Organiserar i hela hemmet och årsdagen närmar sig

Två dagar har jag nu sorterat och rensat ut rejält här hemma. Men än har jag mer kvar. Jag rotar i precis alla lådor, skåp och garderober. Jag organiserar om och jag gör mig av med saker. Nu ska allt onödigt bort och hemmet ska andas harmoni igen.

Tiden går fort och semestern börjar gå mot slutet. Men inte riktigt än, två veckor kvar. Detta året har jag varit helt ledig och verkligen tagit ledigt. Vilken skillnad från förra sommaren då jag jobbade extra för att jag var orolig över hur jag skulle klara av och gå hemma hela semestern. Det bidrog till att jag inte var utvilad, så det är skönt att jag i år har haft semester. Samt att jag faktiskt klarat av att ha det utan att gräva ner mig i mörkret. Snart är det årsdagen och det gör ont. Snart tre år sen min älskade dotter dog och vi som blev kvar lever med sorg och saknad.

31/7 är dagen då Bella förklarades död efter att ha blivit påkörd medan hon stod vid vägrenen. En sån smäll överlever man inte, inte ens om den hade skett i 50 km/h sa läkarna och smällen var minst 100 km/h enligt vad som sades på rättegången.  Hon hade inte en chans. Hon dog där och då, för hon vaknade aldrig mer upp och förklarades hjärndöd dagen efter och det var 31/7-14. Dagen då våra liv förändrades för alltid och aldrigheten flyttade in. Aldrig mer…… Aldrigheten gör ont.

655 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Okategoriserade, Sorg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.