Fotona framkallade en krasch

Nya foton som jag inte minns att jag tidigare har sett på Bella och la in på bloggen blev för mycket. Ångesten har redan ökat på grund av att årsdagen snart är här. Många tankar kring det och mycket tänk på allt som hänt de tre senaste åren.Så igår kraschade jag, ångesten härjade runt i kroppen. Jag fick svårt att andas och jag grät. Fotona på min fina älskade tös var så fina men så ont det gjorde. Saknar henne och aldrigheten gör så ont. Aldrig mer få krama henne, aldrig mer få höra att hon älskar mig, aldrig mer få sms eller telefonsamtal, aldrig mer……….

 

Somnade till slut av ren utmattning. I natt drömde jag om henne, hon var så verklig och jag pussade och kramade henne. Jag ville inte släppa henne, och sen vaknade jag. Vilken käftsmäll jag fick. Hon kommer aldrig mer hem………..

Idag har jag tagit det lugnt, sett tv, och packat inför campingen. Efter en krasch behöver jag vila och ta det lugnt. En krasch tar hårt på mig.

För evigt älskad……. För evigt saknad…..

Tårarna rinner längst kinderna. Vem är andra att döma mig för att jag sörjer och saknar min tös? Har man inte förlorat någon man älskar över allt annat kan man inte ens föreställa sig den smärta det innebär.

1514 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Döden, Kärlek, ofrivilligt liv, Sorg. Bokmärk permalänken.

8 svar på Fotona framkallade en krasch

  1. Fnulan skriver:

    Du är min hjälte…. Att du orkar och ger trots din sorg. Du är så fin Jenny, glöm inte det.

  2. Ulrika skriver:

    Älskade vän. Det är så hårt att höra hur du mår fast jag fattar ju varför. Vad sägs om en fika? Jag tar bilen och kommer med fika. Vilken dag kan du? ❤️

  3. Elisabet Solvang skriver:

    Jag förstår dig så väl ??
    Dessa fall gjör så ont i hela kroppen, och ångesten river och sliter.
    Våra älskade fina underbara döttrar som inte finns med oss längre.
    Varma tröstekramar ???
    ???

  4. Nina skriver:

    Söta Jenny!
    Ingen ska döma dig eller någon annan som har varit med om det värsta som kan hända en förälder, att förlora sitt barn.
    Det såret kan aldrig läka helt.
    Fortsätt att kämpa så bra som du gör, det är vad Bella vill att du ska göra.

    Tusen styrkekramar!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.