Röjning pågår

I dag släppte jag min bror lös i trädgården. Då kan det sluta så här:

Vi river och röjer lite överallt och snäll som min bror är så lämnar alltid lite åt mig att slutföra. Högen med saker som ska till tippen bara växer och växer.

Sonen kom hem idag men naturligtvis inte bagaget. Han börjar tröttna på detta. Just nu rekommenderar han nog inte att man reser med Air Serbia. Förra gången kom hans bagage hem fem dagar efter honom. Återstår att se hur många dagar det tar denna gång.

I går var jag iväg med en vän och åt pizza. Stenugnsbakad och innehöll bland annat päron och valnötter. Väldigt god faktiskt.

Sitter och kopplar av i mitt kommande mysrum. Flyttat in min läsfåtölj dit men sen ska det bli nya möbler där. Jag planerar och fantiserar, har ett hum om hur jag vill ha det. Ett trädäck precis utanför dörren står också på önskelistan.

Igår var jag och satte nya rosor hos min älskade tös. Hon älskade röda rosor. Saknar henne så mycket, önskar så att hon var kvar med oss. Nu är hon inte det och jag håller på att bygga upp livet som blev. Ett liv utan henne. Jag lever idag på minnena. Jag är tacksam för dom 20 år vi fick men det var alldeles för lite.

807 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Resor, Samir, Sorg, Vardag. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.