Campingliv och 8 reaktioner vid sorg

Sedan i tisdags befinner jag mig på en camping och har bara tagit det lugnt. Precis vad jag behövde, här är lugnt och jag har nära till havet.

Lite ostbricka i tältet igår när det regnade hela dagen.

Det känns konstigt att campa utan mina barn men det är ju så livet hade sett ut även om Bella hade levt. Jag hade så smått börjat lära mig att leva ett eget liv med vuxna barn. Bella hade så smått börjat flytta sitt liv hem till Zimon. De sov hemma i veckorna men kom oftast inte förrän det var läggdags. Sista barnet var på väg att lämna hemmet och det visade sig vara lite tuffare än jag faktiskt trott att det skulle bli. Men ack så vanligt, barn blir vuxna och barn flyttar hemifrån. Samir hade inte bott hemma på ett par år. Dock blev det ännu tuffare när Bella bara försvann ifrån oss och aldrigheten flyttade in. I snart tre år har jag saknat min tös och många tårar är fällda. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Sorgen har ändrat form och på något vis blivit lättare att hantera. Den gör inte längre så fysiskt ont som den gjort innan. Men ont gör den, mitt hjärta värker av sorg och saknad. Hittade några vanliga reaktioner när man hamnar i sorg:

Källa: psykologguiden.se

Alla dessa punkter stämmer in på mig, tyvärr. Men det var skönt att hitta dom och få veta att det inte varit konstigt att jag har gått igenom dessa. Skuldkänslorna för min del rörde sig om att jag rest till Thailand och på så sätt inte varit med Bella dom sista 10 dagarna i hennes liv. Samt att jag inte var hos henne omedelbart när trafikolyckan skedde och att jag inte kunde rädda henne. Dessa känslor har jag bearbetat med hjälp av min terapeut.

Hemmalagad halvdan grekisk sallad utan oliver och rödlök. Men kryddorna är i alla fall köpta på Korfu. Favoritdrickan är från Sövde Musteri och tack vare min kylbox kan jag avnjuta den kall som rekommenderas. En kylbbox som också får agera som bord.

Jag fortsätter min semester på campingen med att läsa och koppla av samt ta dagen som den kommer.

1156 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Okategoriserade, Samir, Sorg, Terapi. Bokmärk permalänken.

2 svar på Campingliv och 8 reaktioner vid sorg

  1. Ulrika skriver:

    Låter som bra härlig avkoppling din camping. Jag läser också om sorg just nu. Behöver fördjupa mig i ämnet. Min stackars läkare kämpar med att ta reda på vad som är sorg, vad som är fibromyalgi och vad som är annat i min kropp just nu. Jag har en hel drös med symtom! Som vi kämpar utan våra barn. Herregud, inte konstigt vi går igenom alla dessa symtom. Kram på dig finaste Jenny på din fina semester ?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.