Julen är härlig tra la la laaaa – NOT

Nu har jag haft ett par tunga veckor där jag emellanåt gråter mig till sömns. Det är när jag ska sova som tankarna kommer, varför Bella? Varför min älskade tös? Det gör ont, fruktansvärt ont att Bella inte är här hos oss.

Ja, det har gått mer än tre år nu. Men tror omgivningen verkligen att man inte tänker så ofta på sitt döda barn bara för att några år har gått? Fel, helt fel….. man tänker på sitt döda barn varje dag. Flera gånger om dagen. Det är en sorg så stor och tung att leva med att den påverkar ens liv hela tiden på ett eller annat sätt.

Jag pratar ofta om Bella, om alla minnen som jag har. När andra nämner sina barn nämner jag mina, både Samir och Bella. Jag måste får prata om Bella också, hon är en del av mig. Har alltid varit och kommer så förbli.

Jag lever med min sorg men jag jobbar, umgås med vänner och gör så gott jag kan för att bygga upp mitt nya liv. Livet som blev……

I år har jag varit i affären och köpt julklappar till lilla Tilda, även om jag inte kommer fira jul med henne i år. Det var inte helt smärtfritt, det är tungt att vara i butikerna nu när julen närmar sig.

Idag har jag varit i väg och växlat pengar, gjort lite andra ärende så att jag är redo nästa söndag när det bär av till Thailand. Bland annat var jag tvungen att köpa en ny bikini, resultatet av att vara medlem på Viktväktarna har resulterat i minus 6,8 kg. Lite för lite tycker jag men det går neråt i alla fall. Nu har jag gått ner sammanlagt 13 kilo av alla de som jag åt upp mig när Bella dog. X antal kilo kvar tills jag är i mål.

Känner tyvärr ingen större glädje över resan…. Inget konstigt säger terapeuten. Men jag behöver nog julstrejka i år också, annars hade jag nog inte bokat resan. Så jag reser och kommer vila upp mig med massor av sol, massage och bara vara tid.

Min kamin är nu på plats, kvar är bara en besiktning av sotaren som sker i veckan. Renoveringen av rummet är inte helt klart än.

Samir har nu lite saker pågång men ännu får jag inte blogga ut så mycket om det. Men inom kort kommer han inte längre bo hemma. Så nu snabbar han nog på lite med mitt rum.

För er som följt bloggen en längre tid och stört er på det mesta, till er säger jag: det är jag själv som betalar allt, resa och kamin, med egna tjänade vita pengar. Skitpengarna för skitstraff varken ägs eller har ägts av mig. Fängelsestraff hade varit det ända rätta – skitsystem i rättssamhället om ni frågar mig. Åtalas man för att ha vållat en annan människas död så borde fängelsestraff vara ända alternativet även när det sker ute i trafiken.

Knappt tjugo år fick vi behålla vår älskade Bella. En dag bara försvann hon och livet är sedan dess tungt.

716 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Döden, Högtider, Jul, ofrivilligt liv, Okategoriserade, Resor, Sorg, Thailand, Trafikolycka, Vikt, Viktväktarna. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Julen är härlig tra la la laaaa – NOT

  1. Eva Larsson skriver:

    Ja, så är det. Sticker också till Thailand. Var åker du?
    Kram Kims mamma (Eva)

  2. Ulrika skriver:

    Så fint och klokt du skriver. Du är rak, jag gillar det och du skiter i julen. Helt rätt – gör denna period till din. Du är öppen med smärtan. Jag hoppas bloggen fortsätter vara ett ventilationshål för dig. Jag har blivit för första gången mer avslappnad. Jag har upptäckt att blommor får mig att se julen som en dekorationstid för mitt stora intresse samt vara med vänner. Jag börjar hitta min egen jul. Fuck familjen (de är så röriga), julklappshandel, tomtar, rött och julgran!!!! Det är vänner som gäller, en vänskapstid. Och jag kan ligga på soffan på julafton, och utan den minsta känsla av att jag missar något. Guuud så skönt!!!!! Kramar på dig ❤️ När kommer du hem?

    • Jenny Borg skriver:

      Tack Ulrika!
      Tycker att det låter klokt det du skriver, ni gör så rätt.
      Jag kommer hem igen 5 januari, som tur är så bor Samir kvar i huset medan jag är bortrest 😀
      Kram ❤️

  3. Helena skriver:

    Du skriver precis som det är.
    Jag följer din blogg och tycker om hur du skriver.
    Jag miste min tonårsson för lite mer än 3 år sen.
    Tiden spelar ingen roll, sorgen att ha mist sitt barn är större än allt annat för mig. Omgivningen förstår för det mesta inte det, tycker att ju längre tiden går borde det kännas lättare. Kan inte förstå hur folk kan tycka så, men de har ju inte mist något barn.
    Har en väninna som bara pratar om hur dåligt hon mår, hur dåligt det går för hennes barn och hur hon tungt hon tycker allt är.
    Jag hade önskat jag kunde varit så rakryggad och sagt till henne att jag kunde gärna bytt dig liv med dig här och nu, bara jag hade haft alla mina barn hos mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.