Begravningen och fina foto på Bella

När Bella dog rasade min värld. Dagen det var dags att ta adjö av henne i kyrkan minns jag vagt. Men jag minns alla blommor, jag minns att jag grät, jag minns att allt kändes så overkligt. Jag minns att vi gick ut med kistan till begravningsbilen. Varför minns jag inte så mycket? För att jag var fullproppad av ångestdämpande mediciner så klart, högre dos än rekommenderat. Jag hade avkrävt kyrkans personal på att inte lämna ut datumen. Ingen fick komma för utom vi närmaste. Min dotter – min sorg. Nu var kyrkans personal lite mer van vid såna här situationer så de undrade om de fick ha öppet en annan dag för andra som ville ta farväl. Det fick dom och jag är tacksam för att det fanns dom som kom och tog farväl. Jag var inte där men Samir och Zimon var det.

Kyrkan var full av blommor. Själv fotograferade jag inget. Så nedan bilder är hämtade från Bellas pappas favebooksida. Även de på Bella.

Bella och hennes lillebror på sin student. Ett år senare finns hon inte.

Denna smärta är orsakad på grund av vårdslöshet i trafik. Domstolsbeslut finns på att någon har vållat Bellas död, resultatet blev 2 års villkorlig dom och skadestånd, ett stort jävla hån till straff. Jag fick livstidsdom med sorg och saknad.

395 visningar totalt 3 visningar idag
Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Begravning, Bella, Döden, Familjen, Kyrkogården, ofrivilligt liv, Sorg, Trafikolycka. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Begravningen och fina foto på Bella

  1. Ulrika skriver:

    Fint att Bellas pappa delar med sig av sina bilder. Det är så hårt mot våra barn och oss änglaföräldrar. Det saknas ord för allt vi går igenom – dessa trauman. Livet blir aldrig sig likt. Aldrig ❤️. Men vi kämpar. Ja herregud vad vi kämpar. Kram till dig och Samir ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *