Fina medmänniskor när livet är kaos

I morse skulle jag köra och lämna min bil på Toyotas verkstad i Veberöd. Det fick mig att tänka på sist när jag hade kontak med dom. Det var sommaren då Bella dog, även min bil var med i trafikolyckan. Den blev skrot och jag behövde ha en hyrbil för att kunna ta mig till läkaren och terapin. Att mitt i allt kaos som blev, leta efter en ny bil var mer än jag orkade med.

Jag hade ingen aning om att min bil stod där i Veberöd så när jag kom för att hämta min hyrbil fick jag en chock. Det gjorde fruktansvärt ont att se min bil som var ett bevis på att Bella dött. Det visade sig att bilen jag skulle hyra inte hade kommit så jag fick ta en annan för att sedan återkomma en eller två dagar senare för att byta. Nu när jag visste att min bil stod där körde jag upp på parkeringen utan att titta åt hållet där jag visste att min bil stod. Ångesten var intensiv. När de meddelade mig att jag skulle hämta den andra bilen som stod där borta nära min egen kvaddade bil blev jag ledsen. Jag sa som det var att jag inte klarade av att se min kvaddade bil. De hjälpte mig att köra fram bilen och sa att om de bara hade vetat hade kommit hem till mig och bytat bilarna.

Det gick några veckor och Samir hade med hjälp av sin pappa gett sig ut och köpt en bil till mig. Själv orkade jag inte engagera mig och orkade helt enkelt inte att åka runt och titta på bilar. Sista dagen som försäkringsbolaget betalade för min hyrbil hade jag en egen och tanken var att jag skulle köra och lämna hyrbilen under dagen. Då får jag ett samtal från firman som berättar det jag redan vet, från och med nästa dag skulle jag själv betala hyrbilen eller lämna tillbaka den. De erbjöd sig att köra hem till mig och hämta bilen. Men jag sa som det var, att jag inte hade tankat den. Inga problem sa firman, det fixar vi. Sagt och gjort, de hämtade bilen och skickade en faktura på bensinen. Vilken service, vilken omtanke. Jag behövde inte åka dit och se min kvaddade bil.

Allt detta hann jag tänka på medan jag körde dit idag. En firma med omtanke för en människa i kris/sorg. Snacka om service.

Dagens lånebil står parkerad vid min tomt. Imorgon är det dags att byta tillbaka till min egna. Skulle kunna tänka mig att behålla den 🙂

Detta hade jag velat ha i min bil, full koll när man backar 🙂

203 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Döden, Sorg, Terapi, Trafikolycka. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *