Dålig dag, livet suger, varför Bella?

I går när jag skulle sova kom en väldans massa tankar, saker jag bestämde mig för att ta itu med. Hämtade ett block eftersom att jag vet att jag inte kan somna om jag inte skriver ner det för jag känner mig själv, och vet att minst hälften om inte allt är glömt när jag vaknar dagen efter. Pratar som vanligt lite med Bella, och somnar till slut. Inga större saker än några samtal, mail, vissa jobbiga dock, och städning av badrummet (det är så illa att jag verkligen inte vill ha gäster som behöver gå in där, men inte så illa att anticimex behöver komma……än).

Sen kommer morgondagen och jag vaknar på ett väldans dåligt humör. Dessa humörsvängningar är inte ett dugg roliga att leva med. Jag ringde ett samtal och började nästan direkt ”hugga”, kom på att jag kanske först måste kolla vad som händer i ärendet. Hör och häppna, men jag har lyckats att rucka på ett schalon som säger 6 månader, vi är inne på 9 månader nu. Jag blev direkt len i käften och tänkte att här har man banne mig lyssnat på mig. Jag blev nöjd med det samtalet. Sen var det skatteverket, hur deklarerar man ett dödsbo? Som om det inte var nog med ett så  har jag två dödsbo att deklarera. Jag är fan i mig så jävla trött på döden, dödsbo och massa blanketter. För att inte nämna alla stolpskott jag har mött längst vägen dessa 9 jävla månader.

Inköpslistan har växt, och jag har lovat sonen att tvätta idag. Han jobbar och jag går hemma så han tycker det är min uppgift. Jag tycker att den som har mest kläder i tvättkorgen tvättar, han håller inte med så klart.

Summan av dagens uppgifter: Jag handlade, ringde två samtal och satt igång diskmaskinen. Övrigt på min ”att göra lista” följer med till imorgon. Med en förhoppning om att jag vaknar på ett bättre humör och har mer energi. Jag köpte en murgröna som jag satt ute hos Bella på vägplatsen, rosorna som var i krukan var vissna. Ska köpa något mer att sätta där så att det lyser upp lite med färg också. Pussat, gråtit och svurit på platsen, än en gång: Ingen jävel körde på min bil, ALLA svängde vänster i god tid. Och än en gång undrar jag varför? varför min fina tös?

Jag har fått backa min arbetsprövning fram till 30 april, sen ska jag träffa läkaren för vidare diskussion den dagen. Mitt ofrivilliga liv ger mig en ofantlig sorg som jag behöver lära mig hantera. Rättegången tog mycket energi, fruktanskvärt mycket energi från mig. Jag väntar nu på mailet som ska komma den 16 april, och jag mår illa bara jag tänker på det. Man skyller på Bella och det gör mig så fruktansvärt ont. Måtte sanningen komma fram, må rättvisan fungera.

Ikväll är det träff med goa föräldrar på Stöttepelarna i Ystad, funderade innan på att inte åka dit.  Är trött och orkeslös vill bara ligga i soffan och zappa på tv och dricka te. Men det är en månad till nästa gång så jag inser att jag borde åka dit, att jag behöver åka dit. Idag är en sån dag då jag behöver få och ge kramar till människor som vet precis hur det är, som förstår varför man är som man är. Människor som av olika anledningar också har fått göra denna resa som jag gör nu. Skillnaden är bara att deras har varat längre, och de har kommit längre när det gäller att återerövra livet och finna livskvalitet igen.

Inte mycket glädje i denna blogg men som sagt jag har överlevt men jag lever inte. Dock har jag en förhoppning om att en dag få känna att livet är värt att leva igen. Få känna lite livsglädje och känna att jag har det bra trots min stora sorg. Jag vet att min Bella vill att jag ska njuta av livet och ta hand om mig, se till så att jag mår bra och skrattar och resor och gör annat jag tycker om att göra. Men så svårt det är……. Varför får jag leva men inte hon?