Regn och camping

Igelkotten kom tillbaka natten efter och letade vidare efter mat. För att säkerställa maten i ”skafferiet” såg jag till att placera det högre upp igårkväll innan jag la mig.

Idag är det en dag med regn. Är helt okej om man som jag åkt iväg för att koppla av. Bara vara och ta dagarna som dom kommer. Jag läser, löser korsord och bara är. Rätt mysigt att vara inne i tältet och höra hur regnet landar på tältet och vinden vina, ganska meditativt. Tyst är det också för nästan alla håller sig ”inomhus”.

Problem blir det bara om man vill grilla, så det blev gatuköksmat idag.

Tyskarna har väldigt annorlunda boende. Dom kommer i de mest märkliga fordonen. Fast den bästa är nog familjen som satt upp sin husvagn på en lastbil. Den märkligaste men också häftigaste jag sett för nått år sen var en lastbil med tank, ombyggt till en husbil. Ja dom är riktigt kreativa dom där tyskarna. Häftigt!

Igår kom mamma på besök så vi var i Kivik och åt god mat.

Och så handlade vi på Kiviks musteri.

På väg hem till tältet körde jag genom Brösarp. Hittade en affär som ligger bredvid Ica. Massor av fina inredningssaker till billiga bra priser. Dit skulle jag kunna tänka mig att köra fler gånger. Lyckades komma precis när de skulle stänga men lite fynd gjorde jag. Sakerna ligger Dick i bilen som står på parkeringen en bit från tältet så något foto blir det inte.

Sover som en stock och det är varmt och skönt i innertältet. Nästan för varmt de morgnar som solen står på tidigt.

Vädret ger mig möjlighet till avkoppling, och tankarna är många. Livet som var finns inte mer och livet som blev är tungt att leva. Men det går och på något sätt så överlever man det trauma som blir när ens barn dör. För att man måste. Jag har ett barn till som, även om han är vuxen, vill ha sin mamma. Jag kommer aldrig att frivilligt lämna honom, jag kommer alltid att finnas här för honom.

Samir har alltid godkänt dom foto som jag lägger ut här.

Min älskade tös, så saknad. Hjärtat värker av sorg. Sorgen är kärlekens pris. Ju mer man älskat någon ju tyngre är sorgen tror jag. Sorgen efter min dotter är överjävlig. Sorgen efter min moster och biologiska pappa gjorde inte så här ont. Klart jag blev ledsen och jag saknar dom. Ibland tänker jag på dom och då med ett leende om än med saknad. Sorgen efter Bella är annorlunda, den har gjort så ont både psykiskt och fysiskt. Den har varit överjävlig att hantera. Jag gråter fortfarande om än inte varje dag. Jag tänker på Bella varje dag, flera gånger om dagen. Jag pratar med henne och pussar hennes foto som jag har i storarummet.

Jag är en mamma med sorg, och jag har för länge sen slutat att bry mig om vad andra tycker om mitt sätt att sörja. Ingen vet hur man hanterar ett sånt här trauma förrän man själv hamnar där. Därför ska man inte vara så snabb att dömma.

Bella finns i mitt hjärta för evigt!

129 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Döden, ofrivilligt liv, Okategoriserade, Samir, Sorg. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *