Massage är välbehövligt en tung helg

Kroppen är stel och värker så jag begav mig till Malmö idag för lite massage. En helt annan människa när jag gick där ifrån efter 90 minuters massage. Välbehövligt! Synd bara att inte huvudvärken också gav med sig. Passade på att träffa min bror lite snabbt på Triangeln och köpa mitt favoritte Grape samt att äta middag innan jag återigen körde hem.

Igår kväll var jag på vägplatsen och la ut ett blomsterhjärta till min älskade Bella. Imorgon är dagen då hon för tre år sen blev påkörd när hon hade stannat för att det var något problem med släpet. Bara hon vet vad och jag önskar så innerligt att hon inte hade uppmärksammat det och bad bilen framför stanna. Hon överlevde inte den smällen hon utsattes förr. Ingen överlever en sån smäll sa läkaren, inte ens om man bara hade kört på henne i 50 km/h. Nu var det dock 100 km/h…… enligt vittne. Det är en tung helg, och på måndag ska vi samlas för att minnas Bella. Den 31/7-14 var dagen då hon förklarades hjärndöd och man stängde av respiratorn.

Tre år är en lång tid. Tre år av sorg, med tårar och ångest. Tre år utan båda mina barn. Tre år i ett liv man inte själv valt. Tre år och det gör fortfarande fruktansvärt ont. Tre år senare finns det dom som har åsikter men jag tänker som så att dom vet inte bättre, och det ska dom vara jäkligt tacksamma för. Det innebär att dom inte har behövt uppleva hur det är att förlora ett barn.

642 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Döden, ofrivilligt liv, Okategoriserade, Sorg, Trafikolycka, Vägplatsen. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.