna. Nu känner jag mig sporrad att fortsätta äta rätt. Som belöning för jeans i storlek minde köpte jag årets första mjukglass.

Snackar med sonen om att jag ska shoppa på hemvägen. Han frågar då om jag behöver pengar. Min älskade härliga son som betyder allt för mig. Jag förklarar att mina pengar räcker till min shopping men att han gärna får tömma diskmaskinen. Vägen till mamsens hjärta går via dom vardagliga småsakerna.

689 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Döden, Kärlek, Samir, Sorg, Terapi, Vikt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.