Klippt gräsmattan och påbörjat packning inför campingen

Idag har jag njutit av det fina vädret. Passade på att klippa gräsmattan, tvätta och låta tvätten torka där ute.

Har påbörjat packningen inför campingen och det är en hel del mer saker som ska med jämfört med en utlandsresa. Listan är lång och jag lär säkert glömma något. Min lilla bil lär bli fullpackad.

Att ge mig iväg och campa är en av de saker jag behöver göra för att kunna återerövra sånt jag tyckte om innan Bella dog. Har mer kvar på listan för att komma vidare i livet, lägga energi på sånt jag kan göra, tycker om att göra. Istället för att undvika det. Jag har lagt väldigt mycket energi på att undvika sånt som gör ont. Har inte orkat med mer smärta. Men enligt terapeuten behöver jag ta itu med dom sakerna, ta mig igenom dom.

Jag gjorde mig av med all campingutrustning när Bella dog, aldrig mer att jag skulle campa. Campingen stod för sånt jag tyckt om att göra med mina barn. Det kändes som att jag aldrig mer skulle kunna campa och absolut inte i det tält som var mitt och barnens.

Nu har jag ett nytt tält, ny utrustning och ska se om jag återigen kan finna glädjen och harmonin med campinglivet igen. Campingplats är bokat en vecka med start på onsdag.

Vårt förra tält var betydligt större men så var vi ju också tre som skulle få gott om plats. Nu är det bara jag som ska campa, så detta tält duger gott till mig.

Idag har jag återigen fått kontroll över sorgen och den ångest som pyst över de senaste dagarna.

655 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Sorg, Vardag. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.